Kärleksäpplets triumf

Från Vakna!:s medarbetare i Spanien

FÖR många hundra år sedan var ”kärleksäpplet” en spretig växt som frodades i området kring Anderna i Sydamerika. Dess frukter var mycket smakrika, men indianerna tycks inte ha odlat den. På något sätt kom den här fantastiska växten till Mexico, där aztekerna gav den namnet xitomatl. Ordet tomatl användes om flera liknande, saftiga frukter. Det dröjde inte länge förrän tomatsås, eller salsa, blev en vanlig ingrediens i det aztekiska köket, och tomatens långa bana mot internationellt erkännande hade börjat.

Även de spanska conquistadorerna tyckte att tomatsås var riktigt gott. En jesuitpräst, som hade bott i Mexico större delen av sitt liv, sade 1590 att tomater var mycket nyttiga, goda att äta och fulla av välsmakande saft som gav en fin arom åt sås. Från Mexico skickade spanjorerna tomatfrön till Spanien och till sina kolonier i Karibien och Filippinerna. Men trots den här lovande utsikten tog det över tre hundra år innan tomaten fick sin rättmätiga plats i världens alla kök.

Ett ”osmakligt” rykte övervinns

Kulinariska fördomar – liksom alla fördomar – kan vara svåra att övervinna. Trots sitt goda rykte i Mexico fick tomaten snart ett dåligt rykte i Europa. Problemet började när europeiska botaniker kom fram till att tomaten tillhörde familjen Solanaceae – samma familj som den giftiga växten belladonna. Bladen gav dessutom ifrån sig en stark doft, och de visade sig vara giftiga. Något som ytterligare komplicerade saken var att vissa örtkännare menade att tomaten var ett afrodisiakum. En del tror att det här är anledningen till att fransmännen benämnde den pomme d’amour, ”kärleksäpple”.

Tomatens rykte att inte vara särskilt kulinarisk spred sig också till Nordamerika. Så sent som på 1820-talet uttalade sig en trädgårdsmästare från Massachusetts i följande ordalag: ”[Tomater] verkade så motbjudande att jag tänkte att jag måste vara mycket hungrig innan något skulle kunna få mig att smaka på dem.” Han var inte den ende som uttryckte sin skepsis. En man från Pennsylvania kallade dem för ”surt skräp”, och en samtida brittisk trädgårdsmästare beskrev frukten som ”det stinkande gyllene äpplet”.

Italienarna, som på 1500-talet hade gett tomaten namnet pomodoro, ”gyllene äpple”, var lyckligtvis förståndigare. * Tomaten hade blivit en  omtyckt matvara under det tidiga 1600-talet i Italien, där det soliga klimatet passade bra för tomatodling. Men trädgårdsmästare i norra Europa förblev skeptiska i nästan två hundra år och odlade tomater mest för dekorativa eller medicinska ändamål.

Från fördom till förtjusning

När man till slut ändå började provsmaka tomater, försvann de tidigare tvivlen, och tomatodlingen kom i gång. På 1870-talet kunde man i New York sälja färska tomater från Kalifornien tack vare den nya transkontinentala järnvägen. Några tiotal år tidigare hade den första pizzerian öppnat i Neapel i Italien, och därmed började efterfrågan på tomater öka. Under 1900-talet hade en växande marknad för tomatsoppa, sås, juice och ketchup – för att inte tala om den populära pizzan – gjort den förhatliga tomaten till den mest älskade frukten i världen. (Se rutan.) Förutom succén bland kommersiella odlare hade tomaten också blivit en favorit bland trädgårdsmästare från Mellanösterns öknar till den vindpinade Nordsjön.

Från Sinai till en oljeplattform

En oljeplattform mitt i Nordsjön kanske inte verkar vara den bästa platsen för odling av frukt och grönsaker, men tomatplantan är inte så kinkig. Får den tillräckligt med vatten och en skräddarsydd plastsäck med alla de nödvändiga näringsämnena, kan den spira till och med utan jord. Det är därför tomatplantan har blivit så uppskattad av dem som arbetar ute på plattformarna; de tycker om att få se något grönt bland de sterila rören och maskinerna ute på plattformen, och de har givetvis ingenting emot att få lite nyodlat som kan piffa upp maten.

Med lite omvårdnad kan man få tomater att växa även ute i öknen. Jabaliyya-beduinerna, som lever i trakten kring Sinais bergmassiv i Egypten, har anlagt terrasserade trädgårdar som bevattnas från källor och brunnar och av spridda regnskurar. Deras omsorgsfullt bevattnade trädgårdar ger rika skördar av stora tomater, som de låter torka i solen för att kunna ha tillgång till tomater under vintern.

Men tomatens nära nog världsvida popularitet beror på mycket mer än bara dess förmåga att anpassa sig till olika jordmåner och klimat. De flesta tomatplantor är självpollinerande, så att man lätt kan utveckla nya sorter för att tillgodose olika önskemål. Odlare kan nu välja mellan omkring 4 000 sorter. Den lilla saftiga körsbärstomaten ger färg och smak åt sallader, medan den söta plommontomaten ofta används till konserver. Och den stora bifftomaten, som är en basvara i spanska kök, är perfekt både till sallad och i matlagning.

Men det var naturligtvis genom sin smak som tomaten till sist triumferade – den läckra smaken som kan krydda en pizza, sätta piff på en sallad, smaksätta en sås eller berika en juice. Även om den inte visade sig vara något ”kärleksäpple”, är tomaten numera älskad i hela världen.

[Fotnot]

 [Ruta/Bilder på sidan 26]

Gazpacho – en läcker smakupplevelse av tomat

Skulle du vilja prova på en läskande kall soppa som passar perfekt för varma sommardagar? I Andalusien i Spanien serverar man gazpacho nästan varje dag tillsammans med huvudrätten. Den är lätt att förbereda, kräver inte många ingredienser och ger din familj en nyttig och aptitretande entrérätt. Här är ett klassiskt spanskt recept för fem personer.

Ingredienser

600 gram mogna tomater

350 gram gurka

250 gram paprika

2 skivor torrt vitt bröd

2 msk vinäger

2 msk olivolja

salt

1 vitlöksklyfta

en nypa kummin

1 liter vatten

Gör så här: Ta bort kärnorna i paprikan, skala gurkan och flå tomaterna. Finhacka dem. Lägg dem sedan i en skål tillsammans med vattnet (som skall täcka grönsakerna) och de övriga ingredienserna. Låt soppan stå över natten. Mixa sedan ihop den med stavmixer och sila av. Smaka av och tillsätt eventuellt mer kryddor. Ställ soppan i kylen tills den skall serveras. Servera gärna gazpachon med finhackade tärningar av tomat, gurka och paprika.

[Ruta på sidan 27]

Värt att veta om tomaten

Tomaten har blivit världens mest populära frukt. Man skördar nästan 100 miljoner ton varje år, vilket är avsevärt mer än de övriga ”stora” fruktsorterna i världen (apelsiner, bananer, grapefrukter och äpplen).

Även om tomaten ibland betraktas som en grönsak, är den botaniskt sett en frukt, eftersom det är växtens ätbara delar som innehåller dess frön (en grönsak består i allmänhet av plantans ätbara stjälkar, blad och rötter).

Enligt Guinness rekordbok vägde den största tomaten 3,51 kilo och växte i Oklahoma i USA.

Något som kan vara skadligt för tomatplantorna är att röka i närheten av dem eller i samband med skötseln av dem. Tobak för med sig ett virus som tomatplantan är mottaglig för.

Förutom att tomater innehåller A- och C-vitaminer, innehåller de rikligt med lykopen, en antioxidant. En del forskningsresultat tyder på att en kost som är rik på tomater kan bidra till att minska riskerna för cancer.