Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Mamma björns långa tupplur

Mamma björns långa tupplur

Mamma björns långa tupplur

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FINLAND

FLYTTFÅGLAR som beger sig av bär osvikligt bud om höstens ankomst i Norden. Flockar av livligt flaxande starar och formationer av värdiga tranor flyger söderut över himlen för att undkomma den isande kylan. Brunbjörnen som lufsar nere på marken känner också av det kalla vintervädret. Hur skall den överleva när växtligheten vissnar, marken fryser och allt bäddas in i ett täcke av snö? Det är lätt för den som har vingar att fly, men brunbjörnen kan ju knappast rusa genom skog och mark till ett varmare klimat.

Lösningen är mycket praktisk. På sommaren äter björnen den näring den kommer att behöva under vintern och ligger sedan i ide tills våren kommer. Men det här är inte så enkelt som det kan låta. Föreställ dig bara i vilken form du skulle vara, om du varken åt eller drack på ett halvår. Låt oss nu ta en titt på några förunderliga stadier i björnmammans vintersömn.

Den bråda sommaren

För att björnmamman skall kunna fasta i flera månader måste hon lagra energi i förväg. Därför bryr hon sig inte alls om figuren. Hennes främsta mål är att ha ett rejält fettlager under huden, på sina ställen upp till 8 centimeter tjockt. Hennes älsklingsmat är söta bär, men hon är inte kräsen – allt slinker ner. Hon äter rötter, små däggdjur, fisk och myror. När hösten slutligen kommer, kan hennes vikt ha ökat från 130 kilo till 160 kilo, och ungefär en tredjedel av detta är fett (vid det här laget väger hanen upp till 300 kilo). Innan det är dags att dra sig tillbaka till drömmarnas land, slutar hon äta och tömmer tarmen. Hon kommer varken att äta, urinera eller ha avföring förrän ungefär ett halvår senare.

Lämpliga platser för ett ide kan vara en grotta, en övergiven myrstack eller en hålighet under några trädrötter, bara det är ett lugnt ställe – ingen tycker ju om att bli störd när man sover. Björnen samlar granruskor, mossa, torv och annat att bädda med för att göra sitt ide så bekvämt som möjligt. Idet är inte mycket större än den kraftiga björnen själv. När vintern kommer täcks det av snö, och ett andningshål är allt som en skarpögd kan urskilja.

Sömnen

En del små däggdjur, till exempel igelkotten, fladdermusen och hasselmusen, sägs gå i verklig vinterdvala, eftersom de tillbringar större delen av vintern i ett dödsliknande tillstånd med en kroppstemperatur som är ungefär samma som omgivningens temperatur. Björnens kroppstemperatur däremot sjunker bara omkring 5 grader, så den sover inte särskilt djupt. ”Det är inte som om björnen vore medvetslös. Den lyfter på huvudet och byter ställning i stort sett varje dag”, säger professor Raimo Hissa, som har studerat björnarnas vintersömn under många år vid Uleåborgs universitet i Finland. Men björnen lämnar sällan idet mitt i vintern.

När björnen sover sin vintersömn, går livsprocesserna på lågvarv. Hjärtfrekvensen sjunker till mindre än tio slag per minut, och ämnesomsättningen minskar. Så snart björnmamman snarkar belåtet, börjar den livsviktiga processen med att förbränna fettet. Fettvävnader bryts ner och förser björnens kropp med de kalorier och det vatten den behöver. Trots att de livsuppehållande processerna är nedsatta, produceras en viss mängd avfall genom ämnesomsättningen. Hur skall björnen göra sig av med det och samtidigt hålla idet rent? I stället för att släppa ut avfallet återvinner kroppen det!

Professor Hissa förklarar: ”Kvävehaltigt urinämne sugs upp från njurarna och urinblåsan och transporteras genom blodomloppet ut i tarmen, där det sönderdelas till ammoniak av bakterier.” Ännu mer fantastiskt är att denna ammoniak sedan transporteras tillbaka till levern, där den används till att bilda nya aminosyror, som är de grundläggande beståndsdelarna i proteiner. Så genom att omvandla avfallsprodukter till byggstenar får björnens kropp näring under den långa vintersömnen.

Förr i tiden jagade man björnar medan de låg i ide. En slumrande nallebjörn var onekligen ett lätt byte. Jägare på skidor letade först upp idet, och sedan slog de sakta en ring runt platsen. Därefter väckte de björnen och dödade den. Nu för tiden är det förbjudet med björnjakt på vintern i så gott som hela Europa, eftersom det är en grym jaktmetod.

Nytt liv

Björnhanen ligger och gonar sig hela vintern och vänder sig makligt från sida till sida, men björnmamman har annat för sig. Björnar parar sig tidigt på sommaren, men de befruktade äggen inuti mamman vilar till dess att hon börjar sin vintersömn. Då implanteras dessa embryon i livmoderslemhinnan och börjar växa. Efter bara två månader, i december eller januari, ökar björnmammans temperatur en aning, och hon föder två eller tre ungar. Sedan sjunker kroppstemperaturen, men inte så lågt som innan hon födde dem. Ungarnas pappa är inte med vid födseln, men vore han det skulle han nog bli besviken. Den robuste hanen skulle knappast vilja kännas vid att de här ynkliga stackarna, som väger mindre än 400 gram, verkligen är hans avkomlingar.

Björnmamman matar ungarna med sin näringsrika mjölk, vilket tär ännu mer på hennes energireserv. Ungarna växer fort, och på våren väger de här små lurviga björnarna redan omkring fem kilo. Det betyder att det är full verksamhet i björnmammans lilla bo.

Våren

Mars. Vinterns kyla har passerat, snön smälter och fåglarna återvänder från södern. Vid slutet av månaden kryper björnhanarna ut ur sina vinteriden. Björnhonorna däremot vilar några veckor till – kanske har småttingarna tärt på deras krafter.

Efter den långa tuppluren är björnmamman bara skinn och ben jämfört med den robusta björn hon var på hösten. Snön har försvunnit, och det har fettet också. Men i övrigt är hon förvånansvärt pigg och kry – inga liggsår, inga kramper och ingen benskörhet. Hon kommer ut ur idet och efter ett tag tömmer hon tarmarna på exkrementer i form av en ”beckig plugg”. Normalt sett börjar inte björnen äta igen förrän efter två till tre veckor, eftersom det tar tid för kroppen att åter börja fungera som vanligt. Då är björnen förstås alldeles utsvulten. Men eftersom våren precis håller på att väcka naturen till liv, finns det till en början inte så mycket att äta i skogen. Så björnen mumsar i sig larver och skalbaggar, äter rent på gamla kadaver och kan ibland till och med jaga renar.

Björnmamman måste förstås fostra ungarna så att de lär sig att uppföra sig som björnar, och de är hennes små ögonstenar. Ett gammalt ordspråk lyder: ”Hellre må en man möta en björn som har berövats sina ungar än en enfaldig i hans dårskap.” (Ordspråken 17:12) Med andra ord vill man helst slippa sådana konfrontationer. ”Björnmamman är fullt upptagen med att ta hand om sina ungar. Om en björnhane närmar sig, skickar mamman genast upp ungarna i ett träd, eftersom hanen skulle kunna skada dem, även om han är deras far”, förklarar Hissa.

Följande vinter tar björnmamman med sig ungarna till idet. Året därefter måste de avvanda ungarna leta upp egna iden, eftersom det är dags för mamman att föda en ny kull med späda små ungar.

Vi människor har lärt oss mycket om de komplexa och sinnrika fenomen som kännetecknar björnens vintersömn, men det finns många fascinerande drag som fortfarande förbryllar oss. Varför blir björnen sömnig på hösten, och varför tappar den aptiten? Varför utvecklar den inte benskörhet? Det är inte lätt att få reda på björnens alla hemligheter, och det är förståeligt. Alla har ju rätt till ett privatliv!

[Ruta på sidan 20]

Forskning om björnarnas vintersömn

Vid zoologiska institutionen vid universitetet i Uleåborg har forskare i flera år bedrivit fysiologisk forskning för att få kunskap om de mekanismer som gör att djur kan anpassa sig till kyla. Man började studera den europeiska brunbjörnen 1988, och sammanlagt har man studerat 20 björnar sedan dess. I forskningssyfte byggde man ett speciellt ide åt dem i universitetets zoologiska trädgård. Med hjälp av datorer, laboratorieprov och en videokamera har man samlat fakta om deras kroppstemperatur, ämnesomsättning och aktivitet liksom om de blod- och hormonförändringar som sker under vintersömnen. Man har samarbetat med universitet i andra länder, till och med så långt bort som i Japan. Forskarna hoppas att resultaten skall bidra med information som skulle kunna användas för att lösa problem som rör den mänskliga fysiologin.

[Bild på sidan 18]

Björnmammans ide

[Bild på sidan 18]

Söta bär