Jag delar Guds syn på blodet

En läkare berättar

JAG befann mig i sjukhusets hörsal, där jag sammanfattade resultatet av en obduktion för en grupp läkare. Patienten som hade dött hade en elakartad tumör, och jag sade: ”Vi kan sluta oss till att den direkta dödsorsaken i det här fallet var hemolys [upplösning av röda blodkroppar] och akut njursvikt, orsakade av en omfattande blodtransfusion.”

En professor reste sig och ropade argt: ”Påstår du att vi gav patienten blod av fel blodgrupp?” Jag svarade: ”Det är inte alls det jag menar.” Jag visade diabilder av små delar av patientens njure och fortsatte: ”Vi kan se upplösning av många röda blodkroppar i njuren, och vi kan därför dra slutsatsen att detta orsakade akut njursvikt.” * Stämningen blev laddad, och jag kände hur jag blev torr i munnen. Även om jag var ung läkare och han var professor, tyckte jag inte att jag kunde ta tillbaka det jag sagt.

När den här händelsen inträffade, var jag inte ett Jehovas vittne. Jag föddes 1943 i Sendai, en stad i norra Japan. Eftersom min far hade varit patolog och psykiater, bestämde jag mig för att studera medicin. År 1970, när jag gick andra året på läkarutbildningen, gifte jag mig med en ung kvinna, Masuko.

Jag börjar ägna mig åt patologi

Masuko arbetade för att hjälpa till med försörjningen, medan jag avslutade min utbildning. Jag var fascinerad av den medicinska vetenskapen.  Jag kände vördnad när jag såg hur väl människokroppen var utformad. Ändå tänkte jag aldrig på att det kunde finnas en Skapare. Jag trodde att den medicinska forskningen kunde ge mening åt mitt liv. Så när jag hade blivit läkare, valde jag att fortsätta mina medicinska studier genom att ge mig in på patologins område – läran om sjukdomarnas kännetecken, orsaker och effekter.

När jag obducerade patienter som hade dött av cancer, började jag tvivla på att blodtransfusioner var så effektiva. Patienter med framskriden cancer kan lida av blodbrist till följd av blödningar. Eftersom kemoterapi förvärrar blodbristen, ordinerar läkare ofta blodtransfusioner. Men jag började misstänka att transfusioner helt enkelt kunde få cancern att sprida sig. I vilket fall som helst vet man i dag att blodtransfusioner orsakar nedsatt immunförsvar, vilket kan öka risken för nya tumörer och minska utsikten för cancerpatienter att överleva. *

År 1975 stötte jag på det fall jag nämnde i inledningen. Professorn hade haft ansvaret för fallet och var specialist inom hematologi. Det var alltså inte så konstigt att han blev rasande när jag sade att patientens död hade orsakats av en blodtransfusion! Hur som helst så fortsatte jag min framställning, och han lugnade så småningom ner sig.

Ingen sjukdom eller död

Det var ungefär vid den här tiden som min fru fick besök av en äldre dam som var ett Jehovas vittne. Hon använde ordet ”Jehova” när hon talade, och min fru frågade vad det betydde. Damen svarade: ”Jehova är namnet på den sanne Guden.” Masuko hade läst Bibeln sedan hon var liten, men den bibel hon använde hade ersatt Guds namn med ”HERREN”. Nu visste hon att Gud var en person med ett namn.

Masuko började genast studera Bibeln tillsammans med det äldre vittnet. När jag kom hem från sjukhuset vid ettiden på natten, berättade min fru ivrigt: ”Det står i Bibeln att sjukdom och död skall tas bort!” Jag svarade: ”Det skulle ju vara fantastiskt!” Hon fortsatte: ”Den nya världen kommer snart, och därför vill jag inte att du skall slösa bort din tid.” Jag tolkade det som att hon ville att jag skulle sluta som läkare, och därför blev jag arg, och vårt förhållande blev ganska spänt.

Men min fru gav inte upp hoppet om mig. Hon bad Gud om hjälp att hitta lämpliga bibelställen som hon kunde visa mig. Orden i Predikaren 2:22, 23 påverkade mig särskilt: ”Vad får en människa slutligen för allt sitt hårda arbete och för sitt hjärtas strävan som hon arbetar hårt med under solen? ... Inte heller under natten lägger sig hennes hjärta ner. Också detta är idel tomhet.” Det här stämde in på det jag höll på med. Jag ägnade mig åt medicinsk forskning dag och natt, men kände ingen riktig tillfredsställelse.

En söndagsförmiddag i juli 1975, när min fru gav sig av till Jehovas vittnens Rikets sal, bestämde jag mig plötsligt för att jag också skulle gå dit. Min fru blev väldigt förvånad över att se mig där, och jag blev varmt välkomnad av  vittnena. Från och med då gick jag på alla söndagsmöten. Ungefär en månad senare började ett vittne studera Bibeln med mig. Tre månader efter det att min fru fick sitt första besök av Jehovas vittnen blev hon döpt.

Jag godtar Guds syn på blodet

Jag fick snart lära mig att Bibeln uppmanar de kristna att avhålla sig från blod. (1 Moseboken 9:4; Apostlagärningarna 15:28, 29) Eftersom jag redan tvivlade på att blodtransfusioner var effektiva, hade jag inga problem att godta Guds syn på blodet. * Jag tänkte: ”Om det finns en Skapare och detta är vad han säger, då måste det vara rätt.”

Jag fick också veta att orsaken till sjukdom och död är den synd vi har ärvt från Adam. (Romarna 5:12) Just då höll jag på med forskning om arterioskleros (åderförkalkning). Allteftersom vi blir äldre, blir artärerna hårdare och trängre, vilket kan leda till bland annat hjärtsjukdomar, cerebrovaskulära sjukdomar och njursjukdomar. Det lät förnuftigt att orsaken skulle vara vår nedärvda ofullkomlighet. Efter detta började jag tappa min glöd för medicinsk forskning. Det är ju bara Jehova Gud som kan skaffa bort sjukdom och död.

I mars 1976, sju månader efter det att jag började studera Bibeln, avbröt jag mina studier vid universitetssjukhuset. Jag var rädd för att jag aldrig mer skulle kunna arbeta som läkare, men jag fick ett arbete vid ett annat sjukhus. Jag blev döpt i maj 1976. Jag kom fram till att det bästa jag kunde göra med mitt liv var att tjäna som heltidsförkunnare, eller pionjär, och det började jag med i juli 1977.

Jag försvarar Guds syn på blodet

I november 1979 flyttade Masuko och jag till en församling i prefekturen Chiba där det var stort behov av förkunnare. Jag hittade ett sjukhus där jag kunde arbeta deltid. Första dagen på arbetet blev jag omringad av en grupp kirurger. De frågade gång på gång: ”Vad tänker du, som är ett Jehovas vittne, göra om det kommer in en patient som behöver en blodtransfusion?”

Jag förklarade respektfullt att jag skulle följa det som Gud säger om blodet. Jag förklarade också att det fanns medicinska alternativ till blodtransfusioner och att jag skulle göra mitt bästa för att hjälpa mina patienter. Efter ungefär en timmes diskussion svarade chefskirurgen: ”Jag förstår. Men om vi får in en patient som har förlorat mycket blod, kommer vi att ta hand om den patienten själva.” Chefskirurgen var känd för att vara svår att ha att göra med, men efter den här diskussionen utvecklade vi en bra relation, och han visade alltid respekt för mina trosuppfattningar.

Respekten för blodet sätts på prov

Medan vi tjänade i Chiba, byggde man i Ebina ett nytt avdelningskontor för Jehovas vittnen i Japan. Min fru och jag körde dit en gång i veckan för att tillgodose de medicinska behoven hos de frivilliga Jehovas vittnen som byggde den här anläggningen, som kallas Betel. Efter några månader fick vi en inbjudan att tjäna på heltid vid Betel i Ebina. I mars 1981 flyttade vi därför in i de tillfälliga bostäder man ordnat för de mer än 500 frivilliga arbetarna. På förmiddagarna hjälpte jag till med att städa badrum och toaletter på byggplatsen, och på eftermiddagarna tog jag hand om patienter.

En av mina patienter var Ilma Iszlaub, som kom som missionär till Japan från Australien  1949. Hon fick leukemi, och läkarna sade att hon bara hade några månader kvar att leva. Ilma vägrade att ta emot blodtransfusioner för att förlänga livet och valde att leva sina sista dagar på Betel. Vid den tiden hade man ännu inte tillgång till läkemedel som stimulerar produktionen av röda blodkroppar, till exempel erytropoietin. Så ibland var hennes hemoglobinvärde nere på 30 eller 40 gram per liter! (Det normala är 120 till 150.) Jag gjorde vad jag kunde för att ge henne behandling. Ilma fortsatte att visa orubblig tro på Guds ord fram till sin död i januari 1988 – omkring sju år senare!

Genom åren har ett flertal Jehovas vittnen vid avdelningskontoret i Japan behövt opereras. Berömvärt nog har läkare vid sjukhus i närheten samarbetat genom att utföra operationer utan blod. Ofta har jag blivit inbjuden att vara med i operationssalen och bevittna operationen, och ibland har jag rentav assisterat vid den. Jag känner tacksamhet mot de läkare som visar respekt för Jehovas vittnens ståndpunkt när det gäller blodet. Mitt samarbete med dem har gett mig många möjligheter att berätta om min tro. En av läkarna blev nyligen döpt som ett Jehovas vittne.

Intressant nog har läkarnas ansträngningar att behandla Jehovas vittnen utan blodtransfusion varit till stor nytta inom vården. Blodfri kirurgi har gett bevis för fördelarna med att undvika blodtransfusioner. Studier visar att patienterna då återhämtar sig snabbare och får färre komplikationer efter operationen.

Jag fortsätter att lära av den störste läkaren

Jag försöker hålla mig à jour med de senaste framstegen inom läkarvetenskapen. Men jag fortsätter också att lära av Jehova, den störste läkaren. Han ser inte bara till det yttre, utan han ser hela individen. (1 Samuelsboken 16:7) Som läkare försöker jag se varje patient som en hel individ, inte bara fokusera på hans eller hennes sjukdom. Det gör att jag kan ge patienten bättre medicinsk behandling.

Jag fortsätter att tjäna vid Betel, och ett av mina största glädjeämnen är fortfarande att hjälpa andra att lära känna Jehova – och hans syn på blodet. Min bön är att den store läkaren, Jehova Gud, snart skall göra slut på all sjukdom och död. – Berättat av Yasushi Aizawa.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 14]

”Jag förklarade att det fanns medicinska alternativ till blodtransfusioner och att jag skulle göra mitt bästa för att hjälpa mina patienter”

[Infälld text på sidan 15]

”Blodfri kirurgi har gett bevis för fördelarna med att undvika blodtransfusioner”

[Bilder på sidan 15]

Överst: Jag håller en biblisk föreläsning

Till höger: Jag och min fru, Masuko, i dag