Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Örtmediciner – Kan de hjälpa dig?

Örtmediciner – Kan de hjälpa dig?

Örtmediciner – Kan de hjälpa dig?

SEDAN urminnes tider har man använt örtmediciner för att behandla sjukdomar. Papyrus Ebers, som skrevs i Egypten på 1500-talet f.v.t., innehåller hundratals huskurer mot åkommor av olika slag. Men för det mesta fördes kunskapen om örtmedicinerna vidare muntligen från generation till generation.

Den västerländska naturläkekonsten verkar ha tagit sin början i och med det arbete som Dioskorides, en grekisk läkare som levde under det första århundradet, utförde. Han skrev De Materia Medica, vilket blev det tongivande medicinska verket under de följande 1 600 åren. I många delar av världen är traditionella örtmediciner fortfarande populära. I Tyskland kan man genom regeringens hälsofrämjande åtgärder till och med få ersättning för kostnaderna för de örtmediciner som man ordinerats att ta.

Även om det ibland påstås att traditionella örtmediciner och huskurer är säkrare än moderna farmaceutiska läkemedel, är de inte helt riskfria. Det väcker därför frågorna: Vilka varningar och rekommendationer bör man ta hänsyn till när det gäller örtmediciner? Och finns det några omständigheter där en viss form av behandling är att föredra? *

Hur örter kan vara till hjälp

Örter har tillskrivits många läkande egenskaper. En del anses hjälpa kroppen att bekämpa infektioner. Andra sägs stimulera matsmältningen, lugna nerverna, ha laxerande verkan eller hjälpa till att reglera körtlarnas verksamhet.

Örter kan ha både ett näringsmässigt och ett medicinskt värde. En del växter som används som urindrivande medel, bland annat persilja, innehåller också stora mängder kalium. Kaliumet i de här växterna kompenserar kroppen för det som går förlorat av det här livsviktiga ämnet genom urinen. På liknande sätt är läkevänderot (Valeriana officinalis), som länge har använts som ett lugnande medel, rik på kalcium. Kalciumet kan förstärka örtens lugnande verkan på nervsystemet.

Hur örter kan användas

Örter kan tas på många sätt, som i form av teer, avkok, tinkturer och grötomslag. Teerna görs genom att kokande vatten hälls över en ört. Men kunniga på området varnar och säger att örter som används i teer i allmänhet inte bör kokas i vatten. Däremot bör avkok som görs på sådant som rötter och bark kokas i vatten för att de verksamma beståndsdelarna skall frigöras.

Vad är då tinkturer? I en bok förklaras det att det är ”extrakt av örter som beretts med hjälp av renad eller uppblandad vanlig sprit, konjak eller vodka”. Sedan finns det grötomslag, som kan göras i ordning på olika sätt. Vanligtvis läggs de på de delar av kroppen som är sjuka eller gör ont.

Till skillnad från många vitaminer och läkemedel betraktas de flesta örter som mat och tas ofta för sig eller på fastande mage. De kan också tas i form av kapslar, vilket kan vara mer behändigt och smakligt. Om du beslutar dig för att ta örtmediciner, är det klokt att göra det under sakkunnig vägledning.

Örter har länge ansetts hjälpa mot sådana besvär som vanlig förkylning, matsmältningsbesvär, förstoppning, sömnlöshet och illamående. Men ibland används örter även för att behandla allvarligare sjukdomar – inte bara för att bota, utan också i förebyggande syfte. I bland annat Tyskland, Sverige och Österrike används örten Serenoa repens som en inledande behandling mot godartad prostataförstoring (svullen prostatakörtel). I en del länder drabbas 50–60 procent av männen av den här sjukdomen. Men det är viktigt att låta en läkare undersöka orsaken till svullnaden för att vara säker på att det inte krävs kraftigare behandling, som när det rör sig om cancer.

Några varningar

Även om en ört allmänt betraktas som ofarlig, är det på sin plats att vara försiktig. Tänk inte att en produkt är säker bara för att det står något med ”natur” på etiketten. I ett uppslagsverk om örter konstateras det: ”Det obehagliga är att några örter är direkt farliga. ... En del har [tyvärr] inte den rätta respekten för örter – vare sig de är farliga eller välgörande.” Kemiska ämnen i örter kan påverka hjärtverksamheten, blodtrycket och blodsockerhalten. Människor med hjärtproblem, högt blodtryck eller blodsockerrubbningar, till exempel diabetes, måste vara särskilt försiktiga.

Men i de flesta fall är örternas biverkningar begränsade till allergiska reaktioner av olika slag. Det kan vara huvudvärk, yrsel, illamående eller hudutslag. Örter sägs också framkalla en ”läkekris” genom att utlösa influensaliknande symtom eller andra symtom. Den som tar örter kan förefalla bli sämre innan han eller hon blir bättre. Den här reaktionen påstås i allmänhet orsakas av giftiga slaggprodukter, som drivs ut ur kroppen under de inledande skedena av örtkuren.

Det har hänt att människor dött på grund av att de har tagit vissa örtpreparat, och det understryker vikten av att vara försiktig och att få tillförlitlig vägledning. Örten efedra till exempel, som tas för att gå ner i vikt, kan också höja blodtrycket. Över hundra rapporterade dödsfall i USA har satts i samband med efedraprodukter, men patologen Steven Karch i San Francisco påpekar: ”De enda fall jag känner till där människor [som tagit efedra] dött rörde personer som hade en svår kranskärlssjukdom eller som hade tagit för stora doser.”

Doktor Logan Chamberlain, författare till en bok om användningen av örter som kompletterande behandling, framhåller: ”Praktisk taget alla rapporter under senare år om örters skadliga verkningar har gällt fall där människor inte har följt anvisningarna. De rekommenderade doseringarna på seriösa produkter är säkra och till och med försiktigt tilltagna. Ignorera dem inte, såvida du inte har fått ett gott råd av en erfaren naturläkare.”

Örtkännaren Linda Page ger varnande det här rådet: ”Även vid allvarliga hälsoproblem är det måttliga mängder, inte jättedoser, som gäller. Du uppnår mycket bättre resultat om du ger dig själv mera tid och en mildare behandling. Det tar tid att bygga upp hälsan.”

I en bok om örtlära förklaras det att vissa örter har en inbyggd skyddsmekanism som träder i kraft om man tar för stora doser. Det finns till exempel en ört som tas för att få kroppen att slappna av, men som framkallar kräkningar om den tas i för stora mängder. Men den här egenskapen, som inte alla örter har, gör det inte mindre viktigt att hålla sig till en säker dosering.

Ändå anser många att en ört måste tas i tillräckliga mängder och i rätt form för att göra någon verkan. Det enda sättet att göra det är i vissa fall att ta ett extrakt. Så är det exempelvis med ginkgo biloba, som länge har använts för att stärka minnet och förbättra cirkulationen, eftersom det krävs många kilo löv för att få fram en enda effektiv dos.

Eventuella risker med att kombinera mediciner

Örter kan påverka receptbelagda läkemedel på olika sätt. De kan till exempel förstärka eller försvaga effekten av ett läkemedel, göra att det går ur kroppen snabbare än vanligt eller öka riskerna för biverkningar. Johannesört, som i Tyskland ofta ordineras för lindrig eller måttlig depression, får många mediciner att gå ur kroppen dubbelt så snabbt som vanligt och minskar på så sätt deras verkan. Så om du tar ett receptbelagt läkemedel, däribland p-piller, bör du rådgöra med din läkare innan du tar örter.

I en bok om örters läkande egenskaper sägs det: ”Alkohol, marijuana, kokain, andra lugnande medel och tobak kan framkalla reaktioner som är livshotande, när de tas i kombination med vissa medicinalväxter. ... Sunda förnuftet säger att man skall undvika sådana droger, speciellt vid sjukdom.” Gravida kvinnor och ammande mammor bör också ta det rådet till hjärtat. När det gäller tobak och beroendeframkallande droger blir de kristna naturligtvis skyddade genom att de följer den bibliska befallningen att ”rena ... [sig] från varje förorening av kött och ande”. (2 Korinthierna 7:1)

När det gäller själva örterna ger en bok följande varning: ”Om du blir gravid under tiden du tar någon örtmedicin, bör du berätta det för din läkare och sluta med den tills du har resonerat igenom det med honom eller henne. Försök komma ihåg exakt hur mycket du tar och under hur lång tid du har tagit medicinen.”

”Farorna med självmedicinering [med örter] är många”, står det i ett uppslagsverk om örter. I rutan ”Riskerna med självmedicinering” finns det en lista över de eventuella faror som finns med att ta örter.

Liksom i fråga om alla hälsoprodukter bör man handskas med örter med respekt, kunskap och naturligtvis med balans – och komma ihåg att det finns vissa saker som för närvarande inte går att bota. Sanna kristna ser fram emot den tid då själva orsaken till sjukdom och död – ofullkomligheten vi ärvt av våra första föräldrar – fullständigt kommer att vara borta under Guds kungarikes välsignelsebringande styre. (Romarna 5:12; Uppenbarelseboken 21:3, 4)

[Fotnot]

^ § 4 Vakna! är ingen medicinsk tidskrift och rekommenderar alltså inte någon speciell behandling eller diet, vare sig med örter eller något annat. Upplysningarna i den här artikeln är enbart till för allmän information. Läsarna måste själva ta ställning i frågor som rör hälsa och medicin.

[Ruta på sidan 14]

Riskerna med självmedicinering

Några av de risker som finns med att använda örter utan kvalificerad och professionell hjälp är följande:

Du vet inte riktigt varför du inte mår bra.

Den form av själv­medicinering du väljer kanske inte är lämplig för just din åkomma, även om du har ställt rätt diagnos.

Den kur du tar genom ­självmedicinering kan för­dröja en mer radikal, men ändå nödvändig och tillrådlig, behandling.

Din självmedicinering kan ha en negativ effekt på receptbelagda läkemedel – till exempel allergimediciner eller blodtrycksmediciner.

Din självmedicinering kan kanske bota en mindre åkomma men kan samtidigt förvärra ett annat hälsoproblem, som till exempel högt blodtryck.

[Bildkälla]

Källa: Rodale’s Illustrated Encyclopedia of Herbs