En ovanlig vinkällare i Moldavien

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MOLDAVIEN

NÄSTAN 80 meter under Cricova, en förort till Chişinău, Moldaviens huvudstad, finns en 12 mil lång labyrint av grävda tunnlar. En gång i tiden bröts kalksten i de här mörka grottorna.

Men under de 50 senaste åren har de kalla underjordiska grottorna, eller källarvalven, fungerat som en perfekt plats för lagring av några av Europas finaste viner. Rad efter rad av tunnor och flaskor fyller mer än sex mil av tunnlarna i den gamla gruvan. Med en kapacitet att lagra 350 miljoner liter vin sägs den vara sydöstra Europas största vinkällare.

En gammal tradition hålls vid liv

Moldavien är ett idealiskt land för vinodling. Det ligger på samma breddgrad som det berömda franska vindistriktet Bourgogne och har ett behagligt klimat som värmer dess bördiga jord. Vinframställningen i Moldavien går tillbaka ända till år 300 f.v.t., då grekiska köpmän var de första som förde med sig vinrankor till detta land. Under de följande århundradena hölls traditionen att framställa vin vid liv, trots att landet var erövrat av goterna, hunnerna och olika feodalherrar.

Det ottomanska väldet dominerade landet mellan 1500-talet och 1700-talet och motarbetade av religiösa skäl vinframställningen. Men under 1800-talet gjorde ryska tsarer anspråk på landet och främjade aktivt vinindustrin. De lät importera olika druvsorter från Frankrike, och vinrankorna frodades. Efter andra världskriget genomförde Sovjetunionen, Moldaviens nye ”feodalherre”, en systematisk modernisering av vinindustrin. Ja, faktum är att det ledde till att Moldavien blev det främsta området för vin- och fruktodling i hela Sovjetunionen. Det var ryssarna som först insåg att de här tunnlarna var den perfekta platsen att lagra vin på. Följ med på en tur till den här unika vinkällaren och lär känna några av dess hemligheter.

 En biltur under jorden

När vi kör fram till vinfirman lägger vi märke till ett torn, vilket ingår som en del av en byggnad som är uthuggen i kalkstenen. Byggnaden påminner om en lantegendom i Frankrike. Men ändå ger den ingen antydan om den enorma anläggning som ligger dold under markytan. Ett litet stycke från huvudingången möts vi av tunnelns vidöppna gap och förvånas över hur bred den är. Två lastbilar kan mötas utan några problem.

Vi kör ner i den här underjordiska labyrinten med bil och hämtar upp vår guide efter bara några minuters körning. Alla kurvor i detta virrvarr av gångar gör oss medvetna om att vi lätt skulle kunna köra vilse utan henne.

En av oss frågar: ”Vad hände med den kalksten som en gång bröts här?”

”Den användes till byggnadsprojekt i Chişinău”, svarar hon. ”Kalksten är ett bra byggnadsmaterial, eftersom den har goda isolerande och bullerdämpande egenskaper.”

När vi kommit ner omkring 70 meter under markytan, blir ljuset i tunneln svagare och skapar en lite kuslig, halvdunkel atmosfär. Vi stannar vid en vägkorsning där vägarna, som på båda sidor kantas av långa rader med enorma vinfat, går i olika riktningar. Vi lägger märke till att vägarna är uppkallade efter olika sorters druvor. Pinot, Feteasca och Cabernet är bara några av namnen som sätter fantasin i rörelse.

Vår guide berättar för oss att ekfat i huvudsak används till viner som inte är mousserande, medan små metalltankar används i framställningen av mousserande viner. Vi ser inte många som arbetar, och det gör att vi blir nyfikna och frågar hur stor personalstyrkan är. Hon svarar: ”Vi har omkring 300 anställda, och året om måste de klä sig varmt på grund av den låga temperaturen. De som arbetar här tror att den här temperaturen är bra inte bara för vinet, utan också för att hålla människor ungdomliga. Så de har egentligen ingenting emot kylan.”

 Nästa höjdpunkt på guideturen är att se hur det går till att framställa mousserande vin. Vi ser hundratals flaskor stå upp och nervända i 30 graders vinkel. Guiden berättar: ”När flaskorna står lutade i den här vinkeln, samlas bottensatsen ovanför den provisoriska korken. När det har skett, fryser man snabbt korken. Nu kan den med lätthet avlägsnas tillsammans med bottensatsen, och flaskan får en ny kork.”

Snart kommer vi till det ställe där flaskor med årgångsvin lagras. Guiden inleder med att säga: ”Här finns över en miljon flaskor med årgångsvin lagrade. Nästan alla vinproducerande länder i Europa har deponerat en del av sina bästa viner i våra underjordiska källarvalv. Det äldsta vinet är av årgång 1902, en flaska från Jerusalem som gjordes till det judiska påskfirandet. För några år sedan var det en vinspekulant som bjöd 100 000 dollar för den här flaskan. Men erbjudandet antogs inte. Flaskan betraktades tydligtvis som ovärderlig.”

Vi får veta att vinflaskor i det här området vanligtvis lagras i fullständigt mörker, med undantag av de få minuter då det kommer en guidad grupp. Medan vi snabbt läser etiketterna på de dammiga flaskorna, inser vi att de flesta vinerna är äldre än vad vi är!

Guideturen avslutas i vinprovningsrummen. Det största rummet kallas Presidentens bankettsal. Här finns ett långt bord i massiv ek med matchande stolar och plats för 65 personer. Under Sovjettiden användes det här rummet till statens officiella festmåltider. I dag är den här väl upplysta och ljust färgsatta bankettsalen fortfarande en passande lokal för officiella tillställningar.

Sala Casa Mare (Gästrummet) har sittplatser för 15 personer och är möblerat i traditionell moldavisk stil, medan det i den bankettsal som kallas Sarmatiska havets botten finns plats för att 10 personer skall kunna prova vin och äta mat vid ett runt bord. Det som är mest intressant i det här rummet är taket. Ursprungligen var det här gemaket en undervattensgrotta, och förstenade skaldjur och andra lämningar från livet i vattnet syns tydligt. Vår guide påminner oss om det faktum att hela det nuvarande Moldavien en gång låg på ”Sarmatiska havets botten”.

Ekar som vuxit i området användes som virke till möblerna i alla de här rummen, inbegripet Jurij Gagarins bankettsal. Den här berömde kosmonauten besökte Cricova den 8 och 9 oktober 1966. Han skickade ett tackbrev där han konstaterade att här kunde även den mest kritiske vinkännare hitta ett vin i sin smak.

Vår guide säger: ”Vi har haft besökare från över hundra länder under de 50 år som vinkällaren har funnits. Under Sovjettiden var våra mousserande viner kända som sovjetisk champagne. Det var inte många som kände till att de kom från Moldavien. I dag marknadsför vi våra mousserande viner under namnet Cricova, och vi har både röda och vita sorter.” Vi uppskattar allt som hon har berättat för oss och tackar henne för den trevliga turen.

När vi lämnar den här underjordiska labyrinten, känns det som om vi har varit i en annan värld. Utanför är det varmt och soligt. Inte ett enda moln syns på himlen. På vägen tillbaka till Chişinău kör vi förbi till synes ändlösa rader av välskötta vingårdar, fulla med druvor som i det närmaste är färdiga att skördas.

[Kartor på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

UKRAINA

RUMÄNIEN

MOLDAVIEN

Chişinău

[Bild på sidan 24]

Vinfirman Cricova med dess torn vid ingången

[Bild på sidan 24]

En av gatuskyltarna i den 12 mil långa labyrinten av underjordiska tunnlar

[Bild på sidan 24]

Infarten till vinkällarna

[Bild på sidan 24]

Över en miljon flaskor med årgångsvin är lagrade här