Ungdomar frågar:

Varför låter Gud oss lida?

”Gud är uppe i himlen där allt är bra, medan vi är här nere och lider.” – Mary. *

DE UNGA i vår tid har fötts till en grym värld. Jordbävningar och andra tragiska naturkatastrofer som utplånar tusentals liv verkar höra till ordningen för dagen. Krig och terroristattacker är dominerande inslag i nyheterna. Sjukdomar, skador, brottslighet och olyckor tar ifrån oss våra nära och kära. Mary, som citerades här ovan, fick uppleva en tragisk händelse på nära håll. Hon yttrade de här bittra orden efter sin fars död.

När vi personligen drabbas av en tragedi, är det bara naturligt att vi känner förtvivlan, sorg och till och med ilska. ”Varför måste det här hända?” kanske du undrar. ”Varför händer det just mig” eller ”Varför just nu?” Sådana frågor förtjänar ett bra svar. Men för att få de rätta svaren måste vi vända oss till den rätta källan. Precis som en ung man som heter Turrell påpekar, kan det ibland ”göra alldeles för ont för att man skall kunna tänka klart”. Du kan därför behöva hitta ett sätt att lugna ner dina känslor lite, så att du kan tänka – logiskt och rationellt.

 Blunda inte för verkligheten

Det kanske är en obehaglig tanke, men död och lidande är något vi inte kommer ifrån. Job uttryckte det mycket träffande, när han sade: ”Människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning.” (Job 14:1)

Bibeln utlovar en ny värld där ”rättfärdighet [skall] bo”. (2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Men innan de här perfekta förhållandena blir verklighet, måste vi människor gå igenom en tid av ondska som saknar motstycke. ”Det skall du veta”, sägs det i Bibeln, ”att i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här.” (2 Timoteus 3:1)

Hur länge kommer de här svåra tiderna att vara? Jesu lärjungar frågade i stort sett samma sak. Men Jesus angav inte en viss dag eller timme då de eländiga förhållandena här på jorden skulle ta slut. I stället sade han: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 24:3, 13) Jesus uppmuntrade oss att se saker och ting på lång sikt. Vi måste vara beredda på att uthärda många svåra situationer innan slutet äntligen kommer.

Bär Gud skulden?

Är det förnuftigt att bli arg på Gud för att han tillåter lidandet? Inte när man tänker på att han har lovat att göra slut på det. Inte heller är det förnuftigt att tro att det är han som ligger bakom de hemska saker som inträffar. Många tragiska händelser beror helt enkelt på tillfälligheter. Tänk dig till exempel att ett träd blåser omkull och skadar någon. Några skulle kunna mena att det var Guds verk. Men det var inte Gud som gjorde så att trädet föll. Bibeln hjälper oss att förstå att sådana saker helt enkelt är ett sorgligt resultat av ”tid och oförutsedd händelse”. (Predikaren 9:11)

Lidande kan också bero på dåligt omdöme. Anta att ett gäng ungdomar har fest och dricker alkohol och sedan kör bil. En allvarlig olycka inträffar. Vem bär skulden? Är det Gud? Nej, de har fått ta konsekvenserna av sitt dåliga omdöme. (Galaterna 6:7)

”Men har inte Gud kraft nog att göra slut på lidandet nu?” kanske du undrar. Samma fråga ställde sig några trogna män på Bibelns tid. Profeten Habackuk frågade Gud: ”Varför betraktar du dem som handlar förrädiskt, varför tiger du när den ondskefulle uppslukar den som är rättfärdigare än han?” Men Habackuk drog ändå ingen förhastad slutsats. Han sade: ”Jag kommer att hålla vakt, för att se vad han kommer att tala genom mig.” Längre fram försäkrade Gud honom om att han vid en ”fastställd tid” skulle göra slut på lidandet. (Habackuk 1:13; 2:1–3) Vi måste därför ha tålamod och vänta på att Gud skall göra slut på ondskan vid sin fastställda tid.

Undvik att dra den förhastade slutsatsen att Gud på något sätt vill att vi skall lida eller att han personligen utsätter oss för en prövning. Det är sant att lidande kan ta fram det bästa hos oss och att Bibeln säger att de prövningar som Gud tillåter kan förädla vår tro. (Hebréerna 5:8; 1 Petrus 1:7) Många människor som går igenom prövosamma eller traumatiska erfarenheter blir faktiskt mer tålmodiga och förlåtande. Men vi bör inte dra slutsatsen att Gud orsakade deras lidande. Om vi skulle tänka så, tar vi inte Guds kärlek och vishet med i beräkningen. I Bibeln sägs det klart och tydligt: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” Däremot kommer ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk” från Gud! (Jakob 1:13, 17)

Varför Gud tillåter det onda

Var kommer då det onda ifrån? Kom ihåg att Gud har motståndare – framför allt ”han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9) Gud satte våra första föräldrar, Adam och Eva, i en värld som var fri från problem. Men Satan övertygade Eva om att hon skulle få det bättre utan Guds styre. (1 Moseboken 3:1–5) Sorgligt nog trodde Eva på Satans lögner och var olydig mot Gud. Adam följde hennes exempel och gjorde också uppror. Vad blev följden? ”Döden ... spred sig till alla människor”, sägs det i Bibeln. (Romarna 5:12)

 I stället för att omedelbart slå ner upproret genom att förinta Satan och hans anhängare ansåg Gud det lämpligt att låta det gå en tid. Vad skulle det vara bra för? För det första skulle det få Satan att framstå som en lögnare! Det skulle bevisa att människans oberoende av Gud inte leder till något annat än olycka. Är det inte just det som har hänt? ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Dessutom har ”människa ... haft makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9) Människors olika religioner är ett virrvarr av motstridiga läror. Moralen är lägre än någonsin. Jordiska regeringar har prövat varje tänkbar styrelseform. De undertecknar avtal och stiftar lagar, men de kan ändå inte fylla människors behov. Krigen förvärrar eländet ytterligare.

Det är uppenbart att Gud behöver ingripa och göra slut på ondskan! Men det kommer inte att inträffa förrän Guds rätta tid är inne. Till dess har vi förmånen att stödja Guds styre genom att lyda hans lagar och principer som finns i Bibeln. När tråkiga saker inträffar, kan vi få tröst genom det säkra hoppet om liv i en värld fri från problem.

Du är inte ensam

När vi själva drabbas av lidande, kanske vi ändå frågar oss: ”Varför just jag?” Men aposteln Paulus påminner oss om att vi inte är ensamma om att lida ont. Han säger att ”hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”. (Romarna 8:22) Den här vetskapen kan hjälpa dig att orka vidare. Nicole chockades till exempel svårt vid terroristattackerna i New York och Washington D.C. den 11 september 2001. ”Jag var skräckslagen och livrädd”, medger hon. Men när hon läste berättelser om hur hennes medkristna klarade av den här uppskakande händelsen, såg hon annorlunda på saken. * Hon säger: ”Jag insåg att jag inte var ensam. Sakta men säkert har jag börjat återhämta mig från smärtan och sorgen.”

I vissa fall är det bra att du försöker hitta någon att tala med – en förälder, en mogen vän eller en kristen äldste. Genom att du öppnar dig för någon du litar på, kan du få ”ett gott ord” som är till uppmuntran. (Ordspråken 12:25) En ung kristen i Brasilien påminner sig: ”Min far dog för nio år sedan, och jag vet att Jehova kommer att uppväcka honom en dag. Något som dessutom var till hjälp var att jag skrev ner mina känslor. Jag talade också mycket med mina vänner i församlingen.” Har du någon ”sann kamrat” som du kan anförtro dig åt? (Ordspråken 17:17) Ta då vara på den kärleksfulla hjälpen! Var inte rädd för att gråta eller visa dina känslor. Till och med Jesus ”brast i tårar” över den tragiska förlusten av en vän! (Johannes 11:35)

Bibeln försäkrar oss om att vi en dag kommer att ”göras fria från slaveriet under förgängelsen” och få ”Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21) Till dess kanske många goda människor får lida. Då är det tröstande att veta varför lidandet finns – och att det inte kommer att finnas för alltid.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 14]

Det kan vara till hjälp att visa sin sorg