Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Perus ovanliga gravar – vad de kan lära oss

Perus ovanliga gravar – vad de kan lära oss

Perus ovanliga gravar vad de kan lära oss

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I PERU

VI KAN lära oss mycket om ett folkslag genom att ta reda på hur de behandlar sina döda. Detta kan man tydligt se i Peru, ett land som bär spår av många kulturer – bland annat mochica-, chimú-, nazca-, chachapoya-, colla- och inkakulturerna. Alla de här kulturerna hade sina egna begravningsseder, som återspeglade deras speciella uppfattningar om livet efter döden.

Forskare och även gravplundrare har grävt ut tusentals gravplatser och upptäckt döda kroppar som varit väl bevarade och insvepta i flera meter långa tygstycken eller i bomull. Några av tygerna var vackert vävda i olika mönster. I den heta, torra ökensanden som breder ut sig över stora delar av Perus stillahavskust har arkeologer funnit tusentals välbevarade mumifierade kroppar.

De mäktigas gravar

Vid utgrävningar av gravar från mochicakulturen har man funnit personer av kunglig börd, som blivit begravda med oerhörda rikedomar och med svärd och kungaemblem. Andra personer var också begravda tillsammans med dem. Tjänare och tjänarinnor offrades av allt att döma för att följa sina härskare in i nästa liv. Några av dem hade till och med fått sina fötter avhuggna. Varför? Enligt en teori var syftet med detta att göra det omöjligt för tjänarna att fly från sin tjänst i underjorden.

Nära Titicacasjön, som ligger cirka 3 810 meter över havet, finns det imponerande gravar som kallas chullpas, stentorn som är upp till 12 meter höga och bredare upptill än nertill. De innehöll tydligtvis kvarlevor av rika människor bland Collafolket, som besegrades av inkaindianerna. På en del av gravarna finns det inristade ormar, katter och apor. De här djuren dyrkades som underjordens väktare.

Vid Karajia, nära staden Chachapoyas, finns det gravar som sätter fantasin i rörelse. På klippavsatser står två meter höga sarkofager vända mot ett stup. De är gjorda av torkad lera, och några av dem bär fortfarande spår av den ursprungliga färg de målades med för flera hundra år sedan. Sarkofagerna har ansikten som med bister uppsyn högdraget stirrar ut över den gröna dalen, som om de härskar över allt som ligger framför deras blinda ögon.

Vittnesbörd om tragiska öden

I en förort till Lima har arkeologer nyligen upptäckt djupa gravar som innehåller omkring 2 200 bylten som var i utomordentligt skick. I dessa bylten låg vad som verkar vara mumier av inkaindianer. Ett av dem var tungt. Det vägde 240 kilo och var 1,8 meter högt. Det visade sig innehålla två kroppar – en högt uppsatt man av inkafolket som var insvept i 140 kg obehandlad bomull och där intill ett litet barn som kan ha varit släkt med den vuxne. Man kan bara undra vad det var för omständigheter som ledde till deras död för så länge sedan.

Något som var mindre gåtfullt men inte mindre tragiskt var att man offrade barn till Andernas bergsgudar. Föräldrarna till de här barnen kan ha sett det som ett privilegium att få sända sina barn till ”nästa värld”, kanske som sändebud till gudarna. Barnen begravdes ofta på eller i närheten av en bergstopp. Kroppen av en ung flicka som legat gömd i århundraden hittades på det snöklädda berget Sara Sara vid Ayacucho på en höjd av ungefär 5 000 meter. Barnen som offrades var inlindade i liksvepningar, och ibland hittades gåvor och konstföremål i närheten, till exempel små guld- eller silverstatyetter av lamadjur.

Vad var grunden för deras hopp för de döda?

De här forntida peruanska civilisationerna är inte de enda som har begravningsritualer som bygger på tron att det finns ett mystiskt liv efter detta. Även nutida kulturer visar på olika sätt ett stort intresse för livet efter döden.

I dag finns det många olika uppfattningar om livet efter detta. Många tror till exempel på reinkarnationen, själavandringen, skärselden, helvetet och att det är möjligt att kommunicera med de döda. Alla sådana uppfattningar grundar sig på den vanliga läran – att det vid döden endast är kroppen som dör och att det finns något odödligt som överlever och lever vidare. Bibeln stöder inte någon av de här uppfattningarna. (Predikaren 3:18–20; 9:5, 10; Hesekiel 18:4)

Bibeln lär i stället att människan själv är en själ, dvs. en levande, dödlig varelse. (1 Moseboken 2:7) Men Guds ord erbjuder också ett underbart hopp för de döda. Det visar att det kommer att bli ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Bibeln inte bara framhåller detta. Den innehåller också nedtecknade ögonvittnesskildringar om ett antal människor som blivit uppväckta från de döda. (Johannes 11:17–47; 1 Korinthierna 15:3–6) Det är verkligen underbara framtidsutsikter för de miljoner som har levt och dött genom tiderna!

[Bild på sidan 13]

Sarkofager vid Karajia (ovan)

[Bildkälla]

© Mylene D’Auriol/PromPerú

[Bild på sidan 13]

Begravningstorn som är 12 meter höga i närheten av Titicacasjön

[Bildkälla]

© Carlos Sala/PromPerú

[Bilder på sidan 14]

En ung flickas djupfrysta kropp hittades högt uppe i Anderna

Arkeologer har upptäckt omkring 2 200 mumier i närheten av Lima

[Bildkällor]

Överst till vänster: © Alejandro Balaguer/PromPerú; infälld bild: Ira Block/NGS Image Collection