Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Fostran och övning under de första åren

Fostran och övning under de första åren

Fostran och övning under de första åren

FLORENCE var 40 år och ville till varje pris behålla det barn hon bar på. Men under graviditeten gav hennes läkare beskedet att barnet kunde födas med ett handikapp som kunde innebära inlärningssvårigheter. Trots det valde hon att hoppas på det bästa, och hon födde sedan en frisk liten son.

Redan när Stephen var nyfödd började Florence läsa för honom och prata med honom så ofta hon kunde. När han blev äldre lekte de tillsammans, gjorde utflykter, tränade på att räkna och sjöng visor. ”Vi lekte till och med när Stephen satt i badet”, berättar hon. Det gav resultat.

När Stephen var 14 tog han en examen vid University of Miami. Två år senare var han klar med en juridisk examen och blev enligt sin biografi den yngste juristen i USA. Hans mamma, dr Florence Baccus, pensionerad lärare och rådgivare i frågor som rör inlärning, har ägnat mycket tid åt att forska om inlärning under barnens första levnadsår. Hon är övertygad om att den uppmärksamhet och stimulans hon gav sin son redan när han var mycket liten hade avgörande betydelse för hans framtid.

Arv kontra miljö

En fråga som har varit mycket omdebatterad bland barnpsykologer under senare tid är hur mycket barnets utveckling påverkas av arv, dvs. de genetiska förutsättningar barnet ärver av sina föräldrar, och miljö, till exempel den omvårdnad och fostran barnet får. De flesta forskare är överens om att ett barns utveckling påverkas av båda dessa faktorer.

Doktor J. Fraser Mustard säger: ”Det vi nu vet med säkerhet är att barnets upplevelser under de första åren inverkar på hur barnets hjärna utvecklas.” Professor Susan Greenfield säger: ”Vi vet till exempel att det område i hjärnan som styr vänsterhandens fingrar utvecklas mer hos violinister än hos andra.”

Vilken fostran och övning skall man ge?

Forskningsresultat som dessa har fått många föräldrar att inte bara göra stora ansträngningar för att deras barn skall komma in på ”rätt” förskola, utan också att lägga ner stora summor på att ge barnen undervisning i sådant som konst och musik. Vissa menar att ett barn som får övning inom många områden också kommer att utveckla många färdigheter som vuxen. Privatskolor och förskolor med särskilda inriktningar växer upp som svampar ur jorden. En del föräldrar gör allt de kan för att ge sina barn ett försprång.

Har sådana ansträngningar visat sig vara enbart till fördel? Även om det kanske verkar som om barnen får en uppväxt med oändliga möjligheter, har barnen i många fall gått miste om den mycket viktiga del av inlärningsprocessen som kommer av att få leka helt fritt. Sakkunniga framhåller att spontan lek stimulerar kreativiteten och utvecklar ett barns sociala, mentala och emotionella förmågor.

Vissa experter på barns utveckling menar att när barnens lek dikteras av föräldrarna, skapas en ny typ av problembarn – barn som är stressade och känslomässigt labila, som inte kan sova och som klagar över smärtor och värk. När de här barnen har kommit upp i tonåren, har många av dem inte lärt sig hur man hanterar problem, och de är ”utbrända, asociala och upproriska”, menar en psykolog.

Många föräldrar står inför ett dilemma. De vill hjälpa sina barn att utvecklas på bästa sätt. Men de inser också det oförståndiga i att pressa små barn för mycket och för fort. Finns det en gyllene medelväg? Hur mycket kan barn ta till sig, och hur kan man hjälpa dem att utvecklas? Vad kan föräldrar göra för att det skall gå bra för barnen? Följande artiklar tar upp de frågorna.

[Bild på sidan 3]

Det barnet lär sig tidigt i livet kan påverka hjärnans utveckling

[Bild på sidan 4]

När barn leker stimuleras deras kreativitet, och de utvecklar sina förmågor