Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Olika orsaker till snatterier

Olika orsaker till snatterier

Olika orsaker till snatterier

”Jag ser det inte som stöld, jag ser det som en välbehövlig omfördelning av ekonomiska resurser.” – EN PRÄST INOM ENGELSKA KYRKAN.

OM DET ligger någon sanning i sägnerna om Robin Hood, tyckte han att det var försvarbart att stjäla. I engelska folksägner sägs det att han stal från de rika och gav till de fattiga. Prästen som citeras här ovan anser också att den som är fattig har rätt att stjäla. Så här säger han om dem som stjäl i affärer: ”Jag känner stark sympati för dem, och jag tycker faktiskt att det de gör är fullt berättigat.” Han anser att stora varuhus borde öppna sina dörrar för de fattiga en dag om året och låta dem ta det de vill ha utan att betala.

Det är inte bara de fattiga som stjäl. I Japan grep polisen två av sina kolleger för snatteri. I USA ertappades en styrelseledamot i ett ideellt matkooperativ när han stal från kooperativets butik. Tonåringar som har pengar stjäl ofta saker som de inte behöver. Varför gör de det?

Det ger en kick

Spänning. Rädsla. Makt. Precis som flickorna i den föregående artikeln, upplever många som stjäl de här känslorna, och det får dem att stjäla om och om igen. En kvinna berättar hur hon kände det efter att ha stulit första gången: ”Jag var exalterad. Jag klarade det utan att åka fast, och det gav mig en kick!” Hon berättar hur hon kände det sedan hon stulit under en tid: ”Jag skämdes över mig själv, men jag var också upprymd. Jag kände verkligen att jag levde. Att stjäla utan att bli upptäckt gav mig en oerhörd maktkänsla.”

En ung man som heter Hector sade att begäret att stjäla återkom under flera månader sedan han hade slutat. * ”Det var som ett beroende. När jag var i ett köpcenter och såg en radio i ett skyltfönster kunde jag tänka: ’Vad lätt det skulle vara att ta den. Jag skulle kunna göra det utan att åka fast.’”

En del av dem som stjäl för att få en kick vill inte ha det som de har tagit. I en indisk dagstidning stod det: ”Psykologer säger att det som driver de här människorna är känslan att man gör något som är förbjudet. ... Somliga lämnar till och med tillbaka det som de har stulit.”

Andra orsaker

Miljontals människor drabbas av depression. Ibland kan depression yttra sig i ett dåligt uppförande, till exempel att man stjäl.

En 14-årig flicka i en stabil familj som hade det materiellt gott ställt hade en känsla av hopplöshet hängande över sig ”som ett moln”, trots att hon egentligen hade det bra. ”Jag kunde inte bli av med känslan”, säger hon. Hon började missbruka alkohol och droger. En dag ertappades hon med att snatta. Därefter försökte hon ta livet av sig vid två tillfällen.

Om en ung, välartad människa plötsligt börjar stjäla, bör föräldrarna ta känslomässiga problem med i beräkningen. Läkaren Richard MacKenzie, som har specialiserat sig på tonåringars hälsa, säger: ”Om ditt barn uppför sig ovanligt på något sätt, anser jag att det bör betraktas som en eventuell depression tills något annat visar sig vara orsaken.”

Grupptryck får en del ungdomar att snatta. Det kan till och med vara ett krav för att få bli en i gänget. Andra kanske stjäl för att komma ifrån tristessen. Professionella tjuvar lever på att stjäla. Oavsett orsaken stjäls det dagligen för miljontals kronor i affärer. Och det får konsekvenser.

[Fotnot]

^ § 7 Några av namnen i den här artikelserien är utbytta.

[Ruta på sidan 5]

KLEPTOMANI

”Jag har snattat ända sedan jag var tonåring”, säger Maria. ”Begäret blev bara starkare och starkare tills jag stal för över 3 000 kronor om dagen.

Jag vill egentligen inte stjäla, men suget är så starkt. Jag vill verkligen ändra mig.” Eftersom begäret är så svårt att kontrollera, misstänker Maria att hon lider av kleptomani.

”Kleptomani” avser ”en ihållande neurotisk impuls att stjäla utan något ekonomiskt motiv”. Det är ett tvångsmässigt beteende som verkar härröra från djupt liggande känslomässiga problem.

Tjuvar som stjäl vanemässigt kallas ibland felaktigt för kleptomaner, men läkare menar att verklig kleptomani är sällsynt. Enligt Amerikanska psykiaterförbundet är det mindre än fem procent av dem som stjäl som lider av den störningen. Försiktighet är alltså på sin plats innan man säger att någon som vanemässigt stjäl lider av kleptomani. Det kan finnas andra orsaker.

[Bild på sidan 5]

Omtänksamma föräldrar försöker förstå varför deras barn stjäl