Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Historia skriven i blod

Historia skriven i blod

FÖR bara några år sedan verkade det som om terrorism endast förekom på några få enskilda platser, till exempel i Nordirland, i Baskien i norra Spanien och i några områden i Mellanöstern. I dag har terrorismen ökat lavinartat, särskilt efter den 11 september 2001, då tvillingtornen i New York förstördes. Nu finns det terrorister över hela världen, och de har slagit till på det paradisiska Bali, i Madrid, i London, på Sri Lanka, i Thailand och till och med i Nepal. Ändå är terrorism inget nytt. Vad menas med ”terrorism”?

Terrorism har definierats som ”en persons eller en organiserad grupps olagliga utövande eller hot om utövande av våld mot människor eller egendom i avsikt att skrämma eller undertrycka samhällen eller regeringar, ofta av ideologiska eller politiska skäl”. (The American Heritage Dictionary of the English Language) Men författaren Jessica Stern säger: ”Den som studerar terrorism möter hundratals definitioner. ... Men det räcker med två kännetecken för att skilja terrorism från andra former av våld.” Vilka är de? ”För det första riktas terrorism mot civilpersoner. ... För det andra använder terrorister våld i syfte att injaga skräck hos sina offer, vilket ofta är viktigare än att tillfoga dem fysisk skada. Det är det här överlagda sättet att skapa skräck som skiljer terrorism från vanliga mord eller överfall.”

Våld som har sina rötter i det förflutna

I Judeen fanns det under det första århundradet en grupp som tog till våld för att uppnå judiskt oberoende av Rom, och de kallades seloter. Några av deras mest nitiska anhängare gick under namnet sikarierna, eller dolkmännen, ett namn som kommer från det korta svärd de bar under kläderna. När sikarierna var med i folksamlingar vid högtiderna i Jerusalem kunde de skära halsen av sina fiender eller knivhugga dem i ryggen. *

År 66 erövrade en grupp seloter bergfästningen Masada, som ligger i närheten av Döda havet. De slaktade den romerska garnisonen och gjorde fästningen till sin bas. I flera år gjorde de utfall från fästningen och angrep de romerska styrkorna. År 73 återerövrades Masada av en romersk legion ledd av ståthållaren Flavius Silva, men de besegrade inte seloterna. En samtida historiker hävdar att 960 seloter begick självmord där uppe för att inte behöva kapitulera för romarna, och det var alla utom två kvinnor och fem barn.

Somliga anser att seloternas uppror var början på det som vi kallar terrorism. Vare sig det är så eller inte, har terrorismen sedan dess satt djupa spår i historien.

Terrorism i Kristi namn

Från år 1095 och två hundra år framåt drog korsfarare fram mellan Europa och Mellanöstern. De stred mot muslimska styrkor från Asien och Nordafrika. Stridsfrågan gällde vem som skulle ha kontroll över Jerusalem, och båda sidor försökte få övertaget. Dessa ”heliga krigare” högg varandra i stycken under sina många krig. De använde också sina svärd och stridsyxor för att skada oskyldiga. Vilhelm av Tyros, en präst som levde på 1100-talet, beskrev korsfararnas intåg i Jerusalem år 1099:

”De gick i samlad trupp längs gatorna med sina svärd och spjut i händerna. Alla som kom i deras väg slog de till marken och dräpte, män, kvinnor och barn, ingen skonades. ... De dräpte så många på gatorna att det blev högar av döda kroppar, och man kunde varken gå eller passera utan att trampa på dem som var döda. ... Det var så stor blodsutgjutelse att alla rännstenar fylldes med blod, och alla stadens gator var täckta av döda människor.” *

Under de följande århundradena började terrorister använda sprängämnen och skjutvapen med förödande resultat.

Miljoner döda

Historiker anser att den 28 juni 1914 markerade en vändpunkt i Europas historia. En ung man, betraktad som en hjälte av somliga, sköt den österrikiske tronföljaren, ärkehertig Frans Ferdinand. Denna händelse ledde till första världskrigets utbrott. Tjugo miljoner människor dog innan kriget var över.

Den 28 juni 1914 kastades världen in i krig

Första världskriget följdes av andra världskriget, med dess koncentrationsläger, slakt av civila i flygraider och hämndaktioner som drabbade oskyldiga människor. Efter kriget fortsatte mördandet. Över en miljon dödades på Kambodjas avrättningsplatser under 1970-talet. Och Rwandas invånare skakas fortfarande av den massaker som ägde rum under 1990-talet, då över 800 000 människor dödades.

Från 1914 fram till vår tid har människor plågats av terrorister i många länder. Ändå handlar somliga i dag som om de inte har lärt något av historien. Terroristattacker dödar hundratals, skadar tusentals och berövar miljontals människor rätten till sinnesfrid och trygghet. Bomber exploderar på marknadsplatser, byar bränns ner till grunden, kvinnor blir våldtagna, barn tas till fånga, människor dör. Sådana sadistiska våldshandlingar fortsätter trots all lagstiftning och trots den avsky de väcker över hela världen. Finns det då något hopp om att terrorismen skall upphöra?

^ § 5 I Apostlagärningarna 21:38 sägs det att en militärbefälhavare orättvist anklagade aposteln Paulus för att vara ledare för 4 000 ”dolkmän”.

^ § 10 Jesus lärde sina lärjungar att ”älska ... [sina] fiender”, inte att hata och döda dem. (Matteus 5:43–45)