Ett dramatiskt moraliskt förfall

NÄR skulle du vilja säga att det moraliska förfallet började på allvar? Under din livstid eller kanske under dina äldre släktingars eller vänners livstid? Vissa säger att första världskriget, som bröt ut 1914, inledde en epok av moraliskt förfall utan motstycke. Historieprofessorn Robert Wohl skrev i sin bok The Generation of 1914: ”De som genomlevde kriget kunde aldrig bli kvitt tanken att en värld upphörde att existera och en ny tog sin början i augusti 1914.”

 ”Normerna för socialt beteende, vilka redan hade urholkats överallt, raserades fullständigt”, säger historikern Norman Cantor. ”När politikerna och generalerna hade behandlat sina miljoner undersåtar som djur som skickas till slakt, vilka religiösa eller etiska normer skulle då kunna avhålla människor från att behandla varandra med samma grymhet som man finner hos rovlystna vilddjur? ... Slaktandet under första världskriget [1914–1918] fördärvade fullständigt synen på människolivets värde.”

Den engelske historikern H. G. Wells konstaterade i sitt verk Wells’ Världshistoria att det var i och med accepterandet av evolutionsteorin som ”en verklig avmoralisering” ägde rum. Hur kom det sig? Vissa menade att människan inte är annat än ett högtstående djur. Wells, som själv var evolutionist, skrev 1920: ”Människan är ... ett sällskapligt djur liksom den indiska jakthunden. ... Det [tycktes] vara rätt att de stora hundarna i det mänskliga kopplet skulle tyrannisera de små.”

Ja, alldeles som Cantor framhåller hade första världskriget en förödande inverkan på människors känsla för moral. Han förklarar: ”Den äldre generationen ansågs ha fel i allt – sin politik, sin klädsel, sin sexualmoral.” Kyrkorna, som förvrängde de kristna lärorna genom att godta evolutionsteorin och driva på de krigförande länderna, bidrog i hög grad till det moraliska förfallet. Den brittiske brigadgeneralen Frank Crozier skrev: ”De kristna kyrkorna är vår värdefullaste tillgång när det gäller att skapa blodtörst, och vi har gjort flitigt bruk av dem.”

Moralnormerna förkastades

Efter första världskriget, under det så kallade glada tjugotalet, sköts gamla värderingar och moralregler åt sidan och ersattes av inställningen att allt går för sig. Historikern Frederick Lewis Allen skriver att tioårsperioden efter kriget skulle kunna kallas ”det ohyfsade decenniet”. Han fortsätter: ”I och med att den gamla världsordningen försvann, så försvann också en uppsättning värderingar som hade gjort livet rikt och meningsfullt, och att ersätta de här värderingarna var inte lätt.”

För många ledde den stora depressionen som drabbade världen på 1930-talet till ett bistert uppvaknande – ett  liv i extrem fattigdom. Men i slutet av det årtiondet hade världen dragits in i ett ännu mer förödande krig – andra världskriget. Inom kort tillverkade nationerna fruktansvärda förstörelsevapen. Världen kom ur depressionen men fick i stället uppleva hemskheter som övergår mänsklig fattningsförmåga. Vid slutet av kriget låg hundratals städer i ruiner, och två städer i Japan hade ödelagts av atombomber. Miljoner dog i fruktansvärda koncentrationsläger. Sammanlagt ledde det här kriget till att omkring 50 miljoner män, kvinnor och barn förlorade livet.

De vidriga förhållanden som rådde under andra världskriget gjorde att människor satte upp sina egna normer för uppförandet i stället för att hålla fast vid gamla traditionella normer. I boken Love, Sex and War—Changing Values, 1939-45 heter det: ”Under kriget verkade det som om den friare sexualmoral som traditionellt tolererades vid fronten också invaderade hemmafronten. ... Krigstidens allvar och oro försvagade snart de moraliskt återhållande banden, och i många fall tycktes livet på hemmafronten vara lika lågt värderat och flyktigt som vid krigsfronten.”

Det konstanta hotet att bli dödad gjorde att människors längtan efter känslomässiga förbindelser, även kortvariga sådana, ökade. I ett försök att rättfärdiga den sexuella frigjordheten under de här omskakande åren sade en brittisk hemmafru: ”Vi var egentligen inte omoraliska – det var ju krig.” ”Enligt de flesta människors normer var vi omoraliska”, medgav en amerikansk soldat, ”men vi var unga och kunde dö nästa dag.”

Många som överlevde kriget tog skada av de fasansfulla händelser som de blev ögonvittnen till. En del av dem, däribland de som var barn vid den tiden, lider fortfarande av mardrömmar och plågsamma minnesbilder av traumatiska händelser. Många förlorade sin tro och i och med det sin ”moraliska kompass”. Utan respekt för någon myndighet som kunde fastställa vad som var rätt och vad som var fel började människor betrakta allt som relativt.

Nya sociala normer

Efter andra världskriget publicerades studier angående människors sexuella beteende. En sådan studie som gjordes i USA på 1940-talet var den över 800 sidor långa Kinseyrapporten. Till skillnad från hur situationen hade varit tidigare ledde det här till en större öppenhet när det gällde sex. Även om det senare kom fram att den statistik som redovisades i rapporten angående hur många som hade ägnat sig åt homosexuella och andra sexuellt avvikande handlingar var överdriven, så visade studien vilket dramatiskt moraliskt förfall som följde i krigets spår.

Under en period försökte man uppehålla skenet av anständighet. Inom radio, film och television censurerades omoraliska inslag. Men detta varade inte länge. William Bennett, en tidigare utbildningsminister i USA, förklarade: ”På 1960-talet började Amerika snabbt och oåterkalleligt förfalla till vad som skulle kunna  kallas en avcivilisering.” Och det här återspeglades i många andra länder. Vad var det då som påskyndade det moraliska förfallet under 1960-talet?

Under det årtiondet tog kvinnorörelsen fart, nästan samtidigt som den sexuella revolutionen med dess så kallade nya moral. Effektiva p-piller började också framställas. När människor kunde ha sex utan rädsla för en graviditet, blev det vanligt med ”fri kärlek” – sexuella förhållanden utan förpliktelser från någon av parterna.

Samtidigt luckrades moralnormerna upp i tidningspressen, på film och på tv. Zbigniew Brzezinski, som tidigare var säkerhetspolitisk chefsrådgivare i USA, kommenterade vid ett tillfälle de värderingar som presenteras i tv: ”De underblåser tydligt inställningen att man skall tillfredsställa sig själv, de normaliserar grovt våld och brutalitet, och de uppmuntrar till sexuell lösaktighet.”

På 1970-talet hade det blivit populärt med videobandspelare. Nu kunde människor sitta hemma och titta på oanständiga filmer med detaljerade sexscener, filmer som de aldrig skulle ha tillåtit sig att se på bio. Och på senare tid har pornografi av det mest vulgära slag blivit tillgänglig överallt i världen för vem som helst som har en dator uppkopplad mot Internet.

Konsekvenserna är på många sätt skrämmande. En fängelsedirektör i USA sade nyligen: ”När ungdomar hamnade i fängelse för tio år sedan kunde jag tala med dem om rätt och fel. Men de ungdomar som hamnar i fängelse i dag har ingen aning om vad jag talar om.”

Vart kan man vända sig?

Vi kan inte vända oss till världens kyrkor för att få moralisk vägledning. I stället för att upprätthålla rättfärdiga principer, som Jesus och hans efterföljare under det första århundradet gjorde, har kyrkorna gjort sig själva till en del av den här världen med dess onda gärningar. En skribent frågade: ”Har det någonsin utkämpats ett krig utan att människor har påstått att Gud har stått på deras sida?” När det gäller att hålla fast vid Guds moralnormer sade en präst i New York för ett antal år sedan: ”Kyrkan är den enda organisation i världen som har lägre krav på dem som vill bli medlemmar än de krav som gäller för att få åka med en buss.”

Den markanta försämringen när det gäller världens moral visar tydligt att något måste göras. Men vad? Vad är det som behöver förändras? Vem kan genomföra en sådan förändring, och hur skall den gå till?

[Infälld text på sidan 5]

”Slaktandet under första världskriget [1914–1918] fördärvade fullständigt synen på människolivets värde”

[Ruta på sidan 6]

DYGDER ELLER VÄRDERINGAR?

Förr rådde det inget tvivel om vad det innebar att visa dygd. Antingen var en person ärlig, lojal, kysk och hedervärd eller också var han det inte. Nu för tiden har uttrycket ”dygder” ersatts av ”värderingar”. Men det här leder till problem, som historikern Gertrude Himmelfarb konstaterar i sin bok The De-Moralization of Society: ”Man kan inte säga samma sak om dygder som om värderingar, ... att var och en har rätt att välja sina egna dygder.”

Hon skriver att värderingar ”kan vara trosuppfattningar, åsikter, attityder, känslor, vanor, konventioner, preferenser, fördomar och till och med egenheter – vad som helst som en individ, en grupp eller ett samhälle råkar sätta värde på, vid vilken som helst tidpunkt och av vilken som helst orsak”. I våra dagars frigjorda samhälle tycker människor att de har rätt att välja sina egna värderingar, alldeles som de väljer matvaror i ett snabbköp. Men när så är fallet, vad händer då med sann dygd och moral?

[Bild på sidorna 6, 7]

Nedbrytande underhållning blir mer och mer lättåtkomlig