Vad säger Bibeln?

Kan kristna använda titlar för att ära någon?

NÄR de första kristna utförde sina dagliga sysslor och predikade de goda nyheterna om Guds kungarike, kom de i kontakt med myndighetspersoner i olika ställningar. Men sinsemellan använde Jesu efterföljare inga titlar för att visa vilken position eller ställning i livet de hade. På den tiden var det emellertid vanligt att man använde titlar när man talade med människor i maktställning. Den romerske kejsaren omtalades som ”hans Majestät”. (Apostlagärningarna 25:21)

Hur såg då Jesu lärjungar på användandet av titlar när de kom inför myndighetspersoner? Och hur bör vi se på det?

Respekt, inte godkännande

Aposteln Paulus gav sina medtroende rådet att ”ge åt alla vad som tillkommer dem: ... ära åt honom som kräver ära”. (Romarna 13:7) Detta inbegrep att tilltala myndighetspersoner med deras titlar. I många länder och kulturer används också i dag sådana titlar som Ers excellens och Ers Höghet när man tilltalar myndighetspersoner. Men några kanske frågar: Hur kan jag tilltala en person på det här sättet om jag misstänker att hans uppförande inte är värt respekt?

Många myndighetspersoner fullgör samvetsgrant sina uppgifter, men det är inte alla som inger förtroende. Trots det uppmanar Bibeln oss att vi skall underordna oss kungar och ståthållare ”för Herrens skull”. (1 Petrus 2:13, 14) Om vi erkänner den ställning som en myndighetsperson med Guds tillåtelse har, kommer det att få oss att visa respekt och tillbörlig ära. (Romarna 13:1)

Det är inte personens uppförande som det handlar om i sammanhanget. Det är inte därför vi visar honom ära. Att vi använder en myndighetspersons titel betyder inte att vi godkänner hans uppförande. Det kan man se av en händelse i aposteln Paulus liv.

Paulus användning av titlar

Aposteln Paulus greps i Jerusalem på falska anklagelser och fördes fram inför Felix, ståthållaren  i Judeen. Felix var knappast en exemplarisk ämbetsman. Den romerske historikern Tacitus skrev att Felix ”trodde sig ... kunna begå alla illgärningar ostraffat”. Han var mer intresserad av att få en muta än av att skipa rättvisa. Trots det visade Paulus honom respekt under de två år han hölls i förvar, och de två männen samtalade ofta – Felix i hopp om att få pengar, vilket han aldrig fick, och Paulus för att få tillfälle att predika. (Apostlagärningarna 24:26)

När Festus efterträdde Felix som ståthållare, behandlade han Paulus fall i Caesarea. För att vinna ynnest hos de judiska ledarna föreslog Festus att Paulus skulle föras till Jerusalem för rättegång. Men Paulus visste att han inte skulle få en rättvis rättegång där, så han utnyttjade sina rättigheter som romersk medborgare och sade: ”Jag vädjar till kejsaren!” (Apostlagärningarna 25:11)

Festus visste inte hur han skulle förklara anklagelserna mot Paulus för kejsaren, men han fick hjälp när kung Agrippa II kom på artighetsbesök och förklarade att han var intresserad av fallet. Åtföljd av militärbefälhavare och framstående män i staden trädde kungen nästa dag in i audienssalen under stor pompa och ståt. (Apostlagärningarna 25:13–23)

När Paulus inbjöds att tala använde han titeln ”kung” i sina inledningsord och erkände Agrippas kunskaper i judarnas seder och tvistefrågor. (Apostlagärningarna 26:2, 3) Vid den tiden sades det allmänt att Agrippa levde i ett skandalöst incestförhållande med sin syster. Paulus kände säkert till att Agrippa hade rykte om sig att vara moraliskt fördärvad. Ändå gav Paulus honom den ära som tillkom en kung.

När Paulus talade till sitt försvar utropade Festus: ”Du håller på att bli galen, Paulus!” I stället för att bli provocerad svarade Paulus lugnt och tilltalade ståthållaren ”högt ärade Festus”. (Apostlagärningarna 26:24, 25) Paulus visade Festus den respekt som hans ställning krävde. De här exemplen väcker emellertid frågan: Finns det någon gräns när det gäller den ära som myndighetspersoner bör få?

Relativ ära

Enligt Romarna 13:1 är myndigheternas makt relativ. Där läser vi: ”De existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” Den ära som tillkommer myndighetspersoner är därför också relativ. Jesus fastställde gränsen för den ära som man bör ge andra när han sade till sina lärjungar: ”Ni ... skall inte låta någon kalla er rabbi, ty en är er lärare, och ni är alla bröder. Dessutom skall ni inte kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta någon kalla er ’ledare’, ty en är er Ledare, Kristus.” (Matteus 23:8–10)

Gränsen när det gäller att visa lämplig ära går därför mellan religiösa och världsliga titlar. Paulus råd att visa myndighetspersoner ära utgör ingen grund för att tilltala dem med religiösa titlar, om de har tagit sig sådana. En person som följer Bibelns råd behandlar sådana myndighetspersoner respektfullt. Men hans samvete kommer att få honom att avstå från att använda religiösa titlar, eftersom han är förpliktad att ”betala ... tillbaka ... till Gud det som är Guds”. (Matteus 22:21)

HAR DU UNDRAT?

▪ Hur såg Jesu efterföljare på världsliga myndigheter? (Romarna 13:7)

▪ Använde aposteln Paulus titlar när han talade till myndighetspersoner? (Apostlagärningarna 25:11; 26:2, 25)

▪ Vilket slags titlar sade Jesus att vi inte skulle använda? (Matteus 23:8–10)

[Bild på sidorna 20, 21]

Hur tilltalade Paulus Agrippa?