Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Den levande planeten

Den levande planeten

Den levande planeten

PÅ PLANETEN jorden finns det en mängd organismer i stor variation, kanske många miljoner arter. De finns i jorden, luften och vattnet, och många av dem är alltför små för att kunna uppfattas med blotta ögat. Man har till exempel funnit att det i ett enda gram jord finns 10 000 arter bakterier, för att inte tala om den sammanlagda mängden mikrober! En del arter har man hittat ända ner till tre kilometer under markytan.

Luften är också full av liv – och då menar vi inte bara fåglar, fladdermöss och insekter. Beroende på årstiden är den också full av pollen och andra sporer samt frön och, i vissa områden, tusentals olika slag av mikrober. ”Detta gör att mångfalden mikrober i luften kan jämställas med mångfalden i jorden”, heter det i tidskriften Scientific American.

Världshaven är fortfarande till stor del ett mysterium på grund av att det krävs så dyrbar teknisk utrustning för att utforska dem. Till och med korallreven, som är relativt lättillgängliga och väl utforskade, kan hysa miljontals ännu okända arter.

Men vi vet att planeten jorden har så mycket liv att det faktiskt påverkar jordens kemiska sammansättning, i synnerhet dess biosfär – den del av jorden där det finns liv. I världshaven, till exempel, bidrar det kalciumkarbonat som finns i snäckor och koraller till att stabilisera kemin i vattnet, ”ungefär som ett syraneutraliserande medel gör i magen”, heter det i en rapport från U.S. National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA). Växter och fytoplankton – encelliga alger som finns nära vattenytan i sjöar och hav – bidrar till att reglera koldioxid- och syrehalterna i vattnet och luften. Och i jorden bryter bakterier och svampar ner ämnen till oorganiska näringsämnen som växter kan ta upp. Ja, jorden har med rätta kallats den levande planeten.

Men livet på jorden skulle inte kunna existera om det inte var för den exakta avpassningen på ett antal områden. En del av detta förstod man inte till fullo förrän på 1900-talet. Den exakta avpassningen berör sådant som:

1. Planeten jordens placering i Vintergatan och i solsystemet samt även dess omloppsbana, lutning, rotationshastighet och måne

2. Jordens magnetfält och dess atmosfär som tjänar som två sköldar

3. Jordens överflöd av vatten

4. De naturliga kretslopp som förnyar och renar biosfären

När du läser om detta i de följande artiklarna, fråga då dig själv: ”Är jorden en produkt av slump eller intelligent formgivning? Om jorden är formgiven, vad var då Skaparens avsikt med den?” Den sista artikeln i den här serien behandlar den frågan.

[Ruta på sidan 3]

”VI KAN INTE TILLÅTA EN GUDOMLIG FOT I DÖRREN”

Trots allt som vittnar om att naturen är alltför välordnad för att ha kommit till genom en förnuftslös slump vägrar många vetenskapsmän att tro på en Skapare. Det är inte så att vetenskapen på något sätt tvingar ateister att ”acceptera en materiell förklaring” till världen, säger evolutionisten Richard C. Lewontin. Han säger att de i stället tvingas av att de ”sedan tidigare har en förpliktelse ... mot materialismen”, * att de är beslutna att skapa ”en uppsättning begrepp som producerar materiella förklaringar”. Han säger vidare, och talar då för vetenskapsmän i allmänhet, att ”materialismen är en absolut sanning, eftersom vi inte kan tillåta en gudomlig fot i dörren”.

Är det förståndigt att vara så dogmatisk, i synnerhet om allt tyder på att det finns en Skapare? Vad tycker du? (Romarna 1:20)

[Fotnot]

^ § 14 Med materialism avses här tanken att materien är det enda verkliga.