Mars på nära håll

I AUGUSTI 2003 befann sig planeten Mars omkring 56 miljoner kilometer från jorden. Så nära har vår röda grannplanet inte varit på nästan 60 000 år. I astronomiska sammanhang var det som att ha Mars i sin egen trädgård, något som var till stor glädje för astronomer.

I början av 2004 hade flera rymdsonder nått fram till Mars. Några undersökte planeten från ytan och några från en omloppsbana runt planeten. Vilken information har de samlat in om vår grannplanet?

Utforskningen av den röda planeten

Rymdsonden Mars Global Surveyor kom fram till Mars 1997. Med hjälp av den här sonden upptäckte man att Mars en gång i tiden hade ett starkt magnetfält. Man har även lyckats kartlägga Mars topografi och bland annat kommit fram till att höjdskillnaden mellan den lägsta och den högsta punkten är mer än 29 000 meter. Det kan jämföras med att höjdskillnaden här på jorden bara är drygt 19 000 meter. *

Den lägsta punkten på Mars ligger i den väldiga Hellasbassängen, som uppenbarligen bildades när en gigantisk asteroid slog ner. Den högsta punkten är toppen på den mäktiga vulkanen Olympus Mons, som är mer än 20 000 meter hög. En kamera ombord på sonden har även tagit bilder på stenblock som verkar vara mer än 18 meter i diameter. Kameran har också dokumenterat stora områden med sanddyner och något som liknar nybildade bäckraviner. Ett annat instrument har visat att ytans bergarter till största delen är av vulkaniskt ursprung.

I november 2006 förlorade man kontakten med Mars Global Surveyor, men tre rymdsonder – Mars Odyssey, Mars Express och Mars Reconnaissance Orbiter – fortsatte att spana ner mot den röda planeten. * Med hjälp av sondernas mycket känsliga kameror och detektorer har atmosfären och rymden kring Mars kunnat undersökas, och stora ismassor vid Mars nordpol har också upptäckts och kartlagts.

Just de här ismassorna är ett huvudmål för Marslandaren Phoenix, som utan missöden kom fram den 25 maj 2008. Phoenix är utrustad med mycket avancerade instrument för att analysera atmosfären och permafrosten i polarområdet. Forskarna hoppas få veta om det någon gång har funnits mikrobiellt liv i den isiga marken. Men sökandet efter liv, eller åtminstone förutsättningar för liv, började långt tidigare.

Robotbilarna Spirit och Opportunity

Två robotbilar, Spirit och Opportunity, landade på Mars i januari 2004. När man valde landningsplatser utgick man från data som inhämtats vid tidigare expeditioner. Bilarna är ungefär lika stora som en gokart, och deras färd genom den tunna atmosfären bromsades med hjälp av värmesköldar, fallskärmar och raketer. Vid landningen studsade de mot ytan inneslutna i kokonger av luftkuddar på ungefär samma sätt som deras mindre föregångare Mars Pathfinder hade gjort 1997. *

Mars har ungefär samma landyta som jorden, så det finns gott om utrymme för robotexpeditioner. Den plats man valde för Opportunity var Meridiani Planum, en högslätt med gammalt skiktat berg som innehåller det järnrika mineralet hematit. Spirit landade på motsatta sidan av Mars för att utforska botten av den väldiga Gusevkratern, som vissa forskare  tror kan ha varit en sjö en gång i tiden. Syftet med de båda expeditionerna var enligt ett faktablad från NASA ”att analysera de historiska miljöbetingelserna på platser där det en gång kan ha funnits vatten och förutsättningar för liv”.

”Geologer” på Mars

Spirit landade den 4 januari 2004 i ett kargt, stenigt landskap med grunda cirkelformade sänkor. Spirit undersökte landskapet på ungefär samma sätt som en mänsklig geolog skulle ha gjort – genom att granska jord, stenar  och landformationer. Forskarna som styrde Spirit upptäckte att landningsplatsen var översållad med vulkaniska stenar och ärrad av meteoritnedslag. Spirit körde sedan 2,6 kilometer för att undersöka en samling låga kullar. Där fann man ovanliga klippformationer och skikt med mjuka bergarter som kan ha vulkaniskt ursprung.

Lite senare samma månad, den 25 januari 2004, landade Opportunity. Den hade färdats 456 miljoner kilometer och landade bara 25 kilometer från centrum av den planerade landningsplatsen. Opportunity var innesluten i en kokong av luftkuddar och studsade på Meridianislätten och rullade rakt ner i en liten krater. En forskare sade att det var som att göra ett ”interplanetariskt hole in one”.

Opportunity har undersökt flera kratrar som innehåller skiktat berg med små kulformade hematitrika stenar som man kallar blåbär. Stenarna är egentligen inte riktigt blåa, men deras gråa färg bryter av mot den omgivande rödaktiga jorden och klipporna. Vissa stenlager är räfflade och formade efter hur sand brukar avsättas av strömmande vatten. En del forskare menar att dessa mönster, och det faktum att man har funnit klor och brom i klipporna, talar för att det en gång i tiden har funnits saltvatten här.

År 2008 gav Phoenix fler upplysningar om planetens yta, i synnerhet om polarområdena. Med hjälp av en robotarm har man tagit sig ner till isen under ytskiktet och grävt fram is- och jordprover som ska analyseras i Phoenix två ”laboratorier”. Tidskriften Science berättar att det här uppdraget utförs på relativt kort tid. Sedan tar det bara ett par månader innan den stränga vintern på Mars ”sveper in Phoenix i en tjock matta av frusen koldioxid”.

Att forskare kan utforska planeter som ligger hundratals miljoner kilometer från jorden visar vad människor kan åstadkomma när de samarbetar för att nå ett gemensamt mål. Sådana bedrifter vittnar också om människans sinnrikhet. Men utforskningen av rymden, och all annan vetenskap, är naturligtvis möjlig endast tack vare de bestämda och fullständigt pålitliga fysiska lagar som styr universum. De lagarna kom inte till av sig själva. De stiftades av universums store Skapare, Jehova Gud.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 16]

FINNS DET LIV PÅ MARS?

Astronomerna Sir William Herschel (1738–1822) och Percival Lowell (1855–1916) hävdade att det myllrade av intelligent liv på den röda planeten, och Darwins evolutionsteori verkade ge stöd åt den uppfattningen. Men alla sådana förhoppningar har grusats. Satellitobservationer har visat att landskapet är kargt och att atmosfären är tunn och huvudsakligen består av koldioxid. År 1976 utförde man experiment med hjälp av en Marslandare som följde med rymdsonden Viking 1, men man fann inget liv. *

Forskare fortsätter att leta efter tecken på liv, och Phoenix är det senaste försöket. Eftersom somliga mikrober kan överleva under extrema förhållanden här på jorden, menar forskare att det skulle kunna finnas liknande organismer även på Mars. Landaren Beagle 2, som följde med rymdsonden Mars Express, var utrustad för att leta efter organiskt material på Mars yta, men något gick fel vid landningen, och man förlorade kontakten med Beagle 2 i slutet av 2003. Året därpå fann forskare spår av metan i atmosfären, och det satte fart på spekulationer om gasen var av biologiskt eller vulkaniskt ursprung.

Kan liv uppstå spontant någonstans i universum? Bibeln svarar: ”Hos dig [Gud] är livets källa.” (Psalm 36:9) Ja, liv kan endast komma från liv, och den ursprunglige livgivaren är Skaparen, Jehova Gud. (Apostlagärningarna 17:25)

[Fotnot]

[Bildkälla]

NASA/JPL/Cornell

[Bild på sidan 15]

Robotarmen på Phoenix med skopa, skrapa och kamera

[Bild på sidan 15]

Färgsättningen av bilden framhäver ”blåbären”

[Bild på sidan 15]

Den slocknade vulkanen Olympus Mons är mer än 20 000 meter hög

[Bild på sidan 15]

Robotbilen Spirit frilade ytan på den här klippan och gjorde ett borrhål

[Bildkällor på sidan 15]

Överst till vänster: NASA/JPL-Caltech/University of Arizona/Texas A&M University; överst till höger: NASA/JPL/Malin Space Science Systems; de båda nedre bilderna: NASA/JPL/Cornell