Vad vet du om sköldkörteln?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I BRASILIEN

SARA blev helt förtvivlad när hon förlorade sitt barn i början av graviditeten. Omkring ett år senare förlorade hon ännu ett barn. Hon genomgick flera medicinska undersökningar, men läkarna kunde inte komma på vad som orsakat missfallen. Med tiden började Sara gå upp i vikt, trots att hon var noga med vad hon åt och motionerade regelbundet. Hon fick också kramp i benen och blev känslig för kyla. Blodprover och en ultraljudsundersökning av sköldkörteln visade till slut att hon hade en sjukdom som kallas Hashimotos tyreoidit och som kunde ha orsakat missfallen. *

I likhet med de flesta andra hade Sara inte ägnat en tanke åt sin sköldkörtel. Men när hennes hälsa försämrades lärde hon sig hur viktig den här körteln är.

 Sköldkörteln

Sköldkörteln, tyreoidea, är en liten, fjärilsformad körtel som sitter på framsidan av halsen strax under struphuvudet. Den består av två lober, och hela körteln väger cirka 25 gram. Den är en del av kroppens endokrina system, en grupp organ och vävnader som bildar, lagrar och insöndrar hormoner – kemiska budbärare – direkt till blodet.

Sköldkörteln består av ett stort antal små folliklar, eller säckar, som är fyllda med en tjock vätska som innehåller sköldkörtelhormonerna. De här hormonerna har en hög koncentration av jod. Ja, närmare 80 procent av joden i kroppen finns i sköldkörteln. Om kosten innehåller för lite jod kan det leda till att sköldkörteln blir förstorad, man får struma. Brist på jod hos små barn kan hämma hormonproduktionen och därigenom försena den fysiska, mentala och sexuella utvecklingen – ett tillstånd som kallas kretinism.

Sköldkörtelhormonerna

Sköldkörtelhormonerna kallas T3, RT3 (reverse T3) och T4. * Både T3 och RT3 bildas av T4, och detta sker huvudsakligen utanför sköldkörteln, i kroppsvävnaderna. När kroppen behöver mer sköldkörtelhormon utsöndrar därför körteln T4 i blodet, och därifrån kan T4 och de hormoner som bildas av det nå alla kroppens celler.

Precis som gaspedalen påverkar bilens hastighet, så påverkar sköldkörtelhormonerna hastigheten hos kroppens ämnesomsättning – den kemiska aktiviteten i cellerna som producerar energi och ny vävnad. Sköldkörtelhormonerna bidrar således till att vävnaderna utvecklas och repareras normalt. De påverkar hjärtverksamheten och styr kroppens produktion av värme och energi.

Sköldkörtelhormonerna har också andra viktiga funktioner. De hjälper levern att avlägsna överflödiga triglycerider och lätta lipoproteiner, det så kallade onda kolesterolet (LDL, low-density lipoproteins), från blodet. Kolesterolet förs till gallan och därifrån till tarmarna för att avlägsnas med avföringen. Brist på sköldkörtelhormon kan å andra sidan göra att det onda kolesterolet ökar och det goda kolesterolet (HDL, high-density lipoproteins) minskar.

I mag-tarmkanalen påskyndar sköldkörtelhormonerna avsöndringen av magsaft och ökar också muskelsammandragningarna i tarmarna (peristaltiken). För mycket sköldkörtelhormon kan därför orsaka snabba tarmrörelser och för lite kan orsaka förstoppning.

Vad styr sköldkörtelns funktion?

Kontrollen av sköldkörteln börjar i den del av hjärnan som kallas hypotalamus. När hypotalamus känner av att det behövs sköldkörtelhormoner signalerar hypotalamus till den närliggande hypofysen, en körtel som sitter centralt i skallbasen, ovanför gomtaket. Hypofysen i sin tur avger ett tyreoideastimulerande hormon (TSH) till blodet för att ge sköldkörteln order om att producera hormoner.

Genom att mäta blodets halt av TSH och sköldkörtelhormoner kan läkarna få en god bild av hur sköldkörteln fungerar. Det är viktigt, för det kan uppstå problem.

 Problem med sköldkörteln

Rubbningar av sköldkörtelns funktion kan uppstå på grund av jodbrist, fysisk eller mental stress, genetiska defekter, infektioner, sjukdomar (vanligtvis autoimmuna sjukdomar) eller biverkningar av läkemedel som ordinerats mot olika sjukdomar. * En förstorad sköldkörtel, struma, kan vara ett tecken på sjukdom. Förstoringen kan vara diffus eller i form av knutor. Även om förstoringen av körteln vanligtvis är godartad bör man alltid söka läkare, eftersom det kan vara fråga om ett allvarligare tillstånd, till exempel cancer. *

Problem med sköldkörteln beror vanligtvis på att den producerar antingen för mycket eller för lite hormon. Överfunktion i sköldkörteln kallas hypertyreos, och underfunktion kallas hypotyreos. Sköldkörtelsjukdomar kan utvecklas gradvis och omärkligt. Man kan ha en sjukdom i åratal utan att veta om det. Men precis som det är med de flesta sjukdomar är det en stor fördel om man får en tidig diagnos.

De vanligaste sköldkörtelsjukdomarna är Hashimotos tyreoidit och Basedows (Graves)  sjukdom. Båda är så kallade autoimmuna sjukdomar, dvs. immunsystemet betraktar kroppens egna celler som främmande vävnad och angriper dem. Hashimotos tyreoidit är sex gånger vanligare hos kvinnor än hos män och leder i regel till hypotyreos. Basedows sjukdom är åtta gånger vanligare hos kvinnor och orsakar hypertyreos.

Hur ofta bör man låta undersöka sig för att få veta om man har en sköldkörtelsjukdom? Det råder delade meningar om det, men något som anses viktigt är att sköldkörtelfunktionen hos nyfödda kontrolleras. (Se rutan  ”Ett viktigt prov på nyfödda”.) Om en medicinsk undersökning visar att sköldkörteln producerar för lite hormoner, tar man vanligtvis ett blodprov för att se om det finns antikroppar som angriper körteln. Om undersökningen å andra sidan visar att sköldkörteln producerar för mycket hormoner, gör man i allmänhet en så kallad scintigrafi (en undersökning där man använder radioaktivt jod) – under förutsättning att patienten inte är gravid eller ammar. Om patienten har knutor i sköldkörteln gör man en biopsi (tar ett vävnadsprov) för att få veta om de är elakartade.

När behandling är nödvändig

Medicinering kan minska symtomen vid hypertyreos, till exempel hjärtklappning, darrningar och oro. En annan form av behandling innebär att sköldkörtelceller förstörs så att hormonproduktionen minskar. Ibland kan man behöva göra ett kirurgiskt ingrepp och ta bort delar av, eller hela, sköldkörteln.

Patienter som har hypotyreos eller som har fått sköldkörteln avlägsnad får vanligtvis ta en daglig dos av hormonet tyroxin (T4). Det är viktigt att dosen blir rätt anpassad, och patienterna måste därför gå på täta läkarkontroller i början av behandlingen. Sköldkörtelcancer kan behandlas på olika sätt – med medicinering, operation, kemoterapi eller radioaktivt jod.

Sara får behandling med tyroxin, och en dietist har gett henne kostråd. Resultatet är positivt. Som många, i likhet med Sara, har lärt sig är sköldkörteln visserligen liten, men den har stor betydelse. Ta därför god vård om sköldkörteln – ät nyttig mat som innehåller tillräckligt med jod, försök att undvika långvarig stress och gör ditt bästa för att bevara ett gott allmäntillstånd.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 27]

Precis som gaspedalen påverkar bilens hastighet, så påverkar sköldkörtelhormonerna hastigheten hos kroppens ämnesomsättning.

[Infälld text på sidan 29]

Sköldkörtelsjukdomar kan utvecklas gradvis och omärkligt. Man kan ha en sjukdom i åratal utan att veta om det.

[Ruta/Bild på sidan 28]

VANLIGA SYMTOM

Hypertyreos: Stark oro, oförklarlig viktminskning, hjärtklappning, snabbare tarmrörelser, oregelbunden menstruation, irritabilitet, ångest, humörsvängningar, utstående ögon, muskelsvaghet, sömnsvårigheter och tunt, sprött hår. *

Hypotyreos: Kraftlöshet och apati, oförklarlig viktökning, håravfall, förstoppning, extrem känslighet för kyla, oregelbunden menstruation, depression, röstförändring (heshet eller låg röst), minnesförlust och trötthet.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 28]

 ETT VIKTIGT PROV PÅ NYFÖDDA

Några droppar blod från en nyfödd kan visa om barnet har någon rubbning i sköldkörteln. Om blodprovet visar att körteln inte fungerar som den ska kan läkare ge korrigerande behandling. Om ett barn har för lite sköldkörtelhormoner kan den fysiska och psykiska tillväxten hämmas, ett tillstånd som kallas kretinism. Man tar därför i allmänhet ett blodprov på alla barn bara några dagar efter födseln.

[Ruta/Bild på sidan 29]

RÄTT KOST?

Rätt näring kan hjälpa till att förhindra att man får problem med sköldkörteln. Innehåller din kost tillräckligt med jod, som behövs för produktionen av sköldkörtelhormoner? Saltvattensfisk och skaldjur är utmärkta källor till det här viktiga ämnet. Mängden jod i grönsaker och kött varierar beroende på lokala förhållanden, eftersom jordens kemiska sammansättning skiftar. För att kompensera brist på jod i födan tillsätts jod till koksaltet i somliga länder.

Något som också är viktigt för sköldkörteln är selen. Det här spårämnet ingår i det enzym som omvandlar hormonet T4 till T3. Koncentrationen av selen i grönsaker, kött och mjölk beror också på jorden. Fisk, skaldjur och nötter (i synnerhet paranötter) är rika på selen. Om du misstänker att du har problem med sköldkörteln bör du naturligtvis söka läkare. Försök inte behandla problemet själv.

[Diagram på sidan 28]

(För formaterad text, se publikationen)

Luftstrupen

Struphuvudet (Adamsäpplet)

Sköldkörteln

Luftstrupen