Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vill du åka med i rikshan?

Vill du åka med i rikshan?

Vill du åka med i rikshan?

NÄR man kommer till Dhaka, huvudstaden i Bangladesh, lägger man genast märke till något som är annorlunda. Mitt i folkvimlet är det en hel armé av cykelrikshor! De här cykeldragna kärrorna väller fram på gator och i gränder och transporterar folk och varor.

I Dhaka är rikshan fortfarande ett populärt transportmedel. Det finns omkring 80 000 inregistrerade rikshor, men de flesta menar att det är många fler ute på gatorna varje dag. Ja, Dhaka har faktiskt utnämnts till rikshans huvudstad.

De första rikshorna

Tidiga varianter av en mobil stol var i bruk redan när Ludvig XIV regerade i Frankrike (1638–1715). Men ofta är det Jonathan Gable, en amerikansk missionär i Japan på 1870-talet, som tillskrivs äran av att ha uppfunnit rikshan. Det sägs att han konstruerade ett nytt och originellt fordon åt sin bräckliga hustru och att det var det första fordon som på japanska kallades jinrikisha, ett ord som betyder vagn som dras med människokraft. På svenska blev det så småningom ”riksha”. Rikshan var ett billigt transportmedel, och med tiden blev olika modeller av rikshor vanliga över hela Asien. När Charles Taze Russell (till höger), som nitiskt gick i spetsen för bibelforskarna (som Jehovas vittnen kallades på den tiden), besökte Japan 1912 reste han och hans delegation runt i landet i rikshor.

I slutet av 1930-talet gjorde rikshor med tre hjul sin debut i Dhaka. Till skillnad från den tvåhjuliga riksha som en person drog med hjälp av två stänger fastgjorda vid vagnen såg de här ut som stora trehjulingar. Föraren satt framtill på rikshan och cyklade. Det gjorde att han kunde transportera sina passagerare eller sin last längre sträckor och ta sig fram lättare i den livliga trafiken och folkvimlet.

Rikshakonst

Varje millimeter på rikshorna i Dhaka verkar vara täckt med dekorationer. Varifrån har traditionen att dekorera rikshorna kommit? När rikshan först dök upp i Dhaka fick den konkurrera med tomtom-vagnar, hästdragna vagnar som transporterade passagerare och varor. Så kanske var det för att locka kunder till det nya transportmedlet som rikshaägarna började dekorera sina fordon. Målerierna och reklamen blev så småningom en egen konstart.

Man blir verkligen imponerad av de här konstfullt dekorerade rikshorna. Det är konst på hjul. Syed Manzoorul Islam, en bangladeshisk konstkritiker, beskriver rikshorna i Dhaka som ”rörliga bildgallerier”. Varje liten yta på fordonet är dekorerad med färgstarka motiv, bilder och mönster. Snurrande tofsar, glitter och blanka pärlor hänger på sidorna eller är fastsatta på den hopfällbara suffletten.

Varje konstnär har sin egen stil och sina egna favoritmotiv. En del målningar ser mer eller mindre ut som affischer, med scener ur indiska och bangladeshiska filmer, både gamla och nya. Konsten skildrar en nostalgisk längtan efter livet i byarna och på landsbygden, och ibland berör den även sociala och politiska teman. Fåglar och andra djur, jakt och grönskande landskapsscener är också vanliga motiv.

På 1950-talet fanns det bara några få rikshamålare. I dag finns det mellan 200 och 300 konstnärer som skapar dessa unika konstverk. Rikshorna sätts ihop del för del i specialverkstäder, och delarna är ofta tillverkade av återvunnet material. Konstnären kan till exempel ta en bit plåt från en dunk matolja eller från något annat kasserat föremål och måla ett färggrant motiv på den med lackfärg. Rikshakonsten är folkkonst i Bangladesh. Den har sin egen identitet och charm.

Rikshaföraren

Som du säkert förstår lever rikshaföraren ett hårt och slitsamt liv. Föreställ dig hur det skulle vara att cykla runt hela dagen med en tung last av varor eller passagerare. Kunderna kan vara hemmafruar, skolbarn, affärsmän eller sådana som varit ute och handlat. Ofta får två, tre eller fler personer tränga ihop sig på en riksha. Rikshan kan också användas till att frakta säckar med ris, potatis, lök eller kryddor som en köpman ska sälja på marknaden. Ibland får passageraren hoppa upp och sätta sig ovanpå sin packning. För en åskådare kan det verka omöjligt att köra så tunga lass. Men både i stekande sol och i kraftiga monsunregn kämpar den ödmjuke rikshaföraren på utan att klaga.

De flesta förarna har kommit till staden från den fattiga landsbygden, där de inte kan försörja sig som lantbrukare. Eftersom de inte kan få tag på jobb som är bättre betalda, väljer många att flytta från sin familj för att bli rikshaförare. De kan tjäna motsvarande några tior om dagen genom att använda sin fysiska styrka.

Ett unikt transportmedel

Rikshorna fortsätter att rulla i Dhaka. Marken är platt, och de oräkneliga smågatorna är svåra att ta sig fram på med andra allmänna transportmedel. Många föredrar också det här sättet att färdas för att det är bra för miljön och för att det är trevligt.

I de flesta städer i Asien har rikshorna blivit en ”utrotningshotad art”. Där har önskan att ha effektiva transportmedel och en modern livsstil lett till att rikshan nästan kommit ur bruk. Men även om många kan tycka att rikshan är omodern, görs det ansträngningar att rädda den genom att förbättra konstruktionen.

När du färdas i Dhaka kan du välja mellan många typer av allmänna transportmedel – buss, taxi, motorcykel, motordriven riksha eller den färggranna cykelrikshan. Men du får en oförglömlig upplevelse om du väljer att åka med i en cykelriksha som i maklig takt rullar fram på de myllrande gatorna i Dhaka.

[Helsidesbild på sidan 23]