Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Att odla orkidéer – tålamod belönas

Att odla orkidéer – tålamod belönas

Att odla orkidéer – tålamod belönas

ATT ODLA orkidéer kan vara mycket fascinerande. Vissa entusiaster använder timmar till att studera sina favoriters latinska namn för att kunna uttala dem korrekt. Varför är orkidéer så fascinerande?

Det finns oerhört många olika sorters orkidéer. Omkring 25 000 vildväxande arter har upptäckts, och officiella organisationer räknar med mer än 100 000 artificiella hybrider! Beteckningen ”artificiell hybrid” anger inte att botanister har skapat nya levande organismer av jord, vatten och luft. Nej, de här hybriderna är resultatet av kontrollerad korspollination.

Både vilda orkidéer och sådana som blivit till genom människors medverkan varierar mycket i storlek. Det finns små, späda orkidéer som måste betraktas genom förstoringsglas, medan andra snällt visar upp sig på fönsterbrädan. En viss orkidé som växer i Indonesiens regnskogar kan väga över 500 kilo!

Det finns orkidéer i regnbågens alla färger och i många olika former. Några av dem är förbluffande lika bin, nattfjärilar eller fåglar, medan andra som inte liknar något du tidigare sett är speciellt intressanta, särskilt för odlarna. För många år sedan var det bara de rika som hade möjlighet att skaffa sig de här vackra växterna, men nu kan praktiskt taget vem som helst köpa en orkidé. Här är historien bakom de vackra orkidéer som du kan njuta av i dag.

”Orkidéruschen”

Människor har beundrat orkidéer i hundratals år, men det är först på senare tid som odlare har lärt sig hur man förökar dem på ett effektivt sätt. År 1856 blommade den första orkidéhybrid som människor odlat fram. Men att odla fram dessa överdådiga men krävande blommor var ofta mer tålamodsprövande än glädjefyllt.

Orkidéfrön är små – somliga är som fint damm. Att handskas med så små frön var, och är ofta fortfarande, en utmaning, men det svåraste har varit att få dem att gro. I årtionden experimenterade odlare med olika material och förhållanden för att hitta de rätta betingelserna för att orkidéfrön skulle gro. År 1922 upptäckte dr Lewis Knudson, forskare vid Cornell University i USA, att när frön lades i en blandning av vatten, socker och agar (ett geléaktigt ämne som utvinns ur alger) grodde de och växte. Snart framställde entusiastiska odlare massor av nya hybrider. Den här ”orkidéruschen” fortsätter med många nya hybrider varje år.

Men långt innan människor odlade orkidéer fanns det vildväxande arter. Hur kan orkidéer frambringa hybrider i sin naturliga miljö?

Vildväxande orkidéer

När två eller fler närbesläktade orkidéarter blommar i samma område, finns möjligheten att en naturlig hybrid kommer att utvecklas. Ute i naturen fungerar bland annat insekter som pollinatörer. När en pollinatör besöker orkidéer för att söka efter nektar, fastnar pollen från en planta på dess kropp och pollinerar de efterföljande plantorna som får besök. De pollinerade orkidéerna blir då kanske befruktade. I så fall kommer de att producera frökapslar.

Med tiden mognar frökapseln, öppnar sig och släpper ut tusentals, eller till och med miljontals, frön. Några av dem faller till marken, medan andra förs bort av vinden. De frön som gror får kämpa för sin överlevnad, och mycket få blir fullvuxna plantor. De plantor som är resultat av att pollen från en art befruktat plantor från en annan art kallas naturliga hybrider. Men hur blir då en artificiell hybrid till?

Hur en hybrid blir till

En orkidéhybrid har egenskaper från båda föräldrarna. Därför tänker en odlare först på hurdan blomma han vill ha. Han kanske söker efter en särskild färg eller efter strimmor eller prickar. Han kanske försöker kombinera de här särdragen i en enda planta med små eller stora blommor. Doften är en annan faktor. Med allt detta i tankarna väljer odlaren ut två orkidéer som förhoppningsvis resulterar i en hybrid med de önskade särdragen. En orkidéodlare kan till exempel välja ett exemplar av Paphiopedilum armeniacum som en av de arter som han ska använda. Den här orkidén upptäcktes i Kina 1979. Den ger ofta en stark gyllengul färg till sin hybridavkomma, och några av dem är oerhört vackra.

Så snart odlaren har valt ut de två föräldraplantorna avlägsnar han allt pollen från moderplantans blomma, som kommer att få pollen från den andra plantan. Den orkidé som tillhandahåller pollen kallas faderplanta. Med en tandpetare eller liknande tar odlaren pollen från faderplantan och stryker det på könspelarens bas i moderplantans blomma. * Odlaren sätter en etikett på den korspollinerade orkidén med namnen på båda föräldraplantorna och datum för pollinationen.

Tålamod krävs

Om befruktning äger rum händer förunderliga saker i moderplantans blomma. Trådliknande bildningar (pollenslangar) växer ut från könspelaren till den del av blomman som kallas fruktämne. Fruktämnet sväller då och bildar en frökapsel. Där inne bildas hundratusentals små frön, som vart och ett är förenat med en pollenslang. Det kan ta månader eller mer än ett år för frökapseln att mogna. När det har skett tar odlaren vara på fröna i frökapseln. Han lägger dem i en steriliserad kolv som innehåller en blandning av agar och näringsämnen. Om fröna har grott kommer snart små orkidéplantor att visa sig som en matta av grönt gräs.

Efter några månader tar odlaren de små, späda plantorna från kolven och placerar dem tätt tillsammans i en kruka. Han håller ett öga på dem och vattnar dem ofta så att de inte torkar ut. Efter en tid planterar han om sina nya orkidéer, var och en i en egen kruka. Sedan gäller det att ha tålamod. Det kan ta från några få år till över tio år innan orkidéer blommar.

Föreställ dig vilken tillfredsställelse odlaren känner när han ser en blomma på en orkidé han arbetat med att få fram! Om hybriden är ny kan odlaren låta registrera den och ge den ett namn som han själv väljer. Alla hybrider som därefter odlas fram med hjälp av samma kombination kommer att registreras under detta namn.

Ibland finner en odlare den exakt rätta kombinationen som blir en sensation bland hobbyodlare. Han kanske får utmärkelser, och hans vackra plantor kommer att kosta mycket. Men oavsett hur mycket han tjänar är det glädjen att få se den orkidé blomma som han har korsat fram som är den stora belöningen.

Nu förstår du varför det tog mycket tid och krävdes mycket tålamod att få fram de vackra orkidéer som du beundrar. Men i verkligheten är det som människor gör för att korsa fram orkidéhybrider enkelt om man jämför det med vad vår store Skapare, Jehova, har gjort, han som har frambringat allt levande. Han har gett varje planta en komplex genetisk kod som gör att den kan frambringa sådana underbara blommor. Orkidéhybridernas fascinerande variationsrikedom som vi kan njuta av vittnar om hans kärlek och konstnärliga förmåga. Det är verkligen så som psalmisten David skrev: ”Många är dina verk, Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har frambringat.” (Psalm 104:24)

[Fotnot]

^ § 15 Hos orkidéerna är ståndare och pistiller sammanvuxna till en så kallad könspelare (gynostemium).

[Bild på sidan 17]

Beallarahybrid.

[Bild på sidan 17]

Doritaenopsishybrid.

[Bild på sidan 18]

Brassidiumhybrid.