Lär känna Indonesiens ”skogsmänniska”

DET stora djuret stirrade på oss från en gren som verkade alldeles för klen för att bära upp hans enorma kropp. Vi höll andan och mötte hans blick. Han såg ganska ointresserad ut, men vi var hänförda. Där stod vi, öga mot öga med en orangutang, det största trädlevande djuret på jorden!

Orangutanger tillhör samma familj som gorillor och schimpanser. De här fredliga enstöringarna lever i de täta djunglerna på Borneo och Sumatra, två av de största öarna i Sydostasien. Namnet består av två indonesiska ord, orang och hutan, och betyder ”skogsmänniska”.

Skulle du vilja lära dig mer om de här stora röda aporna? Följ gärna med oss på en tur till det inre av Borneo och besök dem i deras naturliga hemmiljö.

Möte med orangutangen

Vi reser till nationalparken Tanjung Puting som har ett fantastiskt djurliv. Huvudattraktionen är de tusentals orangutanger som lever där.

Vår resa börjar vid den lilla hamnstaden Kumai, där vi går ombord på en motordriven träbåt som kallas klotok. Längs floden snirklar vi oss längre och längre in i en avsmalnande korridor av grönska. Täta buskage av nipapalm kantar floden, och livsfarliga krokodiler lurar i det stilla, svarta vattnet. Konstiga ljud ekar i den omgivande djungeln, och vi sitter som på helspänn.

När vi kommer fram smörjer vi in oss med ett tjockt lager insektsmedel och tränger sedan in i skogen. Efter bara några minuter ser vi vår första orangutang – den stora hane som nämndes i inledningen. Den rufsiga, röda  pälsen glöder som polerad koppar i eftermiddagssolen, och de spelande musklerna inger verkligen respekt!

Vuxna hanar i vilt tillstånd blir ungefär 1,70 meter långa och väger omkring 90 kg, dubbelt så mycket som honorna. Hanarna får med tiden stora kindvalkar som ger ansiktet ett tillplattat utseende. De har också en hängande strupsäck som gör att de kan vråla och tjuta. Ibland utstöter de en våldsam ljudserie som kan vara i 5 minuter och höras på 2 kilometers håll. Tala om apvrål! Syftet är vanligtvis att locka till sig honor och skrämma bort rivaliserande hanar.

Trivs i trädtopparna

Längre fram längs stigen ser vi orangutanger som svingar sig fram i träden. De har starka, smidiga och krokliknande fötter och händer, långa fingrar, korta tummar och stora tår. De griper lätt tag i grenar, rör sig graciöst och målmedvetet, men ser aldrig ut att ha särskilt bråttom.

Orangutangerna är experter på kamouflage och smälter in som skuggor i trädkronorna. På marken rör de sig långsamt, och de skulle ha svårt att hänga med i en människas tempo.

Till skillnad från schimpanser och gorillor tillbringar de nästan all sin tid i trädtopparna. Vid solnedgången väljer de ofta ut en stark grenklyka där de bäddar en skön säng med små grenar och kvistar. Ibland sover de på hela 20 meters höjd. Som skydd mot regnet bygger de ibland ett ”tak”, något som schimpanser och gorillor aldrig gör. Hela det här projektet brukar bli färdigt på fem minuter!

I träden finns också orangutangernas favoritmat – frukt. De har ett utmärkt minne och vet precis när och var de kan hitta mogna frukter. De tycker också om löv, bark, skott, honung och insekter. Ibland använder de en pinne för att fiska upp honung eller insekter ur ett trädhål. Allt som allt har orangutangerna över 400 maträtter på sin meny!

Längre fram längs stigen får vi plötsligt se orangutanger som äter av en hög med bananer. De här aporna har vuxit upp i fångenskap och sedan släppts ut i det fria igen. Eftersom de saknar vilda apors överlevnadsförmågor  sätter man ut extra mat åt dem för att de säkert ska klara sig.

Familjeliv

Vi får också se några söta ungar som klänger på sina mammor samtidigt som andra små yrväder busar omkring på marken och i träden. Orangutanghonor kan bli upp till 45 år. Vid 15 eller 16 års ålder är de vuxna, och därefter föder de en unge ungefär vart sjunde eller åttonde år. En genomsnittlig hona får inte mer än tre ungar under sin livstid. Detta innebär att orangutangen har en av de långsammaste reproduktionstakterna av alla däggdjur.

Bandet mellan mamman och den nyfödda ungen är mycket starkt. Honorna uppfostrar och tar hand om sina ungar i åtta år och ibland ännu längre. Under det första levnadsåret sitter ungen nästan som fastklistrad vid mammans kropp. När den sedan blir äldre fortsätter den att hålla sig nära mamman till dess att nästa unge föds. Halvvuxna honor stannar ibland en tid för att iaktta hur mamman tar hand om den nya ungen.

De unga hanarna däremot stöts bort från mamman strax efter det att ett nytt syskon har fötts. Då börjar de vandra omkring ensamma i skogen och rör sig över en yta på ungefär 15 kvadratkilometer eller mer. De undviker i regel andra hanar och träffar bara honor i samband med parning.

Honorna håller sig oftast inom ett mycket mindre område under sin livstid. Det händer att de äter i samma träd som andra honor, men inte ens då har de särskilt mycket, om ens någon, social kontakt. Det här ensliga  livet gör att orangutangerna skiljer sig från andra apor. Men för att få veta mer om de här ”skogsmänniskorna” finns det ytterligare en plats vi behöver besöka.

Hot från olika håll

Inne i nationalparken ligger Camp Leakey – ett center för rehabilitering, bevarande och forskning, uppkallat efter antropologen Louis Leakey. Här är orangutangerna aldrig långt bort. En del kommer fram till oss och poserar eller gör konster. En vuxen hona grabbar till och med tag i min väns jacka! Vi är helt tagna av att få vara så nära de här underbara djuren.

Men Camp Leakey utgör också en tragisk påminnelse om att orangutangerna närmar sig utrotning. En del miljövårdare menar att de inte kan överleva länge till i det vilda – högst tio år. Hoten kommer huvudsakligen från tre håll.

Avverkning. Omkring 80 procent av orangutangernas hemmiljö har gått förlorad under de senaste 20 åren. I Indonesien försvinner i snitt 50 kvadratkilometer skog om dagen, vilket motsvarar fem fotbollsplaner varje minut.

Tjuvjakt. När människan röjer skog blir orangutangerna mer sårbara för jägare. En orangutangskalle är värd upp till 70 dollar på den illegala souvenirmarknaden. En del ser orangutangerna som ett hot mot sina odlingar, och andra jagar dem för köttets skull.

Husdjurshandel. En söt orangutangunge kan vara värd allt från några hundra till tiotusentals dollar på svarta marknaden. Man beräknar att omkring tusen ungar säljs varje år.

Både myndigheter och privata organisationer arbetar för att rädda orangutangen från utrotning. Man driver bland annat rehabiliteringscenter, anlägger nationalparker och reservat, bekämpar illegal avverkning och arbetar för att öka medvetenheten hos allmänheten.

Bibeln visar att Gud snart ska ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden” och göra jorden till ett paradis igen. (Uppenbarelseboken 11:18; Jesaja 11:4–9; Matteus 6:10) Då kommer även de här orden att uppfyllas: ”Må ... alla skogens träd brista ut i fröjd.” (Psalm 96:12) Sådana djur som orangutangen, Indonesiens ”skogsmänniska”, kan då leva vidare utan hot om utrotning.

[Karta på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

MALAYSIA

Borneo

INDONESIEN

Sumatra

AUSTRALIEN

[Bild på sidan 16]

Vuxna hanar får kraftiga kindvalkar.

[Bildkälla]

© imagebroker/Alamy.

[Bilder på sidan 17]

Orangutangerna rör sig smidigt uppe i träden, men är mycket långsammare nere på marken.

[Bildkälla]

Överst: © moodboard/Alamy; nederst: Orangutang i Camp Leakey i nationalparken Tanjung Puting, som drivs av BTNTP, UPT Ditjen PHKA Dephut.

[Bildkälla på sidan 15]

Orangutang i Camp Leakey i nationalparken Tanjung Puting, som drivs av BTNTP, UPT Ditjen PHKA Dephut.

[Bildkälla på sidan 18]

Orangutang i Camp Leakey i nationalparken Tanjung Puting, som drivs av BTNTP, UPT Ditjen PHKA Dephut.