Hjälp för dem som sörjer

”Jehova är nära dem som har ett förkrossat hjärta.” (Psalm 34:18)

NÄR någon du älskar har dött kan du drabbas av många plågsamma känslor, du kan bli chockad, lamslagen, sorgsen, och du kan till och med känna skuld eller ilska. Som föregående artikel visade sörjer inte alla på samma sätt. Det är därför inte säkert att du upplever alla de här känslorna, och du kanske inte heller visar din sorg på samma sätt som andra gör. Men när du känner att du behöver visa dina känslor är det bra att du gör det.

”Sörj!”

Heloisa, den läkare som citerades tidigare, försökte hålla tillbaka sina känslor när hennes mamma hade dött. ”I början grät jag”, säger hon, ”men sedan förträngde jag känslorna – alldeles som jag brukade göra när någon av mina patienter hade dött. Min hälsa har drastiskt försämrats, och det kanske beror på att jag höll tillbaka mina känslor. Mitt råd till dem som har förlorat någon de älskar är: Sörj! Ge utlopp för dina känslor, det kommer att hjälpa dig att må bättre.”

Men allteftersom tiden går kanske du känner det som Cecília, som förlorade sin man i cancer. Hon säger: ”Ibland blir jag besviken på mig själv eftersom jag inte verkar kunna leva upp till andras förväntningar, som att jag borde ha kommit över sorgen vid det här laget.”

Om du har haft liknande tankar, försök då komma ihåg att det inte finns bara ett ”rätt” sätt att sörja. En del har relativt lätt att gå vidare. Andra har svårt att göra det. I sådana fall går det inte att skynda på själva sorgearbetet, så känn inte att det finns ett ”slutdatum” då du borde känna dig bättre. *

Men vad kan du göra om sorgen känns bottenlös och du känner dig förtvivlad och utmattad? Du kanske känner det ungefär som den rättfärdige Jakob som ”vägrade att låta trösta sig” när han fick veta att hans son Josef hade dött. (1 Moseboken 37:35) Om det är så du känner det, vad kan du då göra för att inte bli helt förkrossad av sorg?

Ta hand om dig själv. ”Ibland är jag så fruktansvärt trött och inser att jag har överskridit  mina gränser”, säger Cecília. Det hon säger visar att sorg kan få allvarliga följder både fysiskt och känslomässigt. Det är därför förståndigt att du är noga med din fysiska hälsa, att du vilar ordentligt och äter nyttig mat.

Visserligen kanske du inte har så stor lust att äta, och ännu mindre lust att handla och laga mat. Men om du inte äter ordentligt kan du bli mer mottaglig för infektioner och sjukdomar, och det kommer bara att förvärra din situation. Försök i alla fall äta små portioner så att du håller dig frisk. *

Försök motionera på något sätt, även om det bara blir i form av promenader. Fysisk aktivitet kan hjälpa dig att komma ut. Måttlig motion frigör dessutom endorfiner, kemiska ämnen i hjärnan som kan få dig att må bättre.

Ta emot hjälp från andra. Det här kan vara särskilt viktigt när ens äktenskapspartner har dött. Han eller hon kanske skötte en mängd saker som nu blir försummade. Om det till exempel var din äktenskapspartner som skötte ekonomin eller hushållet, kanske du till en början tycker att det är svårt att själv ta itu med de här sakerna. I en sådan situation kan taktfulla råd från goda vänner vara till stor hjälp. (Ordspråksboken 25:11)

Bibeln beskriver en sann vän som en som ”föds för tider av nöd”. (Ordspråksboken 17:17) Så dra dig inte undan från andra för att  du tror att du kommer att bli en börda för dem. Att du är tillsammans med andra kan tvärtom bli som en bro som hjälper dig att komma över den här svåra tiden. En ung kvinna som heter Sally märkte hur bra det var för henne att vara tillsammans med andra efter det att hennes mamma hade dött. ”Många av mina vänner lät mig få vara med i deras sociala liv”, säger hon. ”Det hjälpte mig otroligt mycket att hantera den intensiva ensamhet som jag kände. Jag uppskattade alltid när andra till exempel frågade hur det gick efter mammas död. När jag fick prata om mamma märkte jag hur det hjälpte mig att bli hel igen.”

Tillåt dig att minnas. Försök att tänka tillbaka på lyckliga stunder som du hade tillsammans med den som stod dig nära genom att till exempel titta på foton. Det är sant att vissa minnen till en början kan göra ont, men med tiden kan sådana minnen hjälpa dig att läka såren snarare än att orsaka dig smärta.

En annan sak du kan göra är att försöka skriva dagbok. Du kan skriva om dina fina minnen och även ta med sådant som du hade velat säga till den du har förlorat. Det kan vara lättare för dig att förstå dina känslor när du ser dem i skrift, och att skriva kan också hjälpa dig att få utlopp för dina känslor.

Ska man behålla vissa saker som minnen? Det finns delade meningar om det, och det är inte konstigt eftersom vi bearbetar vår sorg på olika sätt. Vissa tycker att det blir svårare att komma över sorgen om de sparar personliga saker. För andra är det en hjälp. ”Jag har sparat många saker efter mamma”, säger Sally, som citerades tidigare. ”För mig har det varit bra!” *

Lita på ”all trösts Gud”. Bibeln säger: ”Kasta din börda på Jehova, han skall stödja dig.” (Psalm 55:22) Bönen är inte någon känslomässig krycka. Den är i stället ett verkligt och viktigt sätt att kommunicera med Jehova, ”all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. (2 Korinthierna 1:3, 4)

Guds ord, Bibeln, ger den bästa tröst man kan önska. Aposteln Paulus sade: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall ske en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) För den som sörjer kan tankarna på uppståndelsehoppet vara den bästa hjälpen. * Så var det för Lauren, som förlorade sin tonårige bror i en olycka. ”Oavsett hur dåligt jag mådde”, säger hon, ”brukade jag ta fram Bibeln och läsa, även om det bara blev en enda vers. Jag valde verser som är särskilt uppmuntrande och läste dem om och om igen. Det var till exempel väldigt  tröstande att läsa det Jesus sade till Marta när Lasarus hade dött. Han sade: ’Din bror skall uppstå.’” (Johannes 11:23)

”Man får inte låta sorgen styra ens liv”

Även om sorgearbetet kan vara svårt att ta sig igenom, kommer det att hjälpa dig att gå vidare i livet. Och det är inget du ska känna skuld för, som om du genom att göra det skulle svika den som stod dig nära eller skulle glömma bort honom eller henne. Faktum är att du aldrig kommer att göra det. I vissa situationer kan minnen välla fram, men undan för undan kommer den känslomässiga smärtan av dem att avta.

Med tiden kanske du också med tillgivenhet kan tänka tillbaka på sådant som väcker både glädje och sorg till liv. Ashley till exempel, som citerades i föregående artikel, säger: ”Jag minns hur det var dagen innan mamma dog. Hon verkade må bättre och hade stigit upp ur sängen för första gången på flera dagar. Medan min syster höll på att kamma hennes hår började vi skratta alla tre, och jag såg att mamma log på ett sätt som hon inte hade gjort på länge. Hon var så nöjd att få ha sina flickor hos sig.”

Du kommer också att kunna tänka tillbaka på viktiga saker som du en gång lärde dig av den som gått bort. Sally säger: ”Mamma var en underbar lärare. När hon gav goda råd gjorde hon det på ett fint sätt som inte kändes påtvingat, och hon lärde mig att fatta kloka beslut som var mina egna, och inte bara något jag hade hört från henne eller pappa.”

Minnena av den som stod dig nära kan vara just det du behöver för att kunna gå vidare. Det är något som Alex, som är i övre tonåren, har upptäckt. ”När pappa dog”, säger han, ”bestämde jag mig för att leva som han hade lärt mig och att aldrig glömma bort att vara glad och göra det bästa av livet. Jag brukar säga till andra som har förlorat en förälder att man egentligen aldrig riktigt kan komma över sin förälders död, men man får inte låta sorgen styra ens liv. Man måste gråta och sörja, men man måste samtidigt komma ihåg att göra det bästa av det liv man har kvar.”

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 8]

”Oavsett hur dåligt jag mådde brukade jag ta fram Bibeln och läsa, även om det bara blev en enda vers.” – Lauren.

[Ruta/Bild på sidan 7]

HUR MAN HANTERAR SKULDKÄNSLOR

Du kanske har skuldkänslor för att du på något sätt har bidragit till att den som stod dig nära dog. Att känna det så, vare sig det är befogat eller inte, är en normal reaktion som i sig själv kan vara till hjälp. Du behöver inte hålla inne med sådana känslor. Att du berättar hur du känner det kan ge stor och välbehövlig lättnad.

Men det är viktigt att förstå att hur mycket vi än älskar en människa kan vi inte styra över den människans liv, och inte heller kan vi förhindra att de vi älskar drabbas av ”tid och oförutsedd händelse”. (Predikaren 9:11) Dessutom hade du säkert inga onda motiv. Om du till exempel dröjde med att beställa tid för läkarbesök, var det då din avsikt att den du älskade skulle bli sjuk och dö? Naturligtvis inte! Är det då ditt fel att han eller hon dog? Nej, inte alls.

En mamma som förlorade sin dotter i en bilolycka lärde sig att hantera sina skuldkänslor. Hon förklarar: ”Jag hade skuldkänslor eftersom det var jag som bad henne åka. Men jag insåg att det var helt fel att känna det så. Det var ju bara naturligt att be henne följa med sin pappa för att uträtta ett ärende. Det som hände var helt enkelt en fruktansvärd olyckshändelse.”

Men det är så mycket som jag skulle vilja ha sagt eller gjort, kanske du säger. Och det kan vara sant, men vem av oss kan säga att vi har varit felfria i vår roll som pappa, mamma, son eller dotter? Bibeln påminner oss: ”Vi felar alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är han en fullkomlig man.” (Jakob 3:2; Romarna 5:12) Du är inte fullkomlig, och det måste du acceptera. Att du ständigt går och tänker på allt du kunde ha sagt eller gjort kommer inte att förändra någonting, det kan i stället göra att det tar längre tid för dig att komma över sorgen. *

[Fotnot]

[Bild på sidan 6]

Ibland måste en sörjande förälder trösta sitt vuxna barn som sörjer.

[Bilder på sidan 9]

Att man för dagbok, tittar på foton och tar emot hjälp är olika sätt att hantera sorg.