Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Underbart vacker och elegant

Underbart vacker och elegant

Underbart vacker och elegant

”Jag blev snabbt förälskad i hästar. De är så vackra och har en sådan unik elegans.” – TOMASZ, EN FRAMSTÅENDE HÄSTUPPFÖDARE.

MÅNGA skulle säga att hästar är de vackraste djur som finns, uppskattade för sin elegans och sin otyglade energi när de stegrar sig, stampar i marken, frustar stolt och sedan modigt rusar i väg. En underbart vacker syn!

Det har under århundradenas lopp, i mycket skiftande klimat och växlande terräng, utvecklats många hästraser. En av de ståtligaste raserna är den arabiska fullblodshästen. Den klassas som varmblodig, med en styrka, snabbhet, uthållighet och intelligens som gör den lämpad för ridsporter.

Intressant nog är Polen ett land med lång tradition av att föda upp dessa livfulla hästar. Både experter och uppfödare säger att några av de värdefullaste arabhästarna med de bästa blodslinjerna har kopplingar till Polen. Hur kommer det sig? Den här och andra frågor har vi ställt till hästuppfödare och andra som är kunniga på det här området.

Entusiasternas syn på arabhästen

Först ska vi ta reda på lite mer om det arabiska fullblodet. Den här rasen har alltid förknippats med Mellanöstern. Tomasz, en framstående hästuppfödare, säger: ”Beduinstammar utvecklade och bevarade renheten hos den arabiska hästen under hundratals år. Tack vare strikt selektiv avel och uppfödarnas noggrannhet skapades den prisade arabiska rasen. De här hästarna är vanligtvis gråa, bruna eller fuxfärgade, men någon gång ibland kan de vara svarta.”

Żaneta, som föder upp arabhästar, säger: ”De är fantastiskt vackra, och rasen anses vara den renaste och äldsta av alla hästraser.” De är kända för sitt eldiga temperament men också för sitt mod och sin uthållighet. Arabhästens starka lungor, som ligger inbäddade i den breda bringan, gör den idealisk för långdistansridning.

Från Arabien till Polen

”Hur kom egentligen arabhästarna till Polen?” frågar vi Tomasz, som äger ett stuteri här. ”De kan ha kommit tillsammans med ett av kungens sändebud som återvände från en av sina många resor till sultanens hov i Istanbul på 1500-talet”, svarar han. ”Men något vi vet med säkerhet är att det polska avelsprogrammet började i slutet av 1700-talet.” Izabela Pawelec-Zawadzka, en framstående arabhästuppfödare, förklarar vilken betydelse en viss greve Wacław Rzewuski hade. Som expert på orientalisk kultur blev han ”den som tog initiativet till och organiserade expeditioner för att importera hästar från Arabien”, och han förde in 137 fullblodshästar till Europa.

Rzewuskis iver och uthållighet ledde till att det första polska arabstuteriet grundades 1817 i Janów Podlaski i östra Polen. ”Till en början såg det lovande ut. Kunniga uppfödare skötte om hästarna”, berättar Tomasz. ”Men de två världskrigen som sedan rasade i Europa förstörde nästan helt de polska stuterierna. De flesta hästarna dog, sprang bort eller blev stulna.” Men en tid efter andra världskriget kom avelsprogrammet i gång igen.

Nu finns det minst 30 polska stuterier som föder upp arabhästar. En tvåhundraårig tradition garanterar att det är hästar av högsta kvalitet. Polen har därmed blivit ett av de främsta länderna när det gäller uppfödning av arabhästar. Mängder av experter och entusiaster kommer från hela världen för att vara med vid de prestigefyllda uppvisningarna och auktionerna varje år.

Den dagliga skötseln av arabhästen

De som föder upp kvalitetshästar med fina stamtavlor måste vara noga med att tillgodose djurens behov. Małgorzata, som också äger ett stuteri, förklarar: ”Det är mycket som ingår i skötseln av arabhästar. För att de ska hålla sig i form och se fina ut behöver vi ha ett balanserat utfodringsprogram som passar för varmblodiga hästar. Dräktiga ston kräver särskild uppmärksamhet.” * Vilket slags foder är bäst för arabhästen?

Małgorzata fortsätter: ”Vi börjar dagen med att ge hästarna hö, som ger dem all nödvändig näring, däribland viktiga vitaminer och mineraler. Havre blandad med hackad halm (hackelse) är särskilt näringsrikt. Korn och vetekli är också bra. Men hästarna föredrar saftigt grönfoder, som gräs eller blålusern, men de tycker också om potatis, morötter och rödbetor. På vintern köper uppfödarna ofta färdigblandat proteinrikt foder. I arabhästarnas diet ingår också saltstenar – block med salt som innehåller mineraler eller örter som dämpar deras heta temperament. Men det ska sägas att inte ens det bästa hö eller foder kan mäta sig med grönbete. Och en sista sak: hästarna behöver hela tiden ha tillgång till rent vatten. De dricker inte smutsigt vatten.”

I skötseln ingår också att man ryktar hästen. Det betyder att man noggrant rengör pälsen, masserar den med specialborstar och stryker den med handen. Men det är mer som måste göras. Tomasz säger: ”Daglig rengöring av hovarna är mycket viktigt, eftersom det förebygger olika sjukdomar, däribland cancer. Vi måste vara särskilt noga med hästens ögon, näsborrar, läppar och öron.” Żaneta tillägger: ”För att hästen ska hålla sig i form och vara fin behöver den ha plats att springa på och även sand, lera och gräs att rulla sig i. När en häst är svettig efter att ha travat eller galopperat måste man lägga ett täcke över den och sedan göra ren den.”

Experter betonar att det är viktigt att vara uppmärksam på varje hästs specifika behov. Małgorzata uttrycker det så här: ”Arabhästar anses ha ett sjätte sinne – de tycker om att vara tillsammans med människor, bli klappade och kramade. Sådan mänsklig värme och kärlek bygger upp hästens förtroende för ryttaren så att den blir mycket tillgiven den personen. De är kända för att gnägga glatt när man ler mot dem, kramar om dem eller ger dem något gott, till exempel en morot eller en sockerbit. De som älskar hästar har riktigt roligt när de sköter om dem.” Tomasz säger: ”Jag blev snabbt förälskad i hästar. De är så vackra och har en sådan unik elegans. Men det är inte så lätt att vinna deras förtroende. För mig tog det många år.”

Hästens framtid

Människor har sedan urminnes tider varit fascinerade av hästar, särskilt den arabiska rasen, för deras skönhet, snabbhet, rörlighet, styrka och intelligens och har knutit ett unikt band med dem. Tråkigt nog har man också utnyttjat detta band i onda syften i krig, då hundratals hästar har fått sätta livet till. Men under Guds kungarikes styre kommer hästar bara att användas i goda syften – till ära för deras Skapare, Jehova Gud.

[Fotnot]

^ § 14 Uppfödaren kan bestämma när ett sto ska föla. Stoet kan få föl varje år, men det är inte alltid hon får det. Under en normal livslängd på 25–30 år kan ett sto få 15–18 föl.

[Bild på sidan 15]

Sto och föl.

[Bilder på sidan 16]

I den dagliga skötseln ingår:

1. Noggrann ryktning

2. Rengöring av hovarna

3. Mänsklig värme och kärlek

[Bild på sidan 17]

Hingstar som leker i snön.