Domedagsboken – ett unikt dokument

Vilhelm, hertig av Normandie (ett område i Frankrike), erövrade England 1066. Nitton år senare beordrade han en inventering av sitt nya rike. Den sammanställning som då gjordes kom att kallas Domedagsboken. Den är fortfarande ett av Englands viktigaste historiska dokument. Hur kommer det sig?

VILHELM landsteg i närheten av Hastings i England i september 1066. Den 14 oktober besegrade han den engelske kungen Harald, som blev dödad. På juldagen 1066 kröntes Vilhelm, senare känd som Erövraren, i Westminster Abbey i London. Hur gick det för engelsmännen under den nye kungen?

Den stora inventeringen

Kung Vilhelm I härjade den norra delen av landet och avbefolkade stora områden. ”Även med den tidens tämligen barbariska mått måste ’härjningarna i norden’ (1068–1070) betraktas som grymma”, säger Trevor Rowley, tidigare verksam vid universitetet i Oxford. Vilhelm mötte ständiga uppror, och invasionsarmén som på sin höjd uppgick till tio tusen bodde mitt ibland en fientlig befolkning på uppemot två miljoner. Normanderna byggde med tiden över 500 fort över hela landet; det mest kända är kanske Towern i London.

I december 1085, 19 år efter erövringen, tillbringade Vilhelm fem dagar med sina hovmän i Gloucester i England för att planera en inventering av hela landet med undantag av London och Winchester. Tidigt följande år skickades kungliga ombud samtidigt ut till sju olika regioner för att förhöra representanter i varje område och värdera landets tillgångar.

Kungen behövde få in pengar till sin invasionsarmé. Han behövde också lösa olika marktvister. Uppnådde han dessa mål skulle folket från Normandie och andra delar av Frankrike kunna slå sig ner i England, och den normandiska dominansen skulle bestå.

”Domedagen”

Strax efter segern över engelsmännen hade Vilhelm konfiskerat engelska besittningar och gett dem till normandiska adelsmän. Hans inventering av England visade att hälften av landet nu ägdes av färre än 200 män, varav bara 2 var engelsmän. Av de cirka  6 000 engelska arrendatorerna var det många som hyrde det land de själva hade ägt före 1066, medan de som var fattiga och hade vräkts fick klara sig bäst de kunde.

Undersökningen gav normanderna en laglig möjlighet att konfiskera egendom. Man gjorde också nya taxeringar av mark, arrenden, skogar och ängsmarker. Till och med enskilda djur, som en oxe, ko eller gris, togs upp i sammanställningen. De förtryckta engelsmännen kunde bara se på och förstod att det var lönlöst att överklaga. De liknade den stora inventeringen vid ”domedagen”. Den jordebok som blev resultatet fick därför namnet Domedagsboken.

Domedagsboken är skriven på latin och består av två band med pergamentsidor. ”Stora domedagen” har 413 sidor, medan ”Lilla domedagen” har ett mindre format och är på 475 sidor. * Domedagsboken lämnades ofullbordad när Vilhelm dog 1087. Hur hade man lyckats gå i land med allt detta på ett år?

Normanderna tog över engelsmännens skatteförteckningar och vissa uppgifter om ägare och arrendatorer. Med detta som grund kunde de sedan göra nya taxeringar när de skickade ut ombud som gjorde officiella utfrågningar i varje landsdel.

Boken i dag

Under medeltiden fick Domedagsboken ofta följa med hovet. Till en början användes den främst till att lösa marktvister, men på 1700-talet hänvisade den framstående engelske juristen sir William Blackstone till den för att fastslå några arrendatorers rätt att rösta. Den har förvarats på olika platser, men nu finns den i Storbritanniens riksarkiv.

Inför 900-årsjubileet 1986 band man om boken i fem volymer. En reviderad engelsk översättning finns också tillgänglig för historiker och andra forskare. I ett BBC-reportage kallades boken ”det grundläggande dokumentet i riksarkivet ... som fortfarande är giltigt som förteckning över markrättigheter”. År 1958 användes den när en gammal stad ville bekräfta sin rätt att hålla marknad.

Arkeologer använder än i dag Domedagsboken för att spåra medeltida engelska och normandiska bosättningar. Den är en ovärderlig informationskälla som har lagt grunden till den engelska nationens utveckling.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 23]

VILHELMS KORSTÅG

Vilhelm föreslog att påven skulle ge erövringen status som korståg och lovade i gengäld att påven skulle få större inflytande över den irrlärande engelska kyrkan. Påven gick genast med på det. Detta var ”en diplomatisk triumf” för Vilhelm, skriver professor David C. Douglas. En annan framstående historiker, George M. Trevelyan, skriver i sin bok Englands historia att ”påvens välsignelse och banér var ett gott stöd för Vilhelm vid ett företag, som för övrigt mer liknade ett rövartåg än ett korståg”.

[Bildkälla]

© The Bridgeman Art Library.

[Karta på sidan 22]

(För formaterad text, se publikationen)

ENGLAND

LONDON

Hastings

Engelska kanalen

NORMANDIE

[Bildkälla på sidan 22]

Bok: Mary Evans/The National Archives, London, England.