Kan de räddas från utrotning?

SPELA UPP

Kan de räddas från utrotning?

ÅR 2002 tillkännagav FN målet att förlusten av arter och ekosystem skulle hejdas kraftigt fram till 2010. Samtidigt utlystes 2010 till Internationella året för biologisk mångfald.

Men när det året kom var man tyvärr inte ens i närheten av att nå målet. ”Som ett direkt resultat av mänsklig aktivitet utrotas arter i en takt som är tusen gånger högre än vad som är naturligt”, rapporterade BBC, och New Zealand Herald var ännu mer specifik: ”Var femte växt, vart femte däggdjur, var sjunde fågel och vart tredje groddjur hotas nu av global utrotning.” En sida av problemet blir tydlig när vi ser vad som har hänt i Nya Zeeland under årens lopp.

Biologisk mångfald i Nya Zeeland

Innan Nya Zeeland befolkades fanns det ett väl fungerande ekosystem där. Men tidiga bosättare förde in nya arter, och det fick förödande konsekvenser för den inhemska faunan. Maorierna tog med sig hundar över Stilla havet och kanske också den polynesiska råttan (kiore), som användes till mat.

På 1600- och 1700-talet kom så européerna, och med dem skeppsråttor, möss och katter, varav de senare snabbt förvildades. Européerna hade också med sig getter, grisar och hjortar för att ha som mat. Under 1800-talet importerade man pungrävar och vildkaniner för köttets och pälsens skull, utan en tanke på hur det skulle påverka fågel- och växtlivet.

På 1860-talet förde man in hermeliner i ett försök att få kontroll på det allt större kaninbeståndet. Men hermelinerna kalasade mycket hellre på de inhemska fåglarna, som var långsammare och mer utsatta. Kaninstammen fortsatte därför att växa och frodas.

Hur är då situationen i dag? Nya Zeelands naturvårdsverk rapporterar att 9 av 10 bruna kivier som föds i vilt tillstånd dör under sitt första levnadsår på grund av skadedjurens framfart. Många arter har redan gått helt förlorade: över fyrtio fågelarter, tre grodarter, en fladdermusart och åtminstone tre ödlearter förutom många insektsarter. Mer än hälften av de 5 819 inhemska växterna och djuren är i farozonen, vilket innebär att Nya Zeelands naturliv hör till det mest hotade i hela världen.

Positiva ansträngningar

Myndigheterna har infört stränga regler för att förhindra att skadliga växt- och djurarter förs in i landet. Det nyzeeländska naturvårdsverket har också genomfört en rad projekt för att utrota skadedjur, särskilt på öar, och upprättat flera naturreservat.

En av de här öarna är Tiritiri Matangi, utanför Whangaparaoa på Aucklandhalvön. År 1993 lyckades man göra ön råttfri. Man har också planterat omkring 280 000 inhemska träd, och nu är ön ett kontrollerat reservat öppet för allmänheten. Där kan besökare njuta av inhemska fågelarter som har återinförts, däribland saddleback, takahe, kokako, rifleman och skägghonungsätare. Eftersom de här vackra fåglarna inte har några naturliga fiender på ön har de ofta inget emot att bli beskådade på nära håll.

År 2003 kunde man konstatera att den subantarktiska Campbellön blivit helt befriad från råttor efter ett tvåårigt utrotningsprogram. Den inhemska floran håller nu på att återhämta sig, och sjöfåglar har börjat återvända. Till och med campbellkrickan, en sällsynt andfågel, har återinförts.

På senare tid har ett stort restaureringsprojekt inletts på öarna Rangitoto och Motutapu och i övriga Haurakibukten utanför Auckland. Målet med projektet är att bevara världens största maorimyrtenskog och att skydda återinförda djurarter. Efter att man fått bort flera skadedjur – vildkatter, vildkaniner, hermeliner, igelkottar, brunråttor, skeppsråttor och möss – har rödpannade parakiter och klockfåglar återvänt till öarna efter hundra års frånvaro!

De här exemplen visar vad som kan göras för att bevara hotade arter och ta itu med miljömässiga misstag som gjorts under årens lopp. Naturälskare överallt kan se fram emot uppfyllelsen av Bibelns löfte att Jehova Gud, ”som har gjort himmel och jord”, ska sätta stopp för allt som hotar djur och natur. (Psalm 115:15; Uppenbarelseboken 21:5)

[Infälld text på sidan 25]

För närvarande dör 9 av 10 kuvar under sitt första levnadsår.

[Ruta på sidan 26]

VÄL ANVÄNDA RESURSER

En utmaning som naturvårdare världen över ställs inför är att listan på utrotningshotade arter blir längre och längre samtidigt som resurserna är begränsade. En metod som används är så kallad ”ekologisk prioritering”, som bygger på en princip som tillämpas på akutmottagningar runt om i världen. Tanken är att resurserna ska användas där de gör störst nytta, och de faktorer man tar hänsyn till är 1) det bedömda värdet av en art eller ett habitat, 2) chanserna att en satsning slår väl ut och 3) de kostnader som är inbegripna. Även om det råder delade meningar om den här metoden, menar ändå förespråkare att de begränsade resurserna används på bästa sätt eftersom man satsar på det som ger bäst resultat.

[Kartor på sidan 26]

(För formaterad text, se publikationen)

NYA ZEELAND

Haurakibukten

Tiritiri Matangi

Rangitoto och Motutapu

Campbellön

[Bild på sidan 25]

Brun kivi.

[Källangivelse]

[Bild på sidan 27]

En vuxen takahe på ön Tiritiri Matangi.

[Bild på sidan 27]

Campbellön.

[Bildkälla på sidan 27]

VAKNA!