FRÅN det vi föds är gråt en del av vårt liv. En bebis gråter för att få sina känslomässiga och fysiska behov fyllda, och därför har en expert kallat gråten för vår ”akustiska navelsträng”. När vi blir äldre lär vi oss att kommunicera på andra sätt, så varför fortsätter vi fälla tårar?

Det kan finnas olika känslomässiga skäl till att vi gråter. Det kan bero på att vi är ledsna, besvikna eller mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Men annat kan också få oss att gråta: eufori, lättnad eller känslan av att ha lyckats med något. Då handlar det förstås om glädjetårar. Tårar kan också smitta. ”Om jag ser någon gråta – oavsett varför – måste jag bita mig i läppen för att inte själv börja gråta”, säger María. Du kanske också har upplevt att du har fällt en och annan tår när du levt dig in i en film eller bok.

Oavsett varför man gråter, så är det ett effektivt icke-verbalt språk. ”Det är sällan man får så mycket sagt på så kort tid”, sägs det i boken Adult Crying. Tårar väcker reaktioner. De flesta av oss tycker till exempel det är svårt att ignorera tårar eftersom det visar att någon antagligen mår dåligt. I stället försöker vi trösta eller hjälpa den som gråter.

En del experter menar att gråt är en bra känsloventil och att det kan vara skadligt att alltid hålla tillbaka tårarna. Andra menar att det saknas vetenskapliga bevis för den fysiska eller psykiska nyttan. Hur det än är med den saken så visar undersökningar att 85 procent av kvinnorna och 73 procent av männen mår bättre efter att ha gråtit. ”Ibland känner jag att jag verkligen behöver gråta”, säger Noemí. ”Sedan kan jag ta ett djupt andetag och se saker och ting lite klarare och i rätt perspektiv.”

Hur andra reagerar på våra tårar har också betydelse. Om de tröstar oss känner vi oss lättade. Om deras reaktion  däremot är sval eller till och med negativ, skäms vi kanske eller känner oss avvisade.

Det verkar som att mysteriet med våra tårar kvarstår. Men det vi vet är att tårar är en fantastisk och intressant funktion som Gud har gett oss.