DE HÄR båda pojkarna är mycket olika, tycker du inte det? Vet du vad de heter? Pojken som jagar heter Esau, och han som klappar fåret heter Jakob.

Esau och Jakob var tvillingsöner till Isak och Rebecka. Fadern, Isak, tyckte mycket om Esau, eftersom han var en skicklig jägare och ofta kom hem med mat till familjen. Men Rebecka älskade Jakob mest, eftersom han var en lugn, fridsam pojke.

Pojkarnas farfar Abraham levde fortfarande, och vi kan tänka oss att Jakob tyckte om att höra honom berätta om Jehova. Abraham dog vid 175 års ålder, när tvillingarna var 15 år.

När Esau var 40 år, gifte han sig med två kvinnor från Kanaan. Isak och Rebecka blev mycket ledsna för det, eftersom de här kvinnorna inte tillbad Jehova.

Så en dag hände något som gjorde att Esau blev mycket arg på sin bror Jakob. Isak skulle nu ge sin äldre son en välsignelse. Eftersom Esau var äldre än Jakob, räknade han med att få välsignelsen. Men Esau hade tidigare sålt sin rätt att få välsignelsen till Jakob. Och när de två pojkarna föddes, hade Gud sagt att Jakob skulle få välsignelsen. Så blev det också. Isak gav välsignelsen till sin son Jakob.

När Esau senare fick veta det, blev han arg på Jakob. Han blev så arg att han sade att han skulle döda Jakob. När Rebecka hörde det, blev hon mycket orolig. Hon sade därför till Isak: ”Det skulle vara förskräckligt, om också Jakob gifte sig med en kananeisk kvinna.”

Isak kallade då till sig sin son Jakob och sade: ”Gift dig inte med en kvinna från Kannan. Far i stället till din morfar Beʹtuel i Haran, och gift dig med en av hans son Labans döttrar.”

Jakob lyssnade till sin far och började genast sin långa resa till Haran, där hans släktingar bodde.