HAR du någon gång gett ett löfte och sedan tyckt att det var svårt att hålla det? Mannen på bilden har råkat ut för det. Det är därför han är så ledsen. Mannen är Jefta, en modig domare i Israel.

Jefta lever i en tid när israeliterna inte längre tillber Jehova. De gör det som är ont igen. Jehova låter därför Ammons folk förtrycka dem. Då ropar israeliterna till Jehova: ”Vi har syndat mot dig. Rädda oss!”

Människorna är ledsna för allt det onda de har gjort. De visar att de är ledsna genom att tillbe Jehova igen, och därför hjälper Jehova dem igen.

Jefta blir vald av folket till att strida mot de onda ammoniterna. Jefta önskar av hela sitt hjärta att Jehova skall hjälpa honom i striden. Därför lovar han Jehova: ”Om du ger mig seger över ammoniterna, skall jag ge dig den människa som först kommer ut ur mitt hus och möter mig, när jag återvänder från segern.”

Jehova lyssnar till Jeftas löfte och hjälper honom att vinna seger. Vet du vem som först kommer ut och möter Jefta, då han återvänder hem? Jo, hans dotter, hans enda barn. ”Å, min dotter!” ropar Jefta. ”Så ledsen du gör mig. Jag har gett Jehova ett löfte, och jag kan inte ta det tillbaka.”

När Jeftas dotter får höra löftet, blir hon också ledsen till att börja med. Det betyder ju att hon måste lämna sin far och sina vänner. Men hon kommer att tjäna Jehova i hans tabernakel i Silo så länge hon lever. Hon säger därför till sin far: ”Om du har gett Jehova ett löfte, måste du hålla det.”

Jeftas dotter går därför till Silo, och hon tjänar Jehova i hans tabernakel så länge hon lever. Varje år kommer kvinnorna i Israel och hälsar på henne fyra dagar, och de har trevligt tillsammans. Folket älskar Jeftas dotter, därför att hon tjänar Jehova så troget.