ÄR INTE det här en söt liten pojke? Han heter Samuel. Mannen som håller handen på Samuels huvud är Israels överstepräst Eli. De båda andra är Samuels far Elkana och hans mor Hanna, och de kommer med Samuel till Eli.

Samuel är bara fyra eller fem år, men han skall bo här i Jehovas tabernakel hos Eli och de andra prästerna. Hur kommer det sig att Elkana och Hanna lämnar en som är så liten som Samuel till tabernaklet för att tjäna Jehova?

Bara några år tidigare var Hanna mycket ledsen, eftersom hon inte kunde få några barn, och hon ville så väldigt gärna ha ett barn. En dag, då Hanna besökte Jehovas tabernakel, bad hon därför: ”Å Jehova, glöm inte mig! Om du ger mig en son, lovar jag att jag skall ge honom åt dig, så att han kan tjäna dig hela sitt liv.”

Jehova besvarade Hannas bön, och sedan det gått en tid, födde hon Samuel. Hanna älskade sin lille pojke, och hon började tala med honom om Jehova redan när han var mycket liten. Hon sade till sin man: ”Så snart Samuel är gammal nog och inte behöver ammas längre, skall jag ta honom med till tabernaklet för att han skall tjäna Jehova där.”

Det är det vi ser Hanna och Elkana göra på bilden, och eftersom Samuel har blivit så väl undervisad av sina föräldrar, är han glad att få tjäna Jehova här i Jehovas tält. Varje år kommer Hanna och Elkana till det här speciella tältet för att tillbe Gud och för att hälsa på sin lille pojke. Och varje år har Hanna med sig en ny ärmlös rock, som hon sytt åt Samuel.

Åren går. Samuel fortsätter att tjäna i Jehovas tabernakel, och både Jehova och folket tycker om honom. Men översteprästen Elis söner Hofni och Piʹnehas är onda. De gör mycket som är ont och får också andra att vara olydiga mot Jehova. Eli borde inte låta dem vara präster, men han gör ingenting åt saken.

Den unge Samuel låter inte det onda som pågår i tabernaklet få honom att sluta tjäna Jehova. Men eftersom så få människor verkligen älskar Jehova, är det länge sedan Jehova talade till någon människa. När Samuel blir litet äldre, händer något.

Samuel sover i tabernaklet, då en röst väcker honom. Han svarar: ”Här är jag.” Han går upp och springer till Eli och säger: ”Du ropade på mig, och här är jag.”

Men Eli svarar: ”Jag ropade inte på dig; gå och lägg dig igen.” Samuel går tillbaka och lägger sig.

Då hör han någon ropa för andra gången: ”Samuel!” Samuel går upp och springer till Eli igen. ”Du ropade på mig, och här är jag”, säger han. Men Eli svarar: ”Jag ropade inte, min son. Lägg dig igen.” Samuel går och lägger sig igen.

”Samuel!” ropar rösten en tredje gång. Samuel springer till Eli. ”Här är jag, för den här gången måste du ha ropat på mig”, säger han. Nu förstår Eli att det måste vara Jehova som ropar. Därför säger han till Samuel: ”Gå och lägg dig igen, och om han ropar en gång till, så säg: ’Tala, Jehova, din tjänare lyssnar.’”

Samuel svarar så, när Jehova ropar igen. Jehova talar då om för Samuel att han skall straffa Eli och hans söner. Längre fram dör Hofni och Pinehas i strid mot filistéerna, och då Eli får höra vad som hänt, ramlar han omkull och bryter nacken och dör. Jehovas ord går alltså i uppfyllelse.

Samuel växer upp och blir den siste domaren i Israel. När han blir äldre, ber folket honom: ”Välj en kung som kan regera över oss.” Samuel vill inte göra det, eftersom Jehova ju är deras kung. Men Jehova uppmanar honom att lyssna till folket.