VAD nu då! Det verkar som om Daniel är i stor fara. Men lejonen skadar honom inte! Vet du varför? Vem har spärrat in Daniel här bland alla lejonen? Det måste vi få veta.

Den man som nu är kung i Babylon heter Darejaʹves eller Dariʹus. Han tycker mycket om Daniel, eftersom Daniel är så vänlig och så vis. Darius gör Daniel till en av de högsta styresmännen i riket. Andra män i landet blir då avundsjuka på Daniel.

Männen går till Darius och säger: ”Vi är eniga om, o kung, att du bör utfärda en lag som säger att under 30 dagar får ingen be till någon annan gud eller människa än till dig, o kung. Den som inte lyder skall kastas i lejongropen.” Darius vet inte varför männen vill ha den här lagen, men han tycker förslaget är bra och låter skriva lagen. Nu kan den inte ändras.

När Daniel hör talas om lagen, går han hem och ber som han alltid gjort. De onda männen visste att Daniel inte skulle sluta be till Jehova. De är glada, eftersom det ser ut som om deras plan att bli av med Daniel skall lyckas.

När kung Darius får veta varför männen ville ha den här lagen, blir han mycket ledsen. Eftersom han inte kan ändra lagen, måste han ge befallning om att Daniel skall kastas i lejongropen. Men kungen säger till Daniel: ”Jag hoppas att din Gud, som du tjänar, skall rädda dig.”

Darius är så orolig att han inte kan sova den natten. Nästa morgon skyndar han sig till lejongropen. Du ser honom där. Han ropar: ”Daniel, den levande Gudens tjänare! Kunde den Gud som du tjänar rädda dig från lejonen?”

”Gud sände sin ängel”, svarar Daniel, ”och tillslöt lejonens gap, så att de inte har skadat mig.”

Kungen är mycket glad. Han befaller att man skall dra upp Daniel ur gropen. Sedan låter han kasta de onda männen, som försökte bli av med Daniel, i lejongropen. Innan de når botten störtar sig lejonen över dem och krossar alla deras ben.

Kung Darius skriver sedan till alla folk i riket: ”Jag befaller att alla skall respektera Daniels Gud. Han gör stora underverk. Han räddade Daniel från att bli uppäten av lejonen.”