Kapitel 2

Bibelns kamp för att leva vidare

Det finns många länkar av bevis som visar att bibeln verkligen är Guds ord. Varje länk är stark, men när alla förs samman, är de obrytbara. I det här kapitlet och i det följande skall vi behandla bara en av bevislänkarna: bibelns historia som bok. Sanningen är den att det är ett rent under att denna märkliga bok har överlevt ända fram till i dag. Begrunda själv fakta.

1. Nämn några detaljer om bibeln.

BIBELN är mer än enbart en bok. Den är ett rikt bibliotek med 66 böcker — några korta och några ganska långa — som innehåller lagar, profetior, historia, poesi, råd och mycket annat. Flera hundra år före Kristi födelse skrevs de 39 första av dessa böcker — till största delen på hebreiska — av trogna judar eller israeliter. Den här delen kallas ofta Gamla testamentet. De 27 sista böckerna skrevs på grekiska av kristna och är allmänt kända som Nya testamentet. Enligt inre bevis och enligt de äldsta traditionerna skrevs dessa 66 böcker under en tidsperiod av omkring 1.600 år, och de började skrivas då Egypten var en dominerande  makt och slutade då Rom var världens härskarinna.

Endast bibeln överlevde

2. a) Hur var situationen för Israel, då bibeln började skrivas? b) Nämn några andra verk som skrevs under samma tidsperiod.

² För drygt 3.000 år sedan, då bibeln började skrivas, var Israel bara en liten nation bland många i Mellersta Östern. Jehova var dess Gud, medan de kringliggande nationerna hade en förbryllande mängd olika gudar och gudinnor. Israeliterna var inte de enda som framställde religiös litteratur på den tiden. Andra nationer framställde också skrivna verk som återspeglade deras religion och deras nationella värden. Så till exempel var den akkadiska legenden om Gilgamesh från Mesopotamien och de episka dikterna från Ras Shamra, skrivna på ugaritiska (ett språk som talades i vad som nu är norra Syrien), utan tvivel mycket populära. Bland den myckna litteratur som då existerade märks också sådana verk som ”Ipu-wers förmaningar” och ”Nefer-rohus profetior” på egyptiska, hymner till olika gudomligheter på sumeriska och profetiska verk på akkadiska.¹

3. Vad visar att bibeln skiljer sig från annan religiös litteratur som framställdes under samma tid i Mellersta Östern?

 ³ Men alla dessa verk från Mellersta Östern gick samma öde till mötes. De glömdes bort, och till och med de språk som de skrevs på dog ut. Det är först på senare år som arkeologer och filologer har fått kunskap om deras existens och upptäckt hur de skall läsas. De första skrivna böckerna i den hebreiska bibeln har däremot levt vidare ända fram till vår tid och läses allmänt ännu i denna dag. Ibland påstår forskare att de hebreiska böckerna i bibeln på ett eller annat sätt härstammar från dessa forntida litterära verk. Men det förhållandet att så mycket av den litteraturen fallit i glömska, medan den hebreiska bibeln levt vidare, visar att bibeln är en markant annorlunda bok.

Ordets väktare

4. Vilka allvarliga problem för israeliterna kan ha fått bibelns möjligheter att överleva att verka tvivelaktiga?

⁴ Ur mänsklig synvinkel var det inte en given sak att bibeln skulle förbli vid liv, det kan vi vara säkra på. De samhällen som frambringade den fick genomlida så svåra prövningar och så bittert förtryck att det sannerligen är märkligt att bibeln överlevt ända fram till vår tid. Judarna, som framställde de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”), utgjorde en relativt liten nation under åren  före Kristi tid. De bodde osäkert mitt ibland mäktiga politiska stater som kämpade med varandra om herraväldet. Israel måste kämpa för sitt liv mot en rad olika folk, till exempel filistéerna, moabiterna, ammoniterna och edoméerna. Under en tid då hebréerna var uppdelade i två riken utplånade det grymma assyriska väldet praktiskt taget det norra riket, medan babylonierna tillintetgjorde det södra riket och förde folket i fångenskap, varifrån endast en kvarleva återvände 70 år senare.

5, 6. Vilka försök gjordes som hotade hebréernas själva existens som ett särskilt folk?

⁵ Det finns rentav uppgifter om att man försökte begå folkmord på israeliterna. På Mose tid befallde Farao att alla deras nyfödda gossebarn skulle dödas. Om hans befallning hade åtlytts, skulle det hebreiska folket ha blivit utplånat. (2 Moseboken 1:15—22) Betydligt senare, då judarna lydde under Persien, gjorde deras fiender upp planer för att få igenom en lag i avsikt att utrota dem. (Ester 3:1—15) Minnet av denna plans misslyckande firas fortfarande i den judiska purimfesten.

⁶ Ännu längre fram, då judarna lydde under Syrien, försökte kung Antiochos IV ihärdigt hellenisera nationen och tvinga den att följa grekiska seder och tillbe grekiska gudar. Också han misslyckades. Judarna överlevde och blev inte utrotade eller införlivade, medan däremot de flesta nationella grupperna runt omkring dem försvann från världsscenen, en efter en. Och med judarna överlevde också de hebreiska skrifterna i bibeln.

7, 8. Hur hotades bibelns överlevnad genom de kristnas svåra prövningar?

⁷ De kristna, som frambringade den andra delen  av bibeln (”Nya testamentet”), var också en förtryckt grupp. Deras ledare, Jesus, dödades som en vanlig brottsling. Kort efter hans död försökte de judiska myndigheterna i Palestina tysta ner dem. När kristendomen spred sig till andra länder, jagade judarna dem i ett försök att hindra deras missionerande. — Apostlagärningarna 5:27, 28; 7:58—60; 11:19—21; 13:45; 14:19; 18:5, 6.

⁸ På Neros tid ändrade de romerska myndigheterna sin från början toleranta inställning. Tacitus nämnde stolt ”de mest raffinerade straff som de kristna fick undergå genom denne illvillige kejsare, och från och med då var det belagt med dödsstraff att vara kristen.² År 303 v.t. ingrep kejsar Diocletianus direkt mot bibeln. * I ett försök att utrota kristendomen befallde han att alla kristna biblar skulle brännas.³

9. Vad skulle ha hänt om försöken att utrota judarna och de kristna hade lyckats?

⁹ Dessa kampanjer med förtryck och folkmord utgjorde ett verkligt hot mot bibelns möjligheter att överleva. Om judarna hade gått samma väg som filistéerna och moabiterna eller om de försök som först judarna och sedan de romerska myndigheterna  gjorde för att utrota kristendomen hade lyckats, vilka skulle då ha skrivit och bevarat bibeln? Som väl var utplånades inte bibelns väktare — först judarna och sedan de kristna — och bibeln överlevde. Men det fanns ett annat allvarligt hot som gällde, inte bibelns möjligheter att överleva, utan snarare dess möjligheter att leva vidare i oförfalskat skick.

Felaktiga avskrifter

10. Hur bevarades bibeln från början?

¹⁰ Många av de nyss nämnda gamla verken som senare glömdes bort hade ristats in i sten eller präglats på hållbara lertavlor, men så var det inte med bibeln. Den skrevs ursprungligen på papyrus eller på pergament — material som mycket lättare kunde förstöras. De handskrifter som skrevs av de ursprungliga skribenterna har därför försvunnit för länge, länge sedan. Men hur har då bibeln bevarats? Oräkneliga tusen avskrifter gjordes med möda för hand. Det var så man normalt fick fram flera exemplar av en bok innan man började trycka böcker.

11. Vad händer oundvikligen, då handskrifter skrivs av för hand?

¹¹ Det ligger emellertid en fara i att skriva av för hand. Sir Frederic Kenyon, den kände arkeologen och bibliotekarien vid British Museum, förklarade: ”Den mänskliga hand och hjärna har ännu inte skapats som kunnat kopiera ett helt verk helt utan fel. ... Felaktigheter skulle helt säkert smyga sig in.”⁴ När ett fel smög sig in i en handskrift, upprepades det, när den handskriften blev grunden för framtida avskrifter. Många fel kom att  smyga sig in, då många avskrifter gjordes under en lång tidsperiod.

12, 13. Vilka tog på sig ansvaret att bevara texten i de hebreiska skrifterna?

¹² Hur kan vi med tanke på att det gjorts så många tusen avskrifter av bibeln vara säkra på att bibeln inte har förändrats till oigenkännlighet? Vi kan ta den hebreiska delen av bibeln, ”Gamla testamentet”, som exempel. Under andra hälften av 500-talet f.v.t., då judarna återvände från den babyloniska fångenskapen, kom en grupp hebreiska lärda som är kända som soferim, ”skriftlärda”, att vaka över texten i den hebreiska bibeln, och de hade ansvaret att skriva av dessa skrifter för användning vid offentlig och enskild tillbedjan av Gud. De var starkt motiverade och yrkeskunniga män, och deras arbete var av högsta kvalitet.

¹³ Från 600-talet till 900-talet enligt den vanliga tideräkningen efterträddes soferim av massoreterna. Deras namn kommer från ett hebreiskt ord som betyder ”tradition”, och i själva verket var de också skriftlärda som hade i uppdrag att bevara den traditionella hebreiska texten. Massoreterna var mycket noggranna. Den skriftlärde skulle till exempel utgå från en handskrift som bevisats vara äkta, och han fick inte skriva något ur minnet. Han skulle kontrollera varje bokstav innan han skrev ner den.⁵ Professor Norman K. Gottwald säger: ”Något av den noggrannhet med vilken de utförde sina uppdrag visas i det rabbinska kravet att alla nya handskrifter skulle korrekturläsas och felaktiga exemplar omedelbart kastas.”⁶

14. Vilken upptäckt gjorde det möjligt att bestyrka hur noggrant soferim och massoreterna hade vidarebefordrat texten i bibeln?

 ¹⁴ Hur noggrant vidarebefordrade soferim och massoreterna texten? Fram till år 1947 var det svårt att svara på den frågan, eftersom de tidigaste fullständiga hebreiska handskrifterna man då hade tillgång till var från 900-talet enligt den vanliga tideräkningen. Men år 1947 fann man några mycket gamla fragment av handskrifter i grottor i närheten av Döda havet, däribland delar av böcker i den hebreiska bibeln. Ett antal fragment daterades till tiden före Kristi tid. Forskare jämförde dessa med de hebreiska handskrifter man hade för att bestyrka hur noggrant texten hade vidarebefordrats. Vad blev resultatet av denna jämförelse?

15. a) Vad kom man fram till när man jämförde Dödahavsrullarnas handskrift av Jesajas bok med den massoretiska texten? b) Vilken slutsats bör vi dra av det förhållandet att några handskrifter funna vid Döda havet visar vissa skiljaktigheter i texten? (Se fotnoten.)

¹⁵ Ett av de äldsta verk som upptäcktes var Jesajas bok i fullständigt skick, och den nära samstämmigheten mellan den texten och den som finns i den massoretiska bibeln som vi har i dag är häpnadsväckande. Professor Millar Burrows skriver: ”Många av skillnaderna mellan S:t Markusklostrets [nyligen funna] Jesajarulle och den masoretiska texten kan förklaras som avskrivningsfel. Frånsett detta föreligger det på det hela taget en märklig överensstämmelse med den text som vi finner i de medeltida handskrifterna. En sådan överensstämmelse i en så mycket äldre handskrift ger ett lugnande vittnesbörd om den traditionella textens noggrannhet i allmänhet.”⁷ Burrows tillägger: ”Det är ett rent under att texten undergått  så små förändringar under loppet av omkring tusen år.” *

16, 17. a) Varför kan vi vara säkra på att texten i de kristna grekiska skrifterna är riktig? b) Vad intygade sir Frederic Kenyon om texten i de grekiska skrifterna?

¹⁶ När det gäller den del av bibeln som skrevs på grekiska av kristna, det så kallade Nya testamentet, var avskrivarna mer lika begåvade amatörer än lika de välutbildade och yrkeskunniga soferim. Men eftersom de arbetade under hotet att bli straffade av myndigheterna, tog de arbetet mycket allvarligt. Och två saker garanterar att vi i dag har en text som i stort är densamma som den som de  ursprungliga skribenterna skrev ner. För det första har vi handskrifter som daterar sig mycket närmare den tid då de ursprungliga skrifterna skrevs än vad som är fallet med den hebreiska delen av bibeln. Ja, ett fragment av Johannes’ evangelium är faktiskt från första hälften av det andra århundradet, mindre än 50 år från den tid då Johannes förmodligen skrev sitt evangelium. För det andra utgör enbart antalet bevarade handskrifter ett överväldigande bevis för att texten är riktig.

¹⁷ Detta intygade sir Frederic Kenyon med orden: ”Det kan inte nog kraftigt framhållas att texten i bibeln i allt väsentligt är riktig. Detta gäller i synnerhet Nya testamentet. Antalet handskrifter av Nya testamentet, antalet tidiga översättningar av det och antalet citat från det i kyrkans äldsta skrifter är så stort att man kan vara praktiskt taget förvissad om att den rätta lydelsen av varje tvivelaktigt ställe är bevarad i någon eller några av dessa gamla auktoriteter. Detta kan inte sägas om någon annan gammal bok i världen.”¹⁰

Folket och dess språk

18, 19. Hur kom det sig att bibeln inte begränsades till enbart de språk som den ursprungligen skrevs på?

¹⁸ De språk som bibeln ursprungligen skrevs på var också på lång sikt ett hinder i fråga om bibelns möjligheter att leva vidare. De 39 första böckerna var till största delen skrivna på hebreiska, det språk som israeliterna talade. Men hebreiska har aldrig varit ett allmänt använt språk. Om bibeln hade bevarats på det språket, skulle den aldrig ha haft något inflytande på några andra utom på dem som tillhörde den judiska nationen och det fåtal  utlänningar som kunde läsa den. Men på 200-talet f.v.t. började den hebreiska delen av bibeln översättas till grekiska, till nytta för de hebréer som bodde i Alexandria i Egypten. Grekiska var då ett internationellt språk. Den hebreiska bibeln blev på så sätt lättillgänglig för icke-judar.

¹⁹ När det var dags att skriva den andra delen av bibeln, var grekiska fortfarande ett språk som talades mycket allmänt, och därför skrevs de 27 sista böckerna i bibeln på det språket. Men alla kunde inte förstå grekiska. Följaktligen började snart översättningar av både den hebreiska och den grekiska delen av bibeln dyka upp på språk som talades till vardags av dem som levde under de första århundradena, till exempel syriska, koptiska, armeniska, georgiska, gotiska och etiopiska. Det officiella språket i romerska riket var latin, och det gjordes så många översättningar till latin att en ”auktoriserad översättning” måste göras. Den blev klar omkring år 405 v.t. och kom att bli känd som Vulgata (som betyder ”populär” eller ”allmän”).

20, 21. Vilka hinder för bibelns möjligheter att leva vidare har funnits, och varför har de kunnat övervinnas?

²⁰ Trots många hinder bevarades alltså bibeln till de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen. De som frambringade den var  föraktade och förföljda minoriteter som levde under svåra förhållanden i en fientligt inställd värld. Den kunde lätt ha blivit svårt förvrängd i samband med avskrivandet, men det blev den inte. Dessutom undgick den faran att vara tillgänglig enbart för dem som talade vissa språk.

²¹ Varför var det så svårt för bibeln att leva vidare? Bibeln själv svarar: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Vi kan med tanke på detta förvänta att världen skall vara fientligt inställd till att sanningen publiceras, och så har det också visat sig vara. Men varför har då bibeln överlevt, när så många andra litterära verk som inte mött sådana svårigheter har fallit i glömska? Bibeln kan svara på den frågan också. Den säger: ”Jehovas uttalande består för evigt.” (1 Petrus 1:25) Om bibeln verkligen är Guds ord, kan ingen mänsklig kraft omintetgöra den. Och detta har visat sig vara sant ända fram i vår tid, nu på 1900-talet.

22. Vilken förändring ägde rum i början av 300-talet enligt den vanliga tideräkningen?

²² Men på 300-talet enligt den vanliga tideräkningen hände något som slutligen resulterade i nya angrepp på bibeln och grundligt påverkade den historiska utvecklingen i Europa. Bara tio år efter det att Diocletianus försökte förstöra alla exemplar av bibeln ändrades politiken i romerska riket, och ”kristendomen” blev lagligt erkänd. Tolv år senare, år 325 v.t., ledde en romersk kejsare det ”kristna” kyrkomötet i Nicaea. Varför visade sig en sådan till synes gynnsam utveckling vara farlig för bibeln? Vi skall se svaret på den frågan i nästa kapitel.

[Fotnoter]

En annan kommentator tillägger: ”Trots alla osäkerheter kvarstår det stora faktum att texten som vi nu har den, i huvudsak, klart representerar de ord som faktiskt nedskrevs av dessa författare, av vilka några levde för närmare tre tusen år sedan, och vi behöver inte på grund av mängden fel i texten allvarligt betvivla giltigheten i det budskap som Gamla testamentet har att ge oss.”⁹

[Frågor]

 [Ruta på sidan 19]

Bibelns välgrundade text

För att inse hur välgrundad bibelns text är behöver vi bara jämföra den med andra litterära verk från antiken: de klassiska verken från Grekland och Rom. Det mesta av denna litteratur skrevs i själva verket efter det att de hebreiska skrifterna var fullbordade. Det finns inga uppgifter om några försök till folkmord på grekerna eller romarna, och deras litteratur blev inte utsatt för någon förföljelse. Men lägg märke till vad professor F. F. Bruce har att säga:

”När det gäller Caesars bok Kriget i Gallien, som skrevs mellan åren 58 och 50 f. Kr., finns det en mängd handskrifter bevarade, men bara nio eller tio är bra, och den äldsta är från en tid omkring 900 år senare än Caesars tid.

Av Livius’ (59 f. Kr.—17 e. Kr.) 142 böcker om romerska rikets historia finns bara 35 bevarade; för oss är inte mer än 20 handskrifter i en följd kända, av vilka endast en, och den innehåller fragment av böckerna III—VI, är så gammal som från 300-talet.

Av de fjorton böcker som ingår i Tacitus’ verk Historiae (o. år 100 e. Kr.) finns bara fyra och en halv bevarade; av de sexton böcker som ingår i hans verk Annales finns tio bevarade helt och två delvis. Texten i dessa bevarade delar av hans två stora historiska verk bygger helt på två handskrifter, en från 800-talet och en från 1000-talet. ...

Thukydides’ (o. 460—400 f. Kr.) historia är känd för oss genom åtta handskrifter, den tidigaste från o. år 900 e. Kr., och några få papyrusfragment från tiden omkring början av den kristna eran.

Detsamma gäller Herodotos’ (o. år 488—428 f. Kr.) historia. Men ändå skulle ingen forskare som studerar klassisk litteratur lyssna på invändningen att Herodotos’ eller Thukydides’ verks äkthet kan ifrågasättas, bara därför att de tidigaste för oss användbara handskrifterna av deras verk är mer än 1.300 år yngre än originalen.” — The Books and the Parchments, sidan 180.

Jämför detta med det faktum att det finns tusentals handskrifter av olika delar av bibeln. Och handskrifter av de kristna grekiska skrifterna går tillbaka till mindre än hundra år efter den tid då böckerna ursprungligen skrevs.

[Bild på sidan 13]

Hebréerna utgjorde en liten nation som ständigt var hotad av starkare nationer. Denna gamla relief visar några hebréer som förs bort som fångar av assyrierna

[Bild på sidan 14]

Före boktryckarkonstens tid skrevs Skrifterna av för hand

[Bild på sidan 16]

Nero belade det med dödsstraff att vara kristen

[Bild på sidan 21]

En undersökning av Jesajas bok i Dödahavsrullarna visade att denna bok hade bevarats praktiskt taget oförändrad i 1.000 år

[Bild på sidan 23]

Kejsar Diocletianus misslyckades i sina försök att förstöra bibeln