Födelsedagar

Definition: Den dag man föds eller årsdagen av den dagen. På sina håll firas årsdagen av någons födelse, i synnerhet ett barns, med en fest och med att man ger presenter. En oskriftenlig sedvänja.

 I Bibeln berättas om två födelsedagsfiranden. Får dessa ett positivt omnämnande?

1 Mos. 40:20—22: ”Nu visade det sig på tredje dagen vara Faraos födelsedag, och han grep sig an med att ordna en festmåltid. ... Således lät han chefen för munskänkarna återvända till sin befattning som munskänk. ... Men chefen för bagarna hängde han.”

Matt. 14:6—10: ”När man höll på att fira Herodes’ födelsedag, dansade Herodias’ dotter vid festen och behagade Herodes så mycket att han med ed lovade att ge henne vad hon än bad om. Under sin mors inflytande sade hon då: ’Ge mig här på ett fat Johannes döparens huvud.’ ... Han sände bud och lät halshugga Johannes i fängelset.”

Allt som står skrivet i Bibeln finns där av en särskild anledning. (2 Tim. 3:16, 17) Jehovas vittnen har lagt märke till att Guds ord inte talar positivt om födelsedagsfiranden och håller sig därför borta från sådana.

Hur betraktade de första kristna och judarna på Bibelns tid födelsedagsfiranden?

”Föreställningen om ett födelsedagsfirande war i allmänhet wida skild ifrån de Christnas tänkesätt under denna period.” — August Neander: Den Christna Religionens och Kyrkans Allmänna Historia (1829), del 1, band 2, sid. 90.

”De senare hebréerna betraktade födelsedagsfiranden som en del av avgudadyrkan, en uppfattning som de i mycket hög grad fick bekräftad genom det som de såg av de allmänt vedertagna sedvänjor som var förbundna med dessa dagar.” — The Imperial Bible-Dictionary (London, 1874), redigerad av Patrick Fairbairn, band I, sid. 225.

Vad är ursprunget till de populära sedvänjor som förekommer i samband med födelsedagsfiranden?

”De olika seder som människor följer i vår tid i samband med att de firar sina födelsedagar har en lång historia. Deras ursprung ligger inom magins och religionens område. Sederna att gratulera, ge presenter och fira födelsedagen — med  tända ljus och allt — avsåg i forna tider att skydda födelsedagsbarnet mot demonerna och garantera dess trygghet under det kommande året. ... Fram till 300-talet förkastade kristendomen födelsedagsfirandet som en hednisk sedvänja.” — Schwäbische Zeitung (i tidskriftsbilagan Zeit und Welt) för 3/4 april 1981, sid. 4.

”Grekerna trodde att alla människor hade en skyddande ande eller daemon som var med vid deras födelse och vakade över dem i livet. Denna ande hade en mystisk samhörighet med den gud på vars födelsedag individen föddes. Romarna antog också denna uppfattning. ... Denna föreställning fortsatte att leva kvar i människors trosuppfattningar och kommer igen i tron på en skyddsängel, den goda fen och skyddshelgonet. ... Sedvänjan att tända ljus på tårtor började med grekerna. ... Man satte honungskakor, runda som månen och upplysta med smala ljus, på denna gudinnas [Artemis’] tempelaltaren. ... I folktron har födelsedagsljus särskild magi som uppfyller önskningar. ... Tända smala ljus och offereldar har, alltsedan människan först byggde altaren till sina gudar, haft en särskild, mystisk betydelse. Födelsedagsljus är således till för att ära och hylla födelsedagsbarnet och bringa lycka. ... Födelsedagshälsningar och lyckönskningar är en viktig del av denna dag. ... Idén hade ursprungligen sina rötter i magin. ... Födelsedagshälsningar har makt att framkalla gott eller ont därför att man är närmare andevärlden på den dagen.” — Ralph och Adelin Linton: The Lore of Birthdays (New York, 1952), sid. 8, 18—20.

Det finns inget att invända mot att man vid andra tillfällen samlas med familj och vänner för att äta, dricka och roa sig på ett uppbyggande sätt

Pred. 3:12, 13: ”Jag har lärt känna att det inte finns något bättre för dem än att de gläder sig och gör vad gott är under sitt liv; och likaså att varje människa äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.”

Se också 1 Korinthierna 10:31.