Paradis

Definition: I den grekiska översättningen av Bibeln, Septuaginta, använde översättarna helt tillbörligt uttrycket ”paradis” (pa·rạ·dei·sos) med hänsyftning på Edens trädgård, eftersom den tydligtvis var en inhägnad park. När det i Bibeln talas om paradis, efter skildringen i 1 Moseboken, åsyftas 1) själva Edens trädgård eller 2) jorden som helhet när den i framtiden har omvandlats till att vara ett paradis likt det i Eden eller 3) blomstrande andliga förhållanden bland Guds tjänare på jorden eller 4) himmelska anordningar som påminner om Eden.

 Talas det i ”Nya testamentet” om ett framtida jordiskt paradis, eller är det bara i ”Gamla testamentet” som det talas om ett sådant?

Det är oskriftenligt att dela upp Bibeln i två delar och värdera uttalandena på grundval av om de står i den ”gamla” eller i den ”nya” delen. I 2 Timoteus 3:16 får vi veta: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering.” I Romarna 15:4 åsyftas de förkristna inspirerade skrifterna när det sägs: ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning.” För att få ett fullgott svar på den frågan bör man således ta hela Bibeln i beaktande.

I Första Moseboken 2:8 heter det: ”Jehova Gud [planterade] en trädgård [park, Mo; paradis, Dy; pa·rạ·dei·son, LXX] i Eden, österut, och där satte han människan [Adam] som han hade format.” Där fanns ett överflöd av fascinerande växter och djur av olika slag. Jehova välsignade det första människoparet och sade till dem: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.” (1 Mos. 1:28) Guds ursprungliga uppsåt att hela jorden skulle vara ett paradis befolkat av sådana människor som av uppskattning lyder hans lagar kommer inte att gå om intet. (Jes. 45:18; 55:10, 11) Det är därför som Jesus sade: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” Det är också anledningen till att han lärde sina lärjungar att be: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matt. 5:5; 6:9, 10) I överensstämmelse med detta förklaras det i Efesierna 1:9—11 att Guds uppsåt är ”att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”. I Hebréerna 2:5 talas det om ”den kommande bebodda jorden”. I Uppenbarelseboken 5:10 nämns de som skall ”härska som kungar över jorden” som Kristi medarvingar. Och i Uppenbarelseboken 21:1—5 och 22:1, 2 ges en underbar beskrivning av de förhållanden som skall råda på den ”nya jorden”, förhållanden som påminner om det ursprungliga paradiset i Eden med dess livets träd. — 1 Mos. 2:9.

 Dessutom använde Jesus det grekiska uttrycket pa·rạ·dei·sos då han talade om det framtida jordiska paradiset. ”Han sade till honom [en ogärningsman som blivit hängd på en påle bredvid Jesus och som gav uttryck åt tro på Jesu kommande kungarike]: ’I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.’” — Luk. 23:43.

Hur kan vi med säkerhet veta vad Jesus menade med paradiset, då han talade med ogärningsmannen om detta i Lukas 23:43?

Var det en tillfällig boning för avlidna rättfärdiga själar, en del av Hades?

Varifrån kommer denna uppfattning? I The New International Dictionary of New Testament Theology heter det: ”Genom infiltration av den grekiska läran om själens odödlighet blir paradiset den plats där de rättfärdiga befinner sig i ett övergångstillstånd.” (Grand Rapids, Michigan; 1976; redigerad av Colin Brown, band 2, sid. 761) Var denna oskriftenliga uppfattning vanlig bland judarna, när Jesus var på jorden? Hastings’ Dictionary of the Bible visar att detta är tvivelaktigt. — (Edinburgh, 1905), band III, sid. 669, 670.

Även om den uppfattningen hade varit vanlig bland judarna under det första århundradet, skulle då Jesus ha stött den genom att ge den ångrande ogärningsmannen detta löfte? Jesus hade kraftfullt fördömt de judiska fariséerna och skriftlärda för att de lärde ut traditioner som var i strid med Guds ord. — Matt. 15:3—9; se också rubriken ”Själ”.

Jesus kom till Hades när han dog, vilket framgår av Apostlagärningarna 2:30, 31. (Aposteln Petrus hänvisar där till Psalm 16:10 och använder ordet Hades liktydigt med Sheol.) Men ingenstans i Bibeln sägs det att Sheol/Hades eller någon del av det är ett paradis som skänker människor glädje. Det sägs i stället i Predikaren 9:5, 10 att de som befinner sig där ”inte [är] medvetna om någonting alls”.

Var paradiset i Lukas 23:43 himlen eller någon del av himlen?

Bibeln instämmer inte i uppfattningen att Jesus och ogärningsmannen kom till himlen samma dag som Jesus talade  till honom. Jesus hade förutsagt att han inte skulle uppväckas förrän på tredje dagen efter det att han hade dödats. (Luk. 9:22) Under denna tredagarsperiod var han inte i himlen, eftersom han efter sin uppståndelse sade till Maria Magdalena: ”Jag har ännu inte farit upp till Fadern.” (Joh. 20:17) Det var 40 dagar efter Jesu uppståndelse som hans lärjungar såg honom lyftas upp från jorden och försvinna ur deras åsyn i samband med att han började sin färd till himlen. — Apg. 1:3, 6—11.

Ogärningsmannen uppfyllde inte kraven på att få komma till himlen, inte ens någon gång längre fram. Han var inte ”född på nytt” — han var varken döpt i vatten eller pånyttfödd av Guds ande. Den heliga anden utgöts inte över Jesu lärjungar förrän mer än 50 dagar efter ogärningsmannens död. (Joh. 3:3, 5; Apg. 2:1—4) Jesus hade samma dag som han dog slutit ett förbund med dem som hade ”hållit ut i [hans] ... prövningar” om ett himmelskt kungarike. Ogärningsmannen hade inte bevisat sig vara trogen på det sättet och räknades därför inte med bland dem. — Luk. 22:28—30.

Vad pekar på att detta paradis är jordiskt?

De hebreiska skrifterna hade aldrig ingjutit någon förväntan hos trogna judar att få himmelskt liv som belöning. Dessa skrifter pekade fram emot återställandet av paradiset här på jorden. I Daniel 7:13, 14 hade det förutsagts att när Messias fick ”herravälde och värdighet och kungarike”, skulle ”alla folk, folkgrupper och språk ... tjäna just honom”. Dessa Guds kungarikes undersåtar skulle vara här på jorden. Ogärningsmannen visade tydligt genom det han sade till Jesus att han hoppades att Jesus skulle komma ihåg honom då den tiden kom.

Men hur skulle då Jesus vara med ogärningsmannen? Jo, genom att uppväcka honom från de döda, göra anordningar för att sörja för hans fysiska behov och ge honom möjlighet att lära känna och rätta sig efter Jehovas krav för evigt liv. (Joh. 5:28, 29) Jesus såg i ogärningsmannens ångrande och respektfulla inställning grunden för att innefatta honom bland de miljarder människor som skall uppväckas till jordiskt liv och få möjlighet att bevisa sig vara värdiga evigt liv i paradiset.

 När skall ogärningsmannen vara i paradiset?

Vår förståelse av Lukas 23:43 påverkas av den interpunktering som använts av översättaren. Det fanns inga skiljetecken i de ursprungliga grekiska bibelhandskrifterna. I The Encyclopedia Americana (1956, band XXIII, sid. 16) heter det: ”Det finns inget påtagligt försök till interpunktering i grekernas tidigare handskrifter och inskrifter.” Det var inte förrän på 800-talet v.t. som en sådan interpunktering kom i bruk. Bör ordalydelsen i Lukas 23:43 vara: ”Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset” (1917), eller bör den vara: ”Sannerligen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset”? Kristi läror och resten av Bibeln måste vara det avgörande och inte ett kolon eller ett komma insatt i texten flera hundra år efter det att Jesus yttrade dessa ord.

Interpunkteringen i The Emphasised Bible, översatt av J. B. Rotherham, stämmer överens med interpunkteringen i Nya Världens översättning. I en fotnot till Lukas 23:43 säger den tyske bibelöversättaren L. Reinhardt: ”Interpunkteringen som i vår tid används [av de flesta översättare] i denna vers är utan tvivel felaktig och i strid med Kristi och ogärningsmannens hela tankegång. ... [Kristus] lade säkert inte in den betydelsen i paradiset att det skulle vara en särskild avdelning i dödsriket, utan att det i stället skulle vara ett återupprättande av paradiset på jorden.”

När skulle Jesus komma in i sitt kungarike och fullborda sin Faders uppsåt att göra jorden till ett paradis? Uppenbarelseboken, som skrevs omkring 63 år efter det att orden i Lukas 23:42, 43 uttalades, visar att dessa ting ännu hörde framtiden till. (Se rubriken ”Sista dagarna” och sidorna 368—370, under rubriken ”Tidsangivelser”.)