Synd

Definition: Enligt den hebreiska och grekiska bibeltexten betyder det ordagrant att missa eller inte nå målet, att träffa vid sidan av. Gud själv sätter upp det ”mål” som hans förnuftsbegåvade skapelser skall nå. Att missa det målet är att synda, och synd är också orättfärdighet eller laglöshet. (Rom. 3:23; 1 Joh. 5:17; 3:4) Synd är allt som inte är i överensstämmelse med Guds personlighet, normer, vägar och vilja, ting som alla är heliga. Det kan innefatta ett orätt uppförande, ett underlåtande att göra det som borde göras, ett ogudaktigt tal, orena tankar eller önskningar eller motiv som är själviska. Bibeln gör skillnad mellan arvsynd och uppsåtlig synd, mellan en syndfull handling som en människa efteråt ångrar och syndfulla handlingar som utövas vanemässigt.

Hur kom det sig att Adam kunde synda, om han var fullkomlig?

Adam var fullkomlig, vilket framgår av 1 Moseboken 1:27, 31 och 5 Moseboken 32:4. Jehova Gud sade att hans skaparverk på jorden, däribland mannen och kvinnan, var ”mycket gott”. Vad menade han med det? För att Han, vars verksamhet är fullkomlig, skulle kunna säga att det som han hade gjort var ”mycket gott” måste det ha uppfyllt hans fullkomliga normer.

Krävde fullkomligheten att Adam och Eva inte kunde handla orätt? Tillverkaren av en robot förväntar att den skall göra exakt det som han har programmerat den att göra, men en fullkomlig robot är inte en fullkomlig människa. De har inte samma grundläggande egenskaper. Adam och Eva var människor, de var inga robotar. Gud gav människan förmåga att välja mellan rätt och orätt, mellan lydnad och olydnad, och förmåga att fatta moraliska beslut. Eftersom människan var skapad på det viset, skulle ofullkomlighet ha kommit till synes om hon saknat förmåga att fatta sådana beslut (inte oförståndiga beslut i sig själva). — Jämför 5 Moseboken 30:19, 20; Josua 24:15.

Måste alla beslut som Adam och Eva fattade vara rätta för att de skulle kunna sägas vara skapade fullkomliga? Det skulle vara detsamma som att säga att de inte hade något val. Gud skapade dem inte så att de automatiskt skulle lyda. Gud gav  dem förmågan att välja, så att de kunde lyda honom därför att de älskade honom. Om de däremot lät sitt hjärta bli själviskt, skulle de bli olydiga. Vilket värdesätter du mest — att någon gör något för dig därför att han är tvungen att göra det eller därför att han vill göra det? — Jämför 5 Moseboken 11:1; 1 Johannes 5:3.

Hur kunde sådana fullkomliga människor bli själviska och till följd därav synda? Även om de var skapade fullkomliga, skulle deras fysiska kroppar inte fortsätta att fungera fullkomligt, om de inte fick rätt mat. Om de lät sinnet matas med orätta tankar, skulle detta således också leda till moraliskt förfall, att de blev oheliga. Jakob 1:14, 15 förklarar: ”Var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. Sedan, när begäret har blivit fruktsamt, föder det synd.” I Evas fall började de orätta begären utvecklas, då hon med intresse lyssnade till Satan, som använde en orm som språkrör. Adam lyssnade till sin hustrus uppmaning och förenade sig med henne i att äta av den förbjudna frukten. Båda gav näring åt själviska begär i stället för att skjuta bort de orätta tankarna. Följden blev att de syndade. — 1 Mos. 3:1—6.

Ingick Adams synd i ”Guds plan”?

Se sidan 29, under rubriken ”Adam och Eva”, och även sidorna 435 och 436, under rubriken ”Ödet”.

Finns det verkligen någonting sådant som ”synd” i våra dagar?

Illustrationer: Om en sjuk människa slår sönder febertermometern, bevisar då detta att hon är feberfri? Om en tjuv säger att han inte tror på det som står skrivet i lagböckerna, blir han då förklarad oskyldig i fråga om brott? Det är på liknande sätt med synden. Den undanröjs inte bara därför att många människor tror att det inte är nödvändigt att leva enligt Bibelns normer. — Se 1 Johannes 1:8.

Somliga väljer att göra det som Guds ord förbjuder, men det bevisar inte att Bibeln har fel. I Galaterna 6:7, 8 ges varningen: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött.” Epidemin av sexuellt överförda sjukdomar, upplösta hem osv. vittnar om sannfärdigheten i det som Bibeln säger.  Gud skapade människan. Han vet vad som ger oss bestående lycka. Han talar om det för oss i Bibeln. Är det då inte förnuftigt att lyssna till honom? (Beträffande bevisen för Guds existens, se rubriken ”Gud”.)

Är inte mycket av det som kallas synd helt enkelt sådant som är naturligt för människor att göra?

Är det synd att ha sexuellt umgänge? Syndade Adam och Eva genom att ha sexuellt umgänge med varandra? Så säger inte Bibeln. Enligt 1 Moseboken 1:28 sade Gud själv till Adam och Eva: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.” Detta måste innebära att de skulle ha sexuellt umgänge med varandra, inte sant? Och i Psalm 127:3 sägs det att ”söner är en arvedel från Jehova”, ”en belöning”. Man bör lägga märke till att det var Eva som först åt av den förbjudna frukten och att hon gjorde det när hon var ensam. Det var först senare som hon gav något också åt Adam. (1 Mos. 3:6) Trädet, som den förbjudna frukten växte på, var uppenbarligen ett bokstavligt träd. Bibeln förbjuder inte normalt sexuellt umgänge mellan en äkta man och hans hustru, utan sådant som otukt, äktenskapsbrott, homosexualitet och tidelag. Den dåliga frukt som det ger att utöva sådant visar att förbudet är ett tecken på att han som har skapat oss visar kärleksfull omsorg om oss.

1 Mos. 1:27: ”Gud grep sig an med att skapa människan [Adam] till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.” (Det normala för Adam var därför att återspegla Guds heliga egenskaper, att i uppskattning lyda Guds anvisningar. Att komma till korta i fråga om detta var att missa målet, att synda. Se Romarna 3:23, och även 1 Petrus 1:14—16.)

Ef. 2:1—3: ”Er [de kristna] har Gud gjort levande fast ni var döda i era överträdelser och synder, som ni en gång vandrade i enligt tingens ordning i den här världen, enligt härskaren över luftens myndighet, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Ja, bland dem uppförde vi oss alla en gång enligt begären hos vårt kött och gjorde de ting som köttet och tankarna ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de övriga.” (Som syndaren Adams avkomlingar föddes vi i synd. Benägenheten hos vårt hjärta är usel ända från födelsen. Om vi inte kuvar dessa orätta böjelser, kan vi med tiden vänja oss vid ett orätt levnadssätt. Det kan rentav förefalla ”normalt”, eftersom andra runt omkring oss handlar på samma sätt. Men  Bibeln fastställer vad som är rätt och vad som är orätt från Guds ståndpunkt sett, med avseende på hur han skapade människan och vilket uppsåt han hade med henne. Om vi lyssnar till vår Skapare och lyder honom av kärlek, kommer vårt liv att få ett innehåll och en mening som vi förut aldrig har känt, och dessutom kommer vi att ha framtidsutsikten evigt liv. Vår Skapare inbjuder oss varmt att smaka och se att han är god. — Ps. 34:8.)

Hur påverkar synden en människas förhållande till Gud?

1 Joh. 3:4, 8: ”Var och en som utövar synd, han utövar också laglöshet, och synd är alltså laglöshet. Den som utövar synd, han härstammar från Djävulen.” (Så kraftfullt det uttrycks! De som avsiktligt väljer att utöva synd, vilket gör synden till en vana, betraktas av Gud som kriminella. De väljer den levnadsväg som Satan själv först slog in på.)

Rom. 5:8, 10: ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. ... När vi var fiender, blev [vi] försonade med Gud genom hans Sons död.” (Lägg märke till att syndare omnämns som Guds fiender. Då är det verkligen förståndigt av oss att utnyttja den anordning Gud har gjort för att vi skall bli försonade med honom!)

1 Tim. 1:13: ”Barmhärtighet [har] visats mig [säger aposteln Paulus], eftersom jag var okunnig och handlade i brist på tro.” (Men när Herren visade honom den rätta vägen, lät han ingenting hindra honom från att följa den.)

2 Kor. 6:1, 2: ”När vi nu samarbetar med Gud, bönfaller vi er också om att inte ta emot hans oförtjänta omtanke och förfela syftet med den. Han säger ju: ’I en godtagbar tid hörde jag dig, och på en räddningens dag hjälpte jag dig.’ Se! Nu är den särskilt godtagbara tiden. Se! Nu är räddningens dag.” (Nu är den tid inne, då möjligheten till räddning står öppen. Guds oförtjänta omtanke kommer inte att visas mot syndfulla människor för evigt. Vi behöver därför vara försiktiga så att vi inte förfelar dess syfte.)

Hur är det möjligt att bli befriad från sitt syndfulla tillstånd?

Se rubriken ”Lösen”.