Finns det en upprorsmakare i huset?
Kapitel sju
Finns det en upprorsmakare i huset?
1, 2. a) Vilken liknelse använde Jesus för att belysa de judiska religiösa ledarnas otrohet? b) Vad kan Jesu liknelse lära oss om tonåringar?
NÅGRA dagar före sin död ställde Jesus en tankeväckande fråga till en grupp judiska religiösa ledare. Han sade: ”Vad är er mening? En man hade två söner. Han vände sig till den förste och sade: ’Son, gå och arbeta i vingården i dag.’ Till svar sade denne: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte ut. Och han vände sig så till den andre och sade detsamma. Till svar sade denne: ’Jag vill inte.’ Efteråt ångrade han sig och gick ut. Vilken av de två gjorde sin fars vilja?” De judiska ledarna svarade: ”Den senare.” — Matteus 21:28—31.
2 Jesus ville med den här liknelsen belysa de judiska ledarnas otrohet. De var lika den förste sonen. De hade lovat att göra Guds vilja, men höll sedan inte sitt löfte. Många föräldrar inser att Jesu liknelse grundade sig på god kännedom om familjelivet. Som Jesus så väl visade är det ofta svårt att veta vad ungdomar tänker eller att förutsäga vad de kommer att göra. En ung människa kanske vållar föräldrarna många problem under tonåren, men blir sedan en ansvarskännande, respekterad vuxen. Det är något vi måste komma ihåg, när vi nu tar upp problemet med tonårsuppror.
VAD ÄR EN UPPRORSMAKARE?
3. Varför bör föräldrar inte vara snabba att stämpla sitt barn som en upprorsmakare?
3 Då och då kanske du hör talas om tonåringar som gör direkt uppror mot sina föräldrar. Du kanske personligen känner någon familj som har en tonåring som det verkar omöjligt att hålla ordning på. Det är emellertid inte alltid så lätt att veta om ett barn verkligen är en upprorsmakare. Det kan också vara svårt att förstå varför somliga barn gör uppror, medan andra — till och med från samma familj — inte gör det. Vad bör föräldrar göra, om de misstänker att ett av deras barn kanske håller på att bli en regelrätt upprorsmakare? För att kunna svara på den frågan måste vi först avgöra vad en upprorsmakare är.
4—6. a) Vad är en upprorsmakare? b) Vad bör föräldrar komma ihåg om deras tonåring är olydig då och då?
4 Enkelt uttryckt är en upprorsmakare en person som uppsåtligt och ihärdigt är ohörsam mot eller sätter sig upp mot och trotsar en högre myndighet. Naturligtvis är det så att ”dårskap är bunden vid ... [ett barns] hjärta”. (Ordspråken 22:15) Alla barn sätter sig därför upp mot föräldrarnas eller andra människors myndighet då och då. Detta gäller i synnerhet under tonåren, i samband med den kroppsliga och känslomässiga utveckling som inträder då. I varje människas liv orsakar en förändring stress, och tonåren är verkligen en tid då många förändringar äger rum. Din tonårige son eller tonåriga dotter håller på att lämna barndomen och är på väg att bli vuxen. Eftersom föräldrar ofta instinktivt försöker bromsa den här övergången, medan tonåringarna vill skynda på den, har somliga föräldrar och barn svårt att dra jämnt under barnens tonårstid.
5 En tonåring som är en upprorsmakare förkastar föräldrarnas värderingar. Men kom ihåg att några få handlingar av olydnad inte gör ett barn till en upprorsmakare, och när det gäller andliga frågor kan somliga barn till en början visa föga eller inget intresse för Bibelns sanning, utan att de fördenskull är upproriska. Som förälder bör du inte vara snabb att sätta en stämpel på ditt barn.
6 Är det kännetecknande för tonåringar att de gör uppror mot föräldrarnas myndighet? Nej, inte alls. Allt visar att det bara är en minoritet av tonåringarna som på allvar gör uppror. Men hur förhåller det sig då med ett barn som hårdnackat och ihärdigt gör uppror? Vad kan framkalla sådant uppror?
ORSAKER TILL ATT BARN GÖR UPPROR
7. Hur kan den sataniska omgivningen i världen påverka ett barn så att det gör uppror?
7 En av de främsta orsakerna till att barn gör uppror är den sataniska omgivningen i världen. ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Världen i Satans våld har utvecklat ett skadligt samhällsmönster som de kristna måste kämpa mot. (Johannes 17:15) Mycket av det samhällsmönstret är råare och farligare i våra dagar än tidigare och utövar ett skadligare inflytande. (2 Timoteus 3:1—5, 13) Om föräldrar inte undervisar, varnar och skyddar sina barn, kan de unga lätt övermannas av ”den ande som nu är verksam i olydnadens söner”. (Efesierna 2:2) Hit hör också kamrattrycket. Bibeln säger: ”Den som umgås med de enfaldiga kommer det att gå illa.” (Ordspråken 13:20) Den som umgås med dem som är uppfyllda av den här världens ande kommer att bli påverkad av denna ande. Barn behöver ständigt få hjälp, om de skall inse att lydnad för gudaktiga principer är grunden till den allra bästa levnadsvägen. — Jesaja 48:17, 18.
8. Vilka faktorer kan få ett barn att göra uppror?
8 En annan orsak till att barn gör uppror kan vara atmosfären i hemmet. Om en av föräldrarna till exempel är alkoholist, drogmissbrukare eller uppträder våldsamt mot den andra föräldern, kan tonåringen få en snedvriden syn på livet. Också i relativt lugna hem kan ett barn bli upproriskt, om det tycker att föräldrarna inte intresserar sig för det. Tonårsuppror orsakas emellertid inte alltid av yttre förhållanden. Somliga barn förkastar föräldrarnas värderingar, trots att de har föräldrar som tillämpar gudaktiga principer och som i stor utsträckning skyddar dem mot världen omkring dem. Varför det? Kanske på grund av en annan orsak till våra problem — mänsklig ofullkomlighet. Paulus sade: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Adam var en självisk upprorsmakare, och han lämnade ett dåligt arv till alla sina avkomlingar. Somliga ungdomar väljer därför helt enkelt att göra uppror, precis som deras förfader gjorde.
DEN EFTERLÅTNE ELI OCH DEN RESTRIKTIVE REHABEAM
9. Vilka ytterligheter i fråga om barnuppfostran kan driva ett barn till att göra uppror?
9 Något annat som har lett till tonårsuppror är att föräldrarna inte har haft en balanserad syn på barnuppfostran. (Kolosserna 3:21) Somliga samvetsgranna föräldrar är mycket restriktiva och stränga i sin fostran. Andra är efterlåtna och ger inte sina oerfarna tonåringar den vägledning som skulle kunna skydda dem. Det är inte alltid lätt att hitta balansen mellan de här två ytterligheterna. Barn är dessutom olika. En del behöver hållas efter mer än andra. Två bibliska exempel hjälper oss emellertid att inse faran både i att vara för restriktiv och i att vara för efterlåten.
10. Varför var Eli en dålig förälder, även om han sannolikt var en trogen överstepräst?
10 Översteprästen Eli i det forntida Israel var far. Han tjänade som präst i 40 år och var utan tvivel väl bevandrad i Guds lag. Eli utförde sannolikt sina regelbundet återkommande prästerliga plikter mycket troget och kan också grundligt ha undervisat sina söner, Hofni och Pinehas, i Guds lag. Eli var emellertid för släpphänt mot sina söner. Hofni och Pinehas tjänstgjorde som präster, men de var ”oduglingar”. Det enda de var intresserade av var att stilla sin aptit och att tillfredsställa sina omoraliska begär. När de begick skamliga handlingar på helig mark, hade Eli inte mod att avlägsna dem från tjänsten som präster. Han gav dem bara en lam tillrättavisning. Genom att vara efterlåten ärade Eli sina söner mer än han ärade Gud. Följden blev att sönerna gjorde uppror mot Jehovas rena tillbedjan och att hela Elis hus drabbades av olycka. — 1 Samuelsboken 2:12—17, 22—25, 29; 3:13, 14; 4:11—22.
11. Vad kan föräldrar lära sig av Elis dåliga exempel?
11 Elis barn var redan vuxna när detta inträffade, men den här händelsen understryker hur farligt det är att försumma att ge tillbörlig tillrättavisning. (Jämför Ordspråken 29:21.) Somliga föräldrar kanske förväxlar efterlåtenhet med kärlek och underlåter att ställa upp klara, konsekventa och rimliga regler och att se till att barnen rättar sig efter dessa regler. De ger inte barnen kärleksfull tillrättavisning ens när barnen överträder gudaktiga principer. Sådan efterlåtenhet kan leda till att barnen till sist nonchalerar föräldramyndigheten och även annan form av myndighet. — Jämför Predikaren 8:11.
12. Vilket misstag gjorde Rehabeam när han utövade sin myndighet?
12 Rehabeam är ett exempel på den andra ytterligheten när det gäller att utöva myndighet. Han var den siste kungen i Israel före delningen av riket, men han var ingen god kung. Rehabeam hade ärvt ett land vars invånare var missnöjda på grund av de tunga bördor som hans far, Salomo, hade lagt på dem. Visade Rehabeam förståelse? Nej. När en delegation bad honom lätta något på det tunga oket, vägrade han att följa det mogna råd som hans äldre rådgivare gav honom och befallde att folkets ok skulle göras tyngre. Följden av hans arrogans blev att de tio stammarna i norr gjorde uppror och att riket delades. — 1 Kungaboken 12:1—21; 2 Krönikeboken 10:19.
13. Hur kan föräldrar undvika att göra samma misstag som Rehabeam?
13 Föräldrar kan dra en viktig lärdom av Bibelns berättelse om Rehabeam. De måste ”fråga efter Jehova” i bön och granska sina barnuppfostringsmetoder i ljuset av Bibelns principer. (Psalm 105:4) ”Förtryck, det kan få den vise att handla som en galning”, sägs det i Predikaren 7:7. Väl genomtänkta gränser ger tonåringarna rum att växa samtidigt som de skyddar dem mot skada. Barn skall emellertid inte behöva leva i en atmosfär som är så sträng och restriktiv att de hindras att uppnå ett rimligt mått av självständighet och utveckla självförtroende. När föräldrarna strävar efter att bevara balansen mellan rimlig handlingsfrihet och bestämda, klart markerade gränser, känner sig de flesta tonåringar mindre benägna att göra uppror.
ATT TILLGODOSE GRUNDLÄGGANDE BEHOV KAN FÖRHINDRA UPPROR
14, 15. Hur bör föräldrar betrakta sitt barns utveckling?
14 Även om föräldrar gläder sig över att se sina barn växa i fysiskt avseende från spädbarnsåldern till vuxen ålder, kan de känna sig oroliga när barnen i tonåren börjar frigöra sig från beroendet av föräldrarna och bli mer självständiga. Bli inte förvånad om din tonåring under den här övergångsperioden emellanåt är ganska omedgörlig och samarbetsovillig. Kom ihåg att kristna föräldrar bör ha som mål att fostra barnen till mogna, stadgade och ansvarskännande kristna. — Jämför 1 Korinthierna 13:11; Efesierna 4:13, 14.
15 Hur svårt det än kan vara måste föräldrar upphöra med att reagera negativt när deras tonåring begär att få bli mer självständig. Ett barn måste få växa som individ på ett sunt sätt. En del tonåringar börjar utveckla ett ganska vuxet synsätt relativt tidigt. Om den unge kung Josia säger Bibeln: ”Medan han ännu var en pojke [på omkring 15 år], började han söka sin förfader Davids Gud.” Det är tydligt att den här framträdande tonåringen var en ansvarskännande person. — 2 Krönikeboken 34:1—3.
16. Vad bör barn inse när de får större ansvar?
16 Frihet medför emellertid ansvar. Låt därför ditt snart vuxna barn få uppleva följderna av några av sina beslut och handlingar. Principen ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda” gäller både tonåringar och vuxna. (Galaterna 6:7) Barn kan inte skyddas i evighet. Men tänk om ditt barn vill göra något som är helt oacceptabelt? Som ansvarskännande förälder måste du säga: ”Nej.” Du bör förklara varför du säger nej, och ingenting bör få dig att ändra ditt nej till ett ja. (Jämför Matteus 5:37.) Försök emellertid att säga ”nej” lugnt och resonligt, för ”när ett svar är milt, avvänder det raseri”. — Ordspråken 15:1.
17. Nämn några behov som en tonåring har och som en förälder bör tillgodose.
17 Ungdomar behöver den trygghet som konsekvent fostran ger, även om de inte alltid är beredda att godta restriktionerna och reglerna. De känner sig frustrerade om reglerna ofta ändras, beroende på vad en förälder råkar tycka för tillfället. Om tonåringar dessutom får den uppmuntran och hjälp de behöver för att kunna ta itu med osäkerhet, blyghet och bristande självförtroende, kommer de troligen att växa upp till mer stadgade vuxna. Tonåringar uppskattar också att föräldrarna visar dem det förtroende de är förtjänta av. — Jämför Jesaja 35:3, 4; Lukas 16:10; 19:17.
18. Nämn något som är uppmuntrande att tänka på när det gäller tonåringar.
18 Föräldrar kan hämta tröst av vetskapen om att barnen vanligtvis artar sig väl när det råder frid, stabilitet och kärlek i familjen. (Efesierna 4:31, 32; Jakob 3:17, 18) Många ungdomar har visserligen övervunnit en dålig hemmiljö och har vuxit upp till fina vuxna människor, trots att de har kommit från familjer där alkoholism, våld eller andra missförhållanden satt sin prägel på familjelivet. Om du då ger dina tonåringar ett hem där de känner sig trygga och vet att de kommer att få kärlek, tillgivenhet och uppmärksamhet — även om detta stöd åtföljs av rimliga restriktioner och tillrättavisning i överensstämmelse med Bibelns principer — är det mycket sannolikt att de kommer att växa upp till vuxna människor som du kan vara stolt över. — Jämför Ordspråken 27:11.
NÄR BARN RÅKAR I SVÅRIGHETER
19. Föräldrar bör öva en pojke på den väg han bör gå, men vilket ansvar vilar på barnet?
19 Att föräldrar avbördar sig sitt ansvar på rätt sätt har verkligen avgörande betydelse. I Ordspråken 22:6 sägs det: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” Hur förhåller det sig då med barn som har allvarliga problem trots att de har bra föräldrar? Kan detta hända? Ja. Orden i ordspråket måste förstås i ljuset av andra verser som framhåller barnets ansvar att ”lyssna” till föräldrarna och lyda dem. (Ordspråken 1:8) Föräldrar och barn måste samarbeta när det gäller att tillämpa Bibelns principer, om det skall bli harmoni i familjen. Om föräldrar och barn inte hjälps åt, blir det svårigheter.
20. Vilket förståndigt tillvägagångssätt bör föräldrarna följa, när barn begår felsteg på grund av tanklöshet?
20 Hur bör föräldrar reagera när en tonåring begår ett felsteg och råkar i svårigheter? Då om någonsin behöver barnet hjälp. Om föräldrarna kommer ihåg att de har att göra med en oerfaren ung människa, kommer de att ha lättare att motstå tendensen att reagera för kraftigt. Paulus gav mogna kristna i församlingen rådet: ”Även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” (Galaterna 6:1) Föräldrar kan handla på samma sätt när de har att göra med en tonåring som begår ett felsteg på grund av tanklöshet. De bör klart och tydligt förklara varför uppförandet var orätt och hur tonåringen skall kunna undvika att upprepa felsteget, samtidigt som de bör klargöra att det är det orätta uppförandet, inte barnet, som är ont. — Jämför Judas, vers 22, 23.
21. Hur bör föräldrar reagera — enligt mönstret i den kristna församlingen — om deras barn begår en allvarlig synd?
21 Men tänk om barnet har gjort sig skyldigt till en mycket allvarlig överträdelse? I så fall behöver det speciell hjälp och skicklig vägledning. När en församlingsmedlem begår en allvarlig synd, uppmuntrar man honom att ångra sig och att vända sig till de äldste för att få hjälp. (Jakob 5:14—16) Så snart han ångrar sig, samarbetar de äldste med honom för att återställa honom andligen. I familjen vilar ansvaret att hjälpa den felande tonåringen på föräldrarna, även om de kan behöva samtala med de äldste om problemet. De bör verkligen inte försöka dölja för äldstekretsen att ett av deras barn har begått en allvarlig synd.
22. Hur bör föräldrar försöka efterlikna Jehova när det gäller sin inställning till ett barn som gör sig skyldigt till en allvarlig överträdelse?
22 Ett allvarligt problem som inbegriper ens egna barn är en svår prövning. Eftersom föräldrarna är upprörda, kanske de känner sig frestade att i sin vrede hota det egensinniga barnet, men det skulle bara göra honom eller henne bitter. Tänk på att den här unga människans framtid kan påverkas av hur hon blir behandlad under den här kritiska tiden. Kom också ihåg att Jehova var beredd att förlåta när hans folk avvek från det som var rätt — om folket bara ångrade sig. Lyssna till hans kärleksfulla ord: ”’Kom nu, och låt oss rätta till förhållandena mellan oss’, säger Jehova. ’Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, kommer de att göras vita alldeles som snö; även om de skulle vara röda som karmosinrött tyg, kommer de att bli alldeles som ull.’” (Jesaja 1:18) Vilket fint föredöme för föräldrar!
23. Hur bör föräldrar handla, och hur bör de inte handla, om något av deras barn begår en allvarlig synd?
23 Försök därför uppmuntra det egensinniga barnet att ändra kurs. Sök sunda råd från erfarna föräldrar och äldste i församlingen. (Ordspråken 11:14) Försök att låta bli att handla impulsivt och att säga eller göra något som kan göra det svårt för ditt barn att återvända till dig. Var inte bitter och ge inte utlopp åt okontrollerad vrede. (Kolosserna 3:8) Var inte snar att ge upp. (1 Korinthierna 13:4, 7) Fast du hatar det som är ont, bör du inte vara hård mot barnet och förbittrad på det. Viktigast av allt är att föräldrar strävar efter att själva vara goda föredömen och att bevara sin tro på Gud stark.
HUR MAN BEHANDLAR ETT BARN SOM HAR BESLUTAT SIG FÖR ATT GÖRA UPPROR
24. Vilken sorglig situation uppstår ibland i en kristen familj, och hur bör en förälder reagera?
24 I vissa fall står det klart att en ung människa definitivt har beslutat sig för att göra uppror och att helt och hållet förkasta kristna värderingar. Då bör man inrikta sig på att vidmakthålla eller åter bygga upp ett bra familjeliv för de andra barnen. Var på din vakt, så att du inte ägnar all din energi åt upprorsmakaren och försummar de andra barnen. I stället för att försöka dölja problemet för resten av familjen bör föräldrarna samtala med de övriga barnen om saken så långt det är lämpligt och på ett uppmuntrande sätt. — Jämför Ordspråken 20:18.
25. a) Hur kan föräldrar tvingas handla — enligt mönstret i den kristna församlingen — om ett barn har beslutat sig för att göra uppror? b) Vad bör föräldrar komma ihåg om något av deras barn gör uppror?
25 Aposteln Johannes sade följande om den som blir en oförbätterlig upprorsmakare i församlingen: ”Ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom.” (2 Johannes, vers 10) Föräldrar kan anse det nödvändigt att inta en liknande hållning till sitt eget barn, om barnet har nått myndig ålder och blir fullständigt upproriskt. Hur svårt och plågsamt det än kan vara att inta en sådan hållning, är det ibland nödvändigt att göra det för att skydda resten av familjen. Din familj behöver ditt skydd och din fortsatta tillsyn. Fortsätt därför att dra upp klart markerade, men rimliga, gränser för uppförandet. Kommunicera med de andra barnen. Intressera dig för hur det går för dem i skolan och i församlingen. Låt dem också få veta att även om du inte godtar det upproriska barnets handlingssätt, så hatar du inte barnet. Fördöm den onda handlingen, inte barnet. När Jakobs två söner drog vanära över familjen genom att begå en grym handling, förbannade Jakob deras våldsamma vrede, inte sönerna själva. — 1 Moseboken 34:1—31; 49:5—7.
26. Vad kan samvetsgranna föräldrar hämta tröst av om något av deras barn gör uppror?
26 Du kanske känner dig ansvarig för det som har hänt i din familj, men om du har vänt dig till Jehova i bön och har gjort allt du förmått som förälder och om du har följt Jehovas råd så gott du kunnat, behöver du inte kritisera dig själv för hårt. Hämta tröst av vetskapen om att ingen kan vara en fullkomlig förälder, men att du samvetsgrant har försökt vara en bra förälder. (Jämför Apostlagärningarna 20:26.) Att ha en regelrätt upprorsmakare i familjen är hjärtslitande, men om det skulle hända dig, var då övertygad om att Gud förstår din situation och att han aldrig kommer att överge sina hängivna tjänare. (Psalm 27:10) Var därför fast besluten att låta ditt hem fortsätta att vara en trygg, andlig hamn för de övriga barnen.
27. Vad kan föräldrar till ett upproriskt barn alltid hoppas på med tanke på liknelsen om den förlorade sonen?
27 Dessutom bör du aldrig ge upp hoppet. Dina tidigare ansträngningar att ge rätt fostran kan till slut påverka hjärtat hos det barn som har irrat sig bort och få honom eller henne att ta reson. (Predikaren 11:6) Flera kristna familjer har upplevt detsamma som du, och en del har fått se sina egensinniga barn återvända, precis som fadern i Jesu liknelse om den förlorade sonen fick göra. (Lukas 15:11—32) Så kan det också bli i ditt fall.
HUR KAN DESSA BIBLISKA PRINCIPER HJÄLPA ... EN FÖRÄLDER ATT FÖRHINDRA ALLVARLIG UPPRORISKHET I FAMILJEN?
Om ett barn inte får hjälp, kan det bli fördärvat av världens ande. — Ordspråken 13:20; Efesierna 2:2.
Föräldrar får varken vara för restriktiva eller för efterlåtna. — Predikaren 7:7; 8:11.
Föräldrar måste ta itu med ett orätt uppförande, men i en ande av mildhet. — Galaterna 6:1.
De som begår allvarliga synder kan bli ”läkta”, om de ångrar sig och tar emot hjälp. — Jakob 5:14—16.
[Frågor]
[Ruta på sidan 82]
ANFÖRTRO DIG ÅT DINA FÖRÄLDRAR
När tonåringar blir mer självständiga, kommer känslor av osäkerhet och oro över dem. De kanske känner sig osäkra för framtiden och undrar om de skall klara sig på egen hand i världen. Det är som om de försökte gå på en hal väg. Ni ungdomar, anförtro er åt era föräldrar och tala med dem om era farhågor och den ängslan ni känner. (Ordspråken 23:22) Om du tycker att dina föräldrar är för restriktiva mot dig, tala då med dem om att du behöver få större frihet. Välj att tala med dem vid en tidpunkt då du är lugn och avspänd och då de inte är så upptagna. (Ordspråken 15:23) Ta er verkligen tid att lyssna på varandra.
[Bild på sidan 83]
Barnen kommer troligen att växa upp till mer stadgade vuxna, om föräldrarna hjälper dem att ta itu med tonårsproblemen
