Kapitel fjorton

De två kungarna ändrar identitet

1, 2. a) Vad fick Antiochos IV att böja sig för Roms krav? b) När blev Syrien en romersk provins?

DEN syriske monarken Antiochos IV intar Egypten och låter kröna sig till kung. På begäran av den egyptiske kungen Ptolemaios VI sänder Rom sändebudet Cajus Popilius Laenas till Egypten. Han kommer med en imponerande flotta och med order från romerska senaten om att Antiochos IV skall avsäga sig ställningen som Egyptens kung och dra sig tillbaka från landet. I Eleusis, utanför Alexandria, möts Syriens kung och Roms sändebud. Antiochos IV begär att få tid att överlägga med sina rådgivare, men Laenas ritar en cirkel på marken runt kungen och uppmanar honom att svara, innan han stiger utanför cirkeln. Förödmjukad går Antiochos IV med på Roms krav och återvänder till Syrien år 168 f.v.t. Därmed slutar konfrontationen mellan den syriske Nordens kung och den egyptiske Söderns kung.

² Rom spelar en framträdande roll i det som händer i Mellanöstern och fortsätter att bestämma över Syrien. Även om andra kungar i den seleukidiska dynastin härskar i Syrien efter Antiochos IV:s död år 163 f.v.t., innehar de inte ställningen som ”Nordens kung”. (Daniel 11:15) Syrien blir slutligen en romersk provins år 64 f.v.t.

3. När och hur fick Rom herraväldet över Egypten?

³ Den ptolemeiska dynastin i Egypten fortsätter att inneha ställningen som ”Söderns kung” i drygt 130 år efter Antiochos IV:s död. (Daniel 11:14) I slaget vid Actium  år 31 f.v.t. besegrar den romerske härskaren, Octavianus, den sista ptolemeiska drottningens — Kleopatra VII:s — och hennes romerske älskares, Marcus Antonius, förenade styrkor. Sedan Kleopatra begått självmord året därpå, blir också Egypten en romersk provins och spelar inte längre rollen som Söderns kung. År 30 f.v.t. har Rom herraväldet över både Syrien och Egypten. Bör vi nu vänta oss att andra maktfaktorer skall överta ställningarna som Nordens kung och Söderns kung?

EN NY KUNG SÄNDER UT ”EN INDRIVARE”

4. Varför bör vi vänta oss att en annan maktfaktor nu har rollen som Nordens kung?

⁴ På våren år 33 v.t. sade Jesus Kristus till sina lärjungar: ”När ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats ..., då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” (Matteus 24:15, 16) Jesus citerade från Daniel 11:31 och varnade sina efterföljare för en kommande ”vämjelighet som vållar ödeläggelse”. Jesu profetia, som har att göra med Nordens kung, uttalades omkring 195 år efter det att Antiochos IV, den siste syriske kungen i den ställningen, hade dött. Det måste vara en annan maktfaktor som nu hade rollen som Nordens kung. Vilken kunde det vara?

5. Vem trädde fram som Nordens kung och intog därmed den ställning som Antiochos IV en gång hade haft?

⁵ Jehova Guds ängel förutsade: ”I hans [Antiochos IV:s] ställe skall det träda fram en som låter en indrivare dra fram genom det praktfulla kungariket, men inom loppet av några få dagar skall han krossas, dock inte i vrede eller i krig.” (Daniel 11:20) Den som trädde fram på det sättet visade sig vara den förste romerske kejsaren, Octavianus, känd som kejsar Augustus. — Se ”Den ene ärad, den andre föraktad”, sidan 248.

6. a) När sändes ”en indrivare” ut genom ”det praktfulla kungariket”, och vilken betydelse hade detta? b) Varför kan det sägas att Augustus inte dog ”i vrede eller i krig”? c) Vilken förändring ägde rum när det gällde Nordens kungs identitet?

 ⁶ Augustus ”praktfulla kungarike” innefattade ”Prydnadens land” — den romerska provinsen Judeen. (Daniel 11:16) År 2 f.v.t. sände Augustus ut ”en indrivare” genom att beordra en inskrivning, en folkräkning, förmodligen för att få veta befolkningssiffran som skulle tjäna som underlag för beskattning och uttagning till krigstjänst. På grund av denna förordning begav sig Josef och Maria till Betlehem för att låta inskriva sig, vilket gjorde att Jesus föddes på den plats som var förutsagd. (Mika 5:2; Matteus 2:1–12) I augusti år 14 v.t. — ”inom loppet av några få dagar”, dvs. inte långt efter det att förordningen om inskrivningen hade utfärdats — dog Augustus vid 76 års ålder, varken ”i vrede” för en mördares hand eller ”i krig”, utan av sjukdom. Nordens kung hade verkligen ändrat identitet! Denne kung var nu romarriket, representerat av dess kejsare.

EN SOM ”FÖRAKTAS” TRÄDER FRAM

7, 8. a) Vem trädde fram i Augustus ställe som Nordens kung? b) Varför gav kejsar Augustus motvilligt ”kungarikets värdighet” åt sin efterträdare?

⁷ Ängeln förutsade vidare: ”I hans [Augustus] ställe skall det träda fram en som skall föraktas, och de skall inte  lägga kungarikets värdighet på honom; men han skall komma under en tid av frihet från bekymmer och bemäktiga sig kungariket genom halhet. Och översvämningens armar skall svämmas över på grund av honom, och de skall krossas; så också förbundets Ledare.” — Daniel 11:21, 22.

⁸ Den ”som skall föraktas” var kejsar Tiberius, son till Livia, Augustus tredje hustru. (Se ”Den ene ärad, den andre föraktad”, sidan 248.) Augustus avskydde denne styvson på grund av hans dåliga egenskaper och ville inte att han skulle bli näste kejsare. Först sedan alla andra tänkbara efterträdare var döda gav han honom motvilligt ”kungarikets värdighet”. Augustus adopterade Tiberius år 4 v.t. och gjorde honom till tronarvinge. Efter Augustus död trädde den 54-årige Tiberius — den föraktade — fram och övertog makten som romersk kejsare och Nordens kung.

9. Hur bemäktigade sig Tiberius ”kungariket genom halhet”?

⁹ I The New Encyclopædia Britannica sägs det: ”Tiberius ... drev ett politiskt spel med senaten, och i närmare en månad [efter Augustus död] tillät han den inte att utnämna honom till kejsare.” Han sade till senaten att ingen annan än Augustus var kapabel att bära bördan att styra romarriket och bad senatorerna återinföra republiken genom att anförtro myndigheten åt en grupp män i stället för åt en enda man. Historikern Will Durant skrev:  ”Senaten, som inte vågade ta honom på orden, utbytte artighetsbetygelser med honom, tills han slutligen åtog sig makten.” Durant tillade: ”Spelet genomfördes väl från båda sidor. Tiberius ville ha principatet, annars skulle han ha funnit på något sätt att slippa ifrån det; senaten fruktade och hatade honom men avstod från att återinföra en republik som, i likhet med den gamla, i teorin var grundad på suveräna folkförsamlingar.” Tiberius bemäktigade sig således ”kungariket genom halhet”.

10. Hur krossades ”översvämningens armar”?

¹⁰ Angående ”översvämningens armar” — de kringliggande rikenas militärstyrkor — sade ängeln att de skulle ”svämmas över” och ”krossas”. När Tiberius blev Nordens kung, hade hans brorson Germanicus Caesar befälet över de romerska trupperna vid Rhen. År 15 v.t. ledde Germanicus sina styrkor mot germanernas hjälte Arminius och hade viss framgång. De begränsade segrarna vanns emellertid till stor kostnad, och Tiberius avbröt därefter operationerna i Germanien. Genom att i stället underblåsa ett inbördeskrig försökte han hindra de germanska stammarna från att förena sig. Tiberius förde i allmänhet en defensiv utrikespolitik och koncentrerade sig på att förstärka gränserna. Den här taktiken var rätt framgångsrik. På så sätt kontrollerades ”översvämningens armar” och ”krossades”.

11. Hur krossades ”förbundets Ledare”?

¹¹ Krossad blev också ”förbundets Ledare”. Det förbund som avses var det som Jehova Gud hade ingått med Abraham och som skulle leda till välsignelser för alla jordens släkter. Jesus Kristus var Abrahams säd eller avkomma som hade utlovats i detta förbund. (1 Moseboken 22:18; Galaterna 3:16) Den 14 nisan år 33 v.t. stod Jesus inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus i dennes palats  i Jerusalem. De judiska prästerna hade anklagat Jesus för förräderi mot kejsaren. Men Jesus sade till Pilatus: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen. ... Mitt kungarike [är] inte härifrån.” För att förhindra att den romerske ståthållaren frigav den oskyldige Jesus skrek judarna: ”Om du ger den här mannen fri, är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig till kung, han talar emot kejsaren.” De krävde sedan att Jesus skulle avrättas och sade: ”Vi har ingen kung utom kejsaren.” Enligt lagen om ”majestätsbrott” (crimen laesae majestatis) — en lag som Tiberius hade utvidgat till att omfatta praktiskt taget alla förolämpningar av kejsaren — utlämnade Pilatus Jesus till att ”krossas”, hängas på en tortyrpåle. — Johannes 18:36; 19:12–16; Markus 15:14–20.

EN TYRANN ”SMIDER PLANER”

12. a) Vilka allierade sig med Tiberius? b) Hur blev Tiberius ”mäktig genom en liten nation”?

¹² Ängeln profeterade vidare om Tiberius och sade: ”På grund av att de allierar sig med honom, kommer han att bedriva svek och dra upp och bli mäktig genom en liten nation.” (Daniel 11:23) Medlemmarna av romerska senaten hade ”allierat sig” med Tiberius konstitutionellt sett, och han var formellt beroende av dem. Men han var svekfull och blev i själva verket ”mäktig genom en liten nation”. Den lilla nationen var det romerska pretoriangardet, som var förlagt nära Roms murar. Dess närvaro ingav fruktan hos senaten och hjälpte Tiberius att tygla varje uppror mot hans myndighet från folkets sida. Tack vare detta garde på omkring 10.000 man förblev därför Tiberius mäktig.

13. På vilket sätt överträffade Tiberius sina förfäder?

¹³ Ängeln förutsade vidare: ”Under en tid av frihet från bekymmer kommer han att dra in i provinsens fetaste trakter och göra vad hans fäder och hans fäders fäder inte  har gjort. Plundringsgods och byte och egendom skall han sprida bland dem; och han skall smida planer mot befästa platser, men bara till en tid.” (Daniel 11:24) Tiberius var ytterst misstänksam, och det var många som mördades på order av honom under hans regeringstid. Senare delen av hans regering kännetecknades av skräck och terror, till stor del på grund av det inflytande som Sejanus, kommendant för pretoriangardet, utövade. Till slut blev Sejanus själv offer för Tiberius misstänksamhet och avrättades. I fråga om att tyrannisera människor överträffade Tiberius sina förfäder.

14. a) Hur spred Tiberius ”plundringsgods och byte och egendom” i de romerska provinserna? b) Hur betraktades Tiberius vid tiden för sin död?

¹⁴ Tiberius spred emellertid ”plundringsgods och byte och egendom” i de romerska provinserna. Vid hans död åtnjöt alla folk, som lydde under hans välde, välstånd. Skatterna var låga, och han kunde vara frikostig när människor i vissa områden hade det svårt. Om soldater eller myndighetspersoner förtryckte någon eller var oärliga i sitt handhavande av olika angelägenheter, kunde de räkna med kejserlig hämnd. Ett fast grepp om maktens tyglar upprätthöll den allmänna säkerheten, och förbättringar av transportväsendet gynnade handeln. Tiberius såg till att allt sköttes opartiskt och med god ordning både i och utanför Rom. Lagarna och de moraliska och sociala normerna förbättrades genom att man höll fast vid de reformer som kejsar Augustus infört. Men Tiberius smed planer. Den romerske historikern Tacitus beskrev honom som en skrymtaktig man som var skicklig i att förställa sig. Tiberius dog i mars år 37 v.t. och betraktades då som en tyrann.

15. Hur var situationen för Rom i slutet av första och början av andra århundradet v.t.?

¹⁵ Bland Tiberius efterträdare i rollen som Nordens  kung kan nämnas Gajus Caesar (Caligula), Claudius I, Nero, Vespasianus, Titus, Domitianus, Nerva, Trajanus och Hadrianus. I The New Encyclopædia Britannica heter det: ”Augustus efterträdare fortsatte i stort sett hans förvaltningspolitik och hans byggnadsprogram, fast med mindre nytänkande och större skrytsamhet.” Det sägs vidare i samma uppslagsverk: ”I slutet av första och början av andra århundradet stod Rom på höjden av sin storhet, och folkmängden var som störst.” Även om Rom hade vissa problem vid imperiets gränser under den här tiden, inträffade dess första förutsagda konfrontation med Söderns kung inte förrän på 200-talet.

HAN ”VÄCKER UPP SIN KRAFT” MOT SÖDERNS KUNG

16, 17. a) Vem övertog rollen som den Nordens kung som är omtalad i Daniel 11:25? b) Vem kom att inta ställningen som Söderns kung, och hur gick det till?

¹⁶ Guds ängel fortsatte profetian och sade: ”Han [Nordens kung] skall väcka upp sin kraft och sitt hjärta mot Söderns kung med en stor militärstyrka; och Söderns kung skall rusta sig till kriget med en oerhört stor och mäktig militärstyrka. Och han [Nordens kung] kan inte hålla stånd, eftersom de kommer att smida planer mot honom. Och de som äter hans fina mat skall krossa honom. Och hans militärstyrka skall sköljas bort, och många skall falla som slagna.” — Daniel 11:25, 26.

¹⁷ Omkring 300 år efter det att Octavianus hade gjort Egypten till en romersk provins övertog den romerske kejsaren Aurelianus rollen som Nordens kung. Samtidigt intog drottning Septimia Zenobia i den romerska kolonin Palmyra ställningen som Söderns kung. * (Se ”Zenobia  — krigardrottningen av Palmyra”, sidan 252.) Den palmyrenska hären intog Egypten år 269 v.t. under förevändning att trygga landet åt Rom. Zenobia ville göra Palmyra till den dominerande staden i öster och ville härska över Roms östra provinser. Oroad av Zenobias ärelystnad väckte Aurelianus ”upp sin kraft och sitt hjärta” för att sätta stopp för hennes framfart.

18. Vad blev utgången av konflikten mellan kejsar Aurelianus, Nordens kung, och drottning Zenobia, Söderns kung?

¹⁸ Söderns kung — representerad av Zenobia — rustade sig till krig mot Nordens kung ”med en oerhört stor och mäktig militärstyrka” under två härförare, Zabdas och Zabbai. Men Aurelianus erövrade Egypten och företog sedan ett fälttåg in i Mindre Asien och Syrien. Zenobia besegrades vid Emesa (nu Hums) och drog sig tillbaka till Palmyra. När Aurelianus belägrade Palmyra, försvarade Zenobia tappert staden, men utan framgång. Hon och hennes son flydde mot Persien men tillfångatogs av romarna vid Eufrat. Palmyrenerna kapitulerade och gav upp sin stad år 272 v.t. Aurelianus skonade Zenobia och gjorde henne till huvudattraktionen i sitt triumftåg genom Rom år 274 v.t. Hon tillbringade återstoden av sitt liv som en aktad romarinna.

19. Hur föll Aurelianus på grund av att man smidde planer mot honom?

¹⁹ Aurelianus själv kunde inte ”hålla stånd”, eftersom man började ”smida planer mot honom”. År 275 v.t. företog han ett fälttåg mot perserna. Medan han i Thrakien väntade på ett tillfälle att gå över sundet och rycka in i Mindre Asien, smidde de som åt hans ”mat” planer mot honom och ”krossade” honom. Han skulle ställa sin sekreterare, Eros, till svars för en del förseelser, men Eros diktade ihop en lista med namnen på vissa officerare som skulle dödas. När dessa fick se listan, anstiftade de en komplott mot Aurelianus och mördade honom.

20. Hur gick det till att Nordens kungs ”militärstyrka” sköljdes bort?

 ²⁰ Nordens kungs karriär slutade inte i och med kejsar Aurelianus död. Andra romerska härskare följde. En tid fanns det en kejsare i den västra delen av riket och en i den östra. Under dessa män kom Nordens kungs ”militärstyrka” att ”sköljas bort” eller ”skingras”, * och många föll ”som slagna”, när germanska stammar invaderade från norr. Goter överskred den romerska gränsen på 300-talet v.t. Invasionerna fortsatte, den ena efter den andra. År 476 v.t. lät den germanske ledaren Odovakar avsätta den siste kejsaren i Rom. I början av 500-talet hade romerska riket i väst splittrats, och germanska kungar härskade i Britannia, Gallien, Italien, Nordafrika och Spanien. Östra delen bestod till 1400-talet.

ETT STORT RIKE DELAS

21, 22. Vilka förändringar genomförde Konstantin på 300-talet?

²¹ Utan att ge några ovidkommande detaljer om romarrikets sönderfall, som sträckte sig över flera hundra år, fortsatte Jehovas ängel att förutsäga vad Nordens kung och Söderns kung ytterligare skulle göra. En kort tillbakablick på händelseutvecklingen i romarriket kommer emellertid att hjälpa oss att identifiera de två rivaliserande kungarna längre fram.

²² På 300-talet gjorde den romerske kejsaren Konstantin den avfälliga kristendomen till statsreligion. Han sammankallade till och med ett kyrkomöte i Nicaea i Mindre Asien år 325 v.t., ett kyrkomöte som han själv ledde. Längre fram flyttade Konstantin det kejserliga residenset från Rom till Byzantion (Konstantinopel) och gjorde den  staden till sin nya huvudstad. Romarriket fortsatte att styras av en enda kejsare till kejsar Theodosius I:s död den 17 januari 395 v.t.

23. a) Vilken delning av romarriket ägde rum efter Theodosius död? b) När kom slutet för östromerska riket? c) Vilka fick makten över Egypten 1517?

²³ Efter Theodosius död delades romarriket mellan hans söner. Honorius fick den västra delen (västromerska riket) och Arcadius den östra (östromerska riket) med Konstantinopel som sin huvudstad. Britannia, Gallien, Italien, Spanien och Nordafrika var provinser i västromerska riket. Makedonien, Thrakien, Mindre Asien, Syrien och Egypten var provinser i östromerska riket. År 642 v.t. föll Egyptens huvudstad, Alexandria, för saracenerna (araberna), och Egypten blev en provins under kalifer. I januari 1449 blev Konstantin XI den siste kejsaren i östromerska riket. Osmanska turkar under sultanen Mehmet II intog Konstantinopel den 29 maj 1453, och därmed kom slutet för östromerska riket. År 1517 blev Egypten en turkisk (osmansk) provins. Med tiden skulle emellertid detta land, som en gång hade tillhört Söderns kung, komma att lyda under ett annat rike, ett rike från den västra sektorn.

24, 25. a) Vad markerade början på Heliga romerska riket, enligt vissa historiker? b) Hur gick det till slut med titeln ”kejsare” av Heliga romerska riket?

²⁴ I västra delen av romarriket gjorde sig den katolske biskopen av Rom alltmer gällande, särskilt från och med påven Leo I, som blev känd för att han på 400-talet v.t. hävdade påvens maktställning. Med tiden tog sig påven rätten att kröna en kejsare i västra delen. Detta skedde i Rom på juldagen år 800 v.t., när påven Leo III krönte den frankiske kungen Karl (Karl den store) till kejsare i det nya västromerska riket. Denna kröning gav nytt liv åt kejsardömet i Rom och utgjorde, enligt vissa historiker, början  på Heliga romerska riket. Från och med då fanns östromerska riket i öster och Heliga romerska riket i väster, vilka båda gjorde anspråk på att vara kristna.

²⁵ Allteftersom tiden gick visade sig Karl den stores efterträdare vara kraftlösa härskare. En tid var kejsarämbetet till och med vakant. Under tiden hade den tyske kungen Otto I fått herraväldet över en stor del av norra och mellersta Italien. Han lät utropa sig till kung av Italien. Den 2 februari 962 v.t. kröntes Otto I av påven Johannes XII till kejsare av Heliga romerska riket. Rikets huvudstad låg i Tyskland, och kejsarna var tyskar, liksom de flesta av deras undersåtar. Fem hundra år senare övergick kejsartiteln till det österrikiska huset Habsburg, som innehade titeln under större delen av Heliga romerska rikets återstående år.

DE TVÅ KUNGARNA ÅTER KLART IDENTIFIERADE

26. a) Hur kom slutet för Heliga romerska riket? b) Vilket rike framträdde som Nordens kung?

²⁶ Napoleon I gav Heliga romerska riket dödsstöten, när han vägrade att erkänna dess existens efter sina segrar i Tyskland 1805. Kejsar Frans II, som inte kunde försvara sin ställning som kejsare, avsade sig den romerska kejsarkronan den 6 augusti 1806 och drog sig tillbaka som kejsare av Österrike. Efter 1.006 år upplöstes Heliga romerska riket — ett rike som hade grundats av Leo III, en katolsk påve, och Karl den store, en frankisk kung. År 1870 blev Rom huvudstaden i kungariket Italien, som var oberoende av Vatikanen. Följande år framträdde ett tyskt rike med Vilhelm I som kejsare. Nordens kung i nyare tid — Tyskland — stod nu på världsscenen.

27. a) Hur blev Egypten ett brittiskt protektorat? b) Vilket välde kom att inta ställningen som Söderns kung?

 ²⁷ Men vilket välde visade sig vara Söderns kung i nyare tid? Historien visar att England blev ett imperium på 1600-talet. Napoleon I ville avskära de brittiska handelsvägarna och invaderade därför Egypten 1798. Krig bröt ut, och en brittisk-osmansk allians drev ut fransmännen från Egypten, som hade varit Söderns kung när konflikten började. På 1800-talet ökade det brittiska inflytandet i Egypten. Efter 1882 hade Storbritannien den egentliga makten i Egypten. När första världskriget bröt ut 1914 hörde Egypten till Turkiet och styrdes av en kediv (vicekung). Sedan Turkiet ställt sig på Tysklands sida i kriget, avsatte emellertid Storbritannien kediven och gjorde Egypten till ett brittiskt protektorat. Steg för steg blev Storbritannien och Amerikas förenta stater nära lierade och kom att utgöra det anglo-amerikanska världsväldet som intog ställningen som Söderns kung.

[Fotnot]

VAD LÄRDE DU DIG?

• Vilken romersk kejsare var den förste som trädde fram som Nordens kung, och när sände han ut ”en indrivare”?

• Vem övertog ställningen som Nordens kung efter Augustus, och hur krossades ”förbundets Ledare”?

• Vad blev utgången av konflikten mellan Aurelianus som Nordens kung och Zenobia som Söderns kung?

• Vad hände med romarriket, och vilka makter innehade ställningarna som de två kungarna i slutet av 1800-talet?

[Frågor]

 [Ruta/Bild på sidorna 248–251]

DEN ENE ÄRAD, DEN ANDRE FÖRAKTAD

DEN ene förvandlade en av strider plågad republik till ett världsvälde. Den andre ökade rikets välstånd tjugofalt på 23 år. Den ene var ärad när han dog, men den andre var föraktad. Dessa två romerska kejsare regerade när Jesus levde och verkade på jorden. Vilka var de? Varför var den ene ärad, medan den andre inte var det?

HAN ”MOTTOG EN STAD AV TEGEL OCH EFTERLÄMNADE EN STAD AV MARMOR”

När Julius Caesar mördades år 44 f.v.t., var hans systers dotterson Gajus Octavianus bara 18 år. Den unge Octavianus, som var Julius Caesars adoptivson och hans huvudarvinge, gav sig omedelbart av till Rom för att göra anspråk på sitt arv. Där mötte han en formidabel motståndare — Caesars närmaste man, Marcus Antonius, som ansåg sig vara den rättmätige arvtagaren. De politiska intriger och den maktkamp som följde pågick i 13 år.

Först sedan Octavianus hade besegrat den egyptiska drottningen Kleopatras och hennes älskares, Marcus Antonius, förenade styrkor (år 31 f.v.t.), framstod han som romarrikets obestridde härskare. Året därpå begick Antonius och Kleopatra självmord, och Octavianus annekterade Egypten. De sista spåren av det grekiska riket avlägsnades därmed, och Rom blev världsvälde.

Octavianus var väl medveten om att Julius Caesars despotiska maktutövning var orsak till att han mördades och var därför noga med att inte upprepa hans misstag. För att inte stöta sig med de romare som ville återupprätta republiken dolde han sin monarki under en republikansk täckmantel. Han frånsade sig titlarna ”kung” och ”diktator”. Han gick  ännu längre och meddelade sin avsikt att överlämna kontrollen av alla provinserna till romerska senaten och erbjöd sig att frånträda sina ämbeten. Den taktiken fungerade. Senaten visade sin uppskattning och bad Octavianus ha kvar sina befattningar och behålla kontrollen av vissa provinser.

Den 16 januari år 27 f.v.t. förlänade senaten dessutom Octavianus hedersnamnet ”Augustus”, som betyder ”den upphöjde”, ”den helige”, ”den vördnadsvärde”. Octavianus tog inte bara emot detta namn, utan uppkallade också en månad efter sig, och för att augusti skulle få lika många dagar som juli, den månad som uppkallats efter Julius Caesar, lånade han en dag från februari. Octavianus blev därmed Roms förste kejsare och var därefter känd som kejsar Augustus, ”den Vördnadsvärde”. Senare antog han också titeln ”pontifex maximus” (överstepräst), och år 2 f.v.t. — det år Jesus föddes — gav senaten honom titeln pater patriae, ”fädernelandets fader”.

Samma år ”utgick ... från kejsar Augustus en förordning om att hela den bebodda jorden skulle inskrivas; ... och alla människor gav sig av för att inskrivas, var och en till sin egen stad”. (Lukas 2:1–3) Till följd av denna förordning föddes Jesus i Betlehem i uppfyllelse av en profetia i Bibeln. — Daniel 11:20; Mika 5:2.

Augustus styre kännetecknades av ett visst mått av ärlighet, och landet hade en stabil valuta. Augustus införde ett effektivt postsystem och byggde vägar och broar. Han reorganiserade hären, införde en permanent flotta och inrättade en elittrupp, det så kallade pretoriangardet, den kejserliga livvakten. (Filipperna 1:13) Med hans välvilja blomstrade sådana skalder som Vergilius och Horatius, och skulptörer skapade vackra alster i vad som nu kallas den klassiska stilen. Augustus färdigställde byggnader som Julius Caesar hade påbörjat och restaurerade många tempel. Pax romana (”den  romerska freden”), som han införde, bestod i mer än 200 år. Den 19 augusti år 14 v.t. dog Augustus vid 76 års ålder och upphöjdes därefter till gud.

Augustus berömde sig av att ha ”mottagit en stad av tegel och efterlämnat en stad av marmor”. Han ville inte att Rom åter skulle få uppleva tider av krig och stridigheter som hade kännetecknat republiktiden, och det var därför hans avsikt att öva upp näste kejsare. Men det fanns inte många att välja mellan när han skulle utse en efterträdare. Hans systerson, två dottersöner, en svärson och en styvson hade alla dött, och kvar fanns endast hans styvson Tiberius.

”EN SOM SKALL FÖRAKTAS”

Mindre än en månad efter Augustus död utnämnde romerska senaten den 54-årige Tiberius till kejsare. Tiberius levde och härskade till mars månad år 37 v.t. Han var således Roms kejsare under hela den tid då Jesus utförde sin offentliga tjänst.

Som kejsare hade Tiberius både dygder och laster. Till hans dygder hörde att han inte spenderade pengar på lyx. Följden blev att rikets välstånd ökade, och han fick därigenom medel som kunde användas till hjälp i nödsituationer och svåra tider. Till hans förtjänster hörde att han betraktade sig som en vanlig människa, avböjde många hederstitlar och vanligen riktade kejsardyrkan mot Augustus och inte mot sig själv. Han uppkallade inte någon månad efter sig som Augustus och Julius Caesar hade gjort, och inte heller lät han andra hedra honom på det sättet.

Tiberius laster ställde emellertid hans dygder i skuggan. Han var ytterst misstänksam och skrymtaktig i sitt umgänge med andra. Det var åtskilliga som mördades på order av honom under hans regeringstid, och många av offren var hans  tidigare vänner. Han utvidgade lagen om majestätsbrott (crimen laesae majestatis), så att den förutom upproriska handlingar också omfattade ärekränkande uttalanden mot hans person. Det var förmodligen med stöd av den här lagen som judarna pressade den romerske ståthållaren Pontius Pilatus till att låta döda Jesus. — Johannes 19:12–16.

Tiberius koncentrerade pretoriangardet till Roms närhet genom att bygga befästa kaserner norr om stadens murar. Gardets närvaro ingav fruktan hos romerska senaten, som var ett hot mot hans makt, och tyglade varje uppror från folkets sida. Tiberius uppmuntrade också till angiveri, och senare delen av hans regeringstid kännetecknades av terror.

Vid sin död betraktades Tiberius som en tyrann. Romarna gladde sig när han dog, och senaten ville inte upphöja honom till gud. Av dessa och andra orsaker ser man i Tiberius en uppfyllelse av profetian om att ”en som skall föraktas” skulle träda fram som ”Nordens kung”. — Daniel 11:15, 21.

VAD LÄRDE DU DIG?

• Hur blev Octavianus den förste kejsaren i Rom?

• Vad uträttades under Augustus regeringstid?

• Vilka dygder och vilka laster hade Tiberius?

• Hur fick profetian om ”en som skall föraktas” sin uppfyllelse på Tiberius?

[Bild]

Tiberius

 [Ruta/Bilder på sidorna 252-255]

ZENOBIA — KRIGARDROTTNINGEN AV PALMYRA

”HON var mörkhyad. ... Hennes tänder var vita som pärlor, hennes svarta ögon glittrade med en sällsam eld som dämpades av den mest tilldragande mildhet. Hennes röst var stark och välljudande. Sitt manliga intellekt hade hon ytterligare utvecklat genom flitiga studier. Hon var inte främmande för det latinska språket, och hon behärskade lika flytande grekiskan, syriskan och egyptiskan.” De lovorden uttalade historikern Edward Gibbon om Zenobia — krigardrottningen av den syriska staden Palmyra.

Zenobias make var Odenathus, en furste i Palmyra som förlänades rangen romersk konsul år 258 v.t. för sitt framgångsrika fälttåg mot Persien för romarrikets räkning. Två år senare fick Odenathus av den romerske kejsaren Gallienus titeln corrector totius Orientis (ståthållare över hela Orienten) som erkänsla för hans seger över kung Shapur I av Persien. Odenathus tog sig så småningom titeln ”kungarnas kung”. Hans framgångar kan till stor del tillskrivas Zenobias mod och klokhet.

ZENOBIA TAR SIKTE PÅ ATT SKAPA ETT IMPERIUM

År 267 v.t., när Odenathus stod på höjden av sin makt, blev han och hans arvinge mördade. Zenobia övertog sin makes ställning, eftersom hennes son var för ung för att göra det. Hon var vacker och ärelysten, hon var en duktig administratör, hon var van att företa fälttåg tillsammans med sin make, hon talade flera språk flytande och lyckades tillvinna sig sina undersåtars respekt och stöd. Zenobia tyckte om att tillägna sig lärdom och omgav sig med intellektuella. En av hennes rådgivare var filosofen och retorn Cassius Longinos  — som sägs ha varit ”ett levande bibliotek och ett vandrande museum”. I sin bok Palmyra and Its Empire—Zenobia’s Revolt Against Rome skriver författaren Richard Stoneman: ”Under loppet av fem år efter Odenathus död ... hade Zenobia skapat sig en ställning i sitt folks sinne som Österns härskarinna.”

På ena sidan av Zenobias område låg Persien, som hon och hennes make hade försvagat, och på andra sidan låg det sönderfallande Rom. Angående förhållandena i romarriket vid den tiden säger historikern J. M. Roberts: ”Tvåhundratalet var ... en fruktansvärd tid för romarriket både vid östra och vid västra gränsen, samtidigt som en ny period av inbördeskrig och tronföljdsstrider hade börjat hemma i  Rom. Tjugotvå kejsare (tronpretendenter inte medräknade) kom och gick.” Den syriska härskarinnan hade däremot en väletablerad ställning som oinskränkt monark i sitt rike. Stoneman säger: ”Eftersom hon kontrollerade maktbalansen mellan två imperier [Persien och Rom], kunde hon ta sikte på att skapa ett tredje som skulle dominera dem båda.”

Zenobia fick ett tillfälle att utvidga sitt maktområde år 269 v.t., när det dök upp en tronpretendent i Egypten som ifrågasatte Roms herravälde. Zenobias här marscherade snabbt in i Egypten, krossade upprorsmakaren och tog landet i besittning. Hon utropade sig till drottning av Egypten och lät prägla mynt i sitt namn. Hennes rike sträckte sig nu från Nilen till Eufrat. Det var i det här skedet av sitt liv som hon kom att inneha ställningen som ”Söderns kung”. — Daniel 11:25, 26.

ZENOBIAS HUVUDSTAD

Zenobia befäste och förskönade sin huvudstad, Palmyra, i så hög grad att den kunde mäta sig med de större städerna i den romerska världen. Dess befolkning beräknas ha uppgått till mer än 150.000. Praktfulla offentliga byggnader, tempel, trädgårdar, pelare och monument satte sin prägel på Palmyra, en stad som omgavs av en mur som uppges ha varit 21 kilometer lång. En kolonnad med drygt 15 meter höga korintiska  pelare — totalt omkring 1.500 — kantade huvudgatan. Staden var full med statyer och byster av hjältar och förmögna välgörare. År 271 v.t. reste Zenobia statyer av sig själv och sin avlidne make.

Soltemplet var en av de ståtligaste byggnaderna i Palmyra och spelade utan tvivel en dominerande roll i stadens religiösa liv. Zenobia själv dyrkade sannolikt en gudom som var förbunden med solguden. Men Syrien var på 200-talet ett land med många religioner. I Zenobias rike fanns till bekännelsen kristna, judar och dyrkare av solen och månen. Vilken inställning hade hon till dessa olika former av gudsdyrkan? Författaren Stoneman skriver: ”En klok härskare nonchalerar inte några seder som folket anser passande. ... Gudarna, hoppades man, var samlade på Palmyras sida.” Zenobia visade tydligen religiös tolerans.

Med sin färgstarka personlighet vann Zenobia mångas beundran. Av största betydelse var den roll hon spelade som representant för en politisk maktfaktor som var förutsagd i Daniels profetia. Hennes regeringstid varade emellertid i bara fem år. Den romerske kejsaren Aurelianus besegrade Zenobia år 272 v.t., och Palmyra härjades sedan svårt och återuppbyggdes inte. Zenobia benådades. Hon sägs ha gift sig med en romersk senator och lär ha levt ett tillbakadraget liv under sina återstående år.

VAD LÄRDE DU DIG?

• Hur har Zenobias personlighet beskrivits?

• Nämn några av Zenobias bedrifter.

• Vilken inställning hade Zenobia till religion?

[Bild]

Drottning Zenobia talar till sina soldater

 [Tabell/Bilder på sidan 246]

KUNGARNA I DANIEL 11:20–26

Nordens kung Söderns kung

Daniel 11:20 Augustus

Daniel 11:21–24 Tiberius

Daniel 11:25, 26 Aurelianus Drottning Zenobia

Romarrikets Tyska riket Storbritannien,

förutsagda följt av

sönderfall anglo-amerikanska

leder till världsväldet

bildandet av

[Bild]

Tiberius

[Bild]

Aurelianus

[Bild]

Statyett av Karl den store

[Bild]

Augustus

[Bild]

Brittiskt örlogsskepp, 1600-talet

 [Helsidesbild på sidan 230]

[Bild på sidan 233]

Augustus

[Bild på sidan 234]

Tiberius

 [Bild på sidan 235]

Med anledning av Augustus förordning begav sig Josef och Maria till Betlehem

 [Bild på sidan 237]

Jesus ”krossades” i döden som det blivit förutsagt

 [Bilder på sidan 245]

1. Karl den store 2. Napoleon I 3. Vilhelm I 4. Tyska soldater, första världskriget