TÄNK dig att du är på en båt som håller på att sjunka. Skulle du vilja att någon räddade dig då? ... Hur skulle du känna det om någon gav sitt liv för att rädda dig? ... Det var det som Jesus Kristus gjorde. I förra kapitlet lärde vi oss att han gav sitt liv som en lösen för att vi skulle kunna bli räddade.

Men Jesus räddar oss ju inte från att drunkna. Minns du vad det är han räddar oss från? ... Han räddar oss från synden och döden som vi alla har ärvt av Adam. Och fast en del har gjort väldigt dumma saker, så dog Jesus för dem också. Skulle du riskera ditt liv för att rädda någon som var dum? ...

Så här säger Bibeln: ”Knappast någon vill väl dö för en rättfärdig; jo, för den gode kanske någon rentav vågar dö.” Men Bibeln förklarar att Jesus dog ”för ogudaktiga” människor. Det betyder att han dog även för dem som inte tjänar Gud. Bibeln säger också: ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare”, alltså medan vi ännu gjorde det som var fel. (Romarna 5:6–8)

Kommer du ihåg en apostel som tidigare hade gjort väldigt dumma saker? ... Den här aposteln skrev: ”Kristus Jesus kom till världen för att rädda syndare. Av dessa är jag den främste.” Aposteln som skrev det här var Paulus. Han sade att han hade varit ”oförståndig” och att han hade levt ”i uselhet”. (1 Timoteus 1:15; Titus 3:3)

Tänk vilken kärlek Gud hade som sände sin Son för att dö för dem som har gjort det som är fel! Vi kan se vad Bibeln säger om det, om vi slår upp Johannes, kapitel 3, vers 16. Där står det: ”Gud älskade världen [människorna på jorden] så mycket att han  gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.”

Jesus visade att han älskar oss lika mycket som hans far gör. I kapitel 30 läste vi om några av de svåra saker som Jesus fick uthärda natten när han blev gripen. Han fördes till översteprästen Kaifas hus, där han ställdes inför rätta. Man kallade in falska vittnen som berättade lögner om honom, och en del slog honom med knytnävarna. Det var också den natten som Petrus förnekade att han kände Jesus. Nu skall vi låtsas att vi är där och att vi kan se vad som händer sedan.

Det håller på att bli morgon nu. Jesus har varit uppe hela natten. Rättegången som har hållits under natten är egentligen olaglig, så nu skyndar sig prästerna att kalla samman Sanhedrin, judarnas högsta domstol. De håller en ny rättegång där de återigen anklagar Jesus för att ha begått brott mot Gud.

Prästerna ser till att Jesus blir bunden, och sedan för de honom till Pilatus, den romerske ståthållaren. Prästerna säger till Pilatus: ”Jesus är en fiende till regeringen. Han borde dödas.” Men Pilatus förstår att prästerna ljuger, så han säger: ”Jag kan inte se att den här människan har gjort något fel. Jag tänker släppa honom.” Men prästerna och andra som är där skriker: ”Nej! Döda honom!”

Senare gör Pilatus ett nytt försök att säga till folket att han tänker släppa Jesus. Men prästerna får folket att ropa: ”Om du släpper honom, är du också en fiende till regeringen! Döda honom!” Ja, folket skriker och väsnas. Vet du vad Pilatus gör då? ...

Han ger upp. Först befaller han att Jesus skall piskas. Sedan lämnar han över honom till soldaterna för att de skall döda honom. De sätter en krona av törnen på Jesu huvud och bugar sig för honom för att driva med honom. Sedan ger de Jesus en  påle, en stor stock, och låter honom bära den ut ur staden till en plats som kallas Huvudskalleplatsen. Där spikar de fast hans händer och fötter på pålen. Sedan reser de pålen så att Jesus hänger på den. Han blöder, och det gör fruktansvärt ont.

Jesus dör inte på en gång. Han får hänga där på pålen. De främsta prästerna hånar honom. Och de som går förbi säger: ”Om du är en son till Gud, stig då ner från tortyrpålen!” Men Jesus vet varför hans far har sänt honom till jorden. Han vet att han måste ge sitt fullkomliga liv så att vi skall kunna få leva för evigt. Till slut, när klockan är ungefär tre på eftermiddagen, ropar Jesus till sin far,  och sedan dör han. (Matteus 26:36–27:50; Markus 15:1; Lukas 22:39–23:46; Johannes 18:1–19:30)

Tänk vilken skillnad det var på Jesus och Adam! Adam älskade inte Gud, utan var olydig mot honom. Och Adam älskade inte oss heller. Han syndade, och därför har vi alla blivit födda med synd. Men Jesus visade att han älskade Gud genom att han alltid lydde honom. Och han visade att han älskade oss genom att han gav sitt liv för att rätta till det som Adam hade gjort mot oss.

Är du tacksam för att Jesus har gjort något så fantastiskt? ... När du ber till Gud, brukar du då tacka honom för att han har gett oss sin Son? ... Aposteln Paulus var tacksam för vad Kristus hade gjort för honom. Han skrev: ”Guds Son har älskat mig och har gett ut sig själv för mig.” (Galaterna 2:20) Jesus dog för oss också, för dig och mig. Han gav sitt fullkomliga liv så att vi skulle kunna få leva för evigt. Det är verkligen ett starkt skäl för oss att älska Jesus.

Så här skrev aposteln Paulus till dem som var kristna i staden Korinth: ”Kristi kärlek driver oss till handling.” Vad tror du att Kristi kärlek bör få oss att göra? ... Så här svarar Paulus: ”Kristus dog för alla för att de skall leva för honom. De skall inte leva för att behaga sig själva.” (Kursiverat av oss; 2 Korinthierna 5:14, 15, New Life Version)

 Hur kan du visa att du lever för Kristus och vill göra honom glad? ... Ett sätt är att berätta för andra vad du har lärt dig om honom. Eller tänk dig in i det här: Du är ensam hemma, och varken din mamma eller pappa eller någon annan människa kan se vad du gör. Tittar du då på sådana saker på TV eller på Internet som du vet att Jesus inte tycker om? ... Kom ihåg att Jesus lever och att han kan se allt vi gör.

Det finns ett annat skäl till att vi bör älska Jesus, och det är att vi vill efterlikna Jehova. ”Fadern älskar mig”, sade Jesus. Vet du varför Jehova älskar Jesus och varför vi också bör göra det? ... Därför att Jesus var villig att dö för att Guds vilja skulle kunna ske. (Johannes 10:17) Så vi vill göra som det står i Bibeln: ”Bli Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek, alldeles som Kristus också älskade er och gav ut sig själv för er.” (Efesierna 5:1, 2)