DE KRISTNA har fått befallning om att högtidlighålla minnet av Kristi död. Den här högtiden kallas också ”Herrens kvällsmåltid”. (1 Korinthierna 11:20) Varför är den så viktig? När och hur skall den firas?

Jesus Kristus instiftade den här högtiden år 33, samma kväll som den judiska påsken firades. Påsken firades bara en gång om året, den 14:e dagen i den judiska månaden nisan. När judarna räknade fram detta datum utgick de tydligen från vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa. Den nymåne som var synlig närmast vårdagjämningen markerade början av månaden nisan. Påsken firades 14 dagar senare, efter solnedgången.

Sedan Jesus hade firat påsken tillsammans med sina apostlar och skickat i väg Judas Iskariot, instiftade han Herrens kvällsmåltid. Den högtiden skulle ersätta den judiska påsken och skulle därför firas bara en gång om året.

I Matteus evangelium berättas det: ”Jesus [tog] ett bröd, och sedan han hade uttalat en välsignelse bröt han det och gav det åt lärjungarna och sade: ’Ta det, ät. Detta betyder min kropp.’ Han tog också en bägare, och sedan han hade tackat Gud gav han den åt dem och sade: ’Drick av  den, ni alla; för detta betyder mitt blod, ”förbundets blod”, som skall utgjutas för mångas räkning till förlåtelse för synder.’” (Matteus 26:26–28)

Somliga tror att Jesus förvandlade brödet till sin bokstavliga kropp och vinet till sitt blod. Men Jesu kropp var fortfarande intakt när han skickade runt brödet. Om Jesu apostlar verkligen hade ätit av hans bokstavliga kropp och druckit hans blod, skulle det ha varit kannibalism och ett brott mot Guds lag. (1 Moseboken 9:3, 4; 3 Moseboken 17:10) Enligt Lukas 22:20 sade Jesus: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.” Blev bägaren bokstavligen ”det nya förbundet”? Det skulle ha varit omöjligt, eftersom ett förbund är en överenskommelse, inte något konkret som man kan ta på.

Brödet och vinet är därför bara symboler. Det osyrade brödet representerar Kristi fullkomliga kropp. Jesus använde ett bröd som hade blivit över från påskmåltiden. Brödet var bakat utan surdeg (eller jäst). (2 Moseboken 12:8) I Bibeln används surdeg ofta som en symbol för synd eller fördärv. Brödet representerar därför den syndfria, fullkomliga kropp som Jesus offrade. (Matteus 16:11, 12; 1 Korinthierna 5:6, 7; 1 Petrus 2:22; 1 Johannes 2:1, 2)

Det röda vinet representerar Jesu blod. Detta blod ger det nya förbundet gällande kraft. Jesus sade att hans blod utgöts ”till förlåtelse för synder”. Människor kan alltså bli rena i Guds ögon och kan träda in i det nya förbundet med Jehova. (Hebréerna 9:14; 10:16, 17) Det här förbundet, eller avtalet, gör det möjligt för 144 000 trogna kristna att komma till himlen. Där skall de tjäna som kungar och präster till välsignelse för hela mänskligheten. (1 Moseboken 22:18; Jeremia 31:31–33; 1 Petrus 2:9; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1–3)

Vilka bör äta av brödet och dricka av vinet vid Åminnelsen? Helt logiskt är det bara de som är med i det nya förbundet, dvs. de som har hoppet att få komma till himlen, som bör göra det. Guds heliga ande övertygar dem om att de har blivit utvalda till att vara kungar i himlen. (Romarna 8:16)  De är också med i förbundet om kungariket, ett förbund som Jesus har ingått med dem. (Lukas 22:29)

Hur är det då med dem som har hoppet att få leva för evigt i paradiset på jorden? De lyder Jesu befallning och är med vid Herrens kvällsmåltid, men de kommer som respektfulla iakttagare, inte som deltagare. Jehovas vittnen världen över firar den här högtiden en gång om året, efter solnedgången den 14 nisan. Även om bara några få tusen av dem bekänner sig ha det himmelska hoppet, är högtiden viktig för alla kristna. Det är ett tillfälle då alla kan tänka på vilken enastående kärlek som Jehova Gud och Jesus Kristus har visat. (Johannes 3:16)