EN TID efter Simson levde Samuel, som var profet och domare i Israel. Israeliterna sade gång på gång till Samuel att de ville ha en människa som kung, precis som nationerna runt omkring dem. Det var en direkt förolämpning mot Jehova, men han sade ändå till Samuel att göra som folket ville. Jehova utvalde en ödmjuk man som hette Saul. Men så småningom blev Saul stolt och slutade lyda Gud. Därför förkastade Gud honom som kung, och Samuel uppmanades att utse en ny kung, en ung man som hette David. Men det skulle dröja flera år innan David tog över kungamakten.

När David förmodligen bara var i tonåren besökte han sina bröder i Sauls här. Hela hären var skräckslagen på grund av en stridsman i fiendens här, en enorm man som hette Goljat. Han hånade israeliterna och deras Gud. Det gjorde David upprörd, och han antog Goljats utmaning att strida mot honom. David hade bara en slunga och några stenar när han gick ut för att möta sin motståndare, som var nästan tre meter lång. När Goljat hånade David svarade han att han var bättre beväpnad än Goljat, för han kämpade i Jehovas namn. Sedan dödade han Goljat med en enda sten och högg huvudet av honom med hans eget svärd. Den filisteiska hären flydde i panik.

Till en början var Saul imponerad av Davids mod, och han lät honom få ansvaret för hela sin här. Men Davids framgångar gjorde Saul mycket avundsjuk. David blev tvungen att fly för sitt liv och leva som flykting i många år. Trots att Saul försökte döda David var David lojal mot honom, eftersom det var Jehova som hade insatt honom som kung. Till sist dog Saul i strid, och David efterträdde honom precis som Jehova hade lovat.

Som kung hade David en stark önskan att bygga ett tempel åt Jehova. Men Jehova sade till David att en av hans avkomlingar skulle få göra det. Det visade sig bli Davids son Salomo. Men Gud belönade David genom att sluta ett mycket spännande förbund med honom: Hans släktlinje skulle bli en kunglig dynasti som var helt olik alla andra. Avkomman, befriaren, som Gud hade utlovat redan i Eden, skulle komma i hans släkt. Den här befriaren skulle vara ”Messias”, vilket betyder ”(den) smorde”, någon som blir utvald av Gud till att utföra en bestämd uppgift. Jehova lovade att Messias skulle bli kung i ett rike som ska bestå för evigt.

David kände sig djupt tacksam och samlade in stora mängder byggmaterial, guld och silver till tempelprojektet. Dessutom komponerade han också många psalmer med hjälp av Guds heliga ande. Mot slutet av sitt liv sade David: ”Det var Jehovas ande som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” (2 Samuelsboken 23:2)

Baserat på 1 Samuelsboken; 2 Samuelsboken; 1 Krönikeboken; Jesaja 9:7; Matteus 21:9; Lukas 1:32 och Johannes 7:42.