KAPITEL 15

Är det fel att vilja vara i fred ibland?

 Hur skulle du tänka? Sätt en ✔ vid det alternativ som är mest troligt.

1. Du är på ditt rum med dörren stängd när dina syskon rusar in utan att knacka.

□ ”Det är lugnt. Jag gör samma sak mot dem ibland.”

□ ”De är så oförskämda! Tänk om jag höll på att byta om!”

2. Du har precis kommit innanför dörren, och dina föräldrar börjar överösa dig med frågor: ”Var har du varit? Vilka var med? Vad hittade ni på?”

□ ”Det är lugnt. Jag brukar ju ändå berätta allt för dem.”

□ ”Det är så irriterande! De litar inte på mig!”

NÄR du var yngre var det säkert inte så viktigt för dig att få vara i fred. Om dina syskon rusade in på rummet tyckte du bara det var kul att få någon att leka med. Och du svarade gärna på alla frågor som mamma och pappa ställde. På den tiden var ditt liv som en öppen bok. Men nu önskar du kanske att du kunde stänga boken. ”Det känns skönt när man kan behålla något för sig själv”, säger 14-årige Philip. Vi ska titta närmare på två områden där det kan vara svårt att få vara i fred för sina föräldrar och syskon.

När du vill vara ensam

Det finns många bra anledningar till att man vill vara för sig själv. Man kanske bara behöver en lugn stund. (Markus 6:31) Eller man kanske vill be, och då göra som Jesus sade till sina lärjungar: ”När du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, be då till din Fader.” (Matteus 6:6; Markus 1:35) Men när du stänger dörren om dig kanske dina föräldrar inte tror att du tänker  be! Och dina syskon kanske inte har någon förståelse för att du ibland vill vara ensam.

Vad du kan göra. För att slippa argumentera och bråka om varför du behöver vara i fred kan du göra så här:

● Sätt upp några rimliga regler för dina syskon, så att du får möjlighet att vara för dig själv ibland. Om det behövs kan dina föräldrar säkert hjälpa dig. *

● Försök att förstå dina föräldrars situation. ”Ibland kollar mina föräldrar upp vad jag gör”, säger 16-åriga Rebecka. ”Men ärligt talat, jag skulle göra likadant om jag var förälder, speciellt nu när jag vet hur mycket det finns som verkar spännande för ungdomar!” Kan du också förstå varför dina föräldrar oroar sig? (Ordspråksboken 19:11)

● Fråga dig själv: Har jag gett mina föräldrar anledning att tro att det är något skumt på gång när min dörr är stängd? Har jag blivit så hemlighetsfull att de måste ta till olika knep för att få reda på något om mig? Om svaret är nej och dina föräldrar ändå inte verkar lita på dig, berätta då lugnt och respektfullt för  dem hur du känner det. När de sedan berättar vad som oroar dem, lyssna då ordentligt. Var också noga med att inte göra något som ger dem orsak att vara oroliga. (Jakob 1:19)

När du skaffar vänner

I tonåren är det naturligt att man skaffar egna vänner. Det är också helt normalt att dina föräldrar undrar vilka dina kompisar är och vill veta vad ni hittar på. Men ibland kanske du tycker att de verkar näst intill paranoida. ”Jag vill bara kunna mejla och messa utan att mamma och pappa kikar över axeln var tionde minut och undrar vem jag pratar med”, säger Amy, 16 år.

Vad du kan göra. För att det inte ska bli en klyfta mellan dig och dina föräldrar när du skaffar egna vänner kan du försöka med det här:

● Berätta vilka dina kompisar är, och se till att dina föräldrar får träffa dem. Du tycker nog inte om att dina föräldrar spionerar som några detektiver, men vad har de för val om dina kompisar är ett mysterium för dem? Kom ihåg att ju mer dina föräldrar vet om dina kompisar, desto lugnare känner de sig antagligen.

● Var riktigt ärlig mot dig själv: Vill du ha ett privatliv eller ett hemligt liv? Hanna, 22 år, säger: ”Om man bor hemma och föräldrarna vill veta något ska man tänka: ’Eftersom jag inte har gjort något dumt har jag inget  att dölja.’ Men om du har något att dölja, då är det något som är fel.”

Fyra steg som kan hjälpa dig

Nu ska du få en möjlighet att tänka ut några lösningar på någon situation som just du upplever är ett problem. Skriv ner svaren på de frågor som följer efter varje steg.

Steg 1: Ringa in problemet. Inom vilket område skulle du vilja att dina föräldrar lämnade dig mer i fred?

․․․․․

 Steg 2: Försök förstå dina föräldrar. Vad tror du att de egentligen oroar sig för?

․․․․․

Steg 3: Försök komma på lösningar. Vad kan du oavsiktligt ha gjort som kan ha bidragit till problemet? Vilka förändringar kan du göra? Vad skulle du vilja att dina föräldrar gjorde för att hjälpa dig med den här saken?

․․․․․

Steg 4: Prata om det. Hur skulle du kunna ta upp det här problemet med dina föräldrar, så att ni får prata om det?

․․․․․

I NÄSTA KAPITEL

Har någon av dina föräldrar somnat in i döden? Var kan du i så fall få tröst?

[Fotnot]

NYCKELSKRIFTSTÄLLE

”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud som godkänd, som en arbetare som inte har något att skämmas för.” (2 Timoteus 2:15)

TIPS

När du pratar med dina föräldrar om det här ämnet, klaga då inte. Berätta i stället hur du upplever situationen. Vad är skillnaden? När du klagar koncentrerar du dig på vad du tycker att de gör fel. När du berättar hur du upplever det är det lättare för er alla att koncentrera er på lösningen.

VISSTE DU ... ?

Ju öppnare du är mot dina föräldrar, desto mindre misstänksamma kommer de att vara.

HANDLINGSPLAN!

För att få (eller återfå) mina föräldrars förtroende ska jag ․․․․․

Frågor om det här ämnet som jag vill ställa till mina föräldrar: ․․․․․

VAD ANSER DU?

● Varför har dina föräldrar rätt att få veta vad som händer i ditt liv?

● Hur kan du längre fram i livet ha nytta av att du nu lär dig att prata med dina föräldrar på ett moget sätt?

[Infälld text på sidan 108]

”Föräldrar vill inte att något ska hända deras barn, och ibland kan det upplevas som att de lägger sig i. Det kanske inte känns så bra. Men ärligt talat, om jag hade barn skulle jag nog göra samma sak.” – Alana

[Bild på sidan 109]

Förtroende är som en lön – du måste göra något för att förtjäna det.