1, 2. Hur upphöjer Nya världens översättning Guds namn?

 EN KLAR och kall tisdagsmorgon den 2 december 1947 påbörjade en liten grupp smorda bröder vid Betel i Brooklyn ett stort och krävande projekt – en ny bibelöversättning. Arbetet pågick i tolv år, men till slut, söndagen den 13 mars 1960, var de äntligen klara. Tre månader senare, den 18 juni, presenterade broder Nathan Knorr den sista delen av Nya världens översättning av Den heliga skrift på engelska för en entusiastisk publik vid en sammankomst i Manchester i England. Han satte ord på allas känslor när han sa att det här var en glädjens dag för Jehovas vittnen världen över. Något som var utmärkande för den här nya översättningen och särskilt glädjande var att den genomgående använde Guds egennamn.

² Många bibelöversättningar utelämnar Guds namn. Men Jehovas smorda tjänare gick till motaktion mot Satans försök att utplåna Guds namn ur människors medvetande. I inledningen till Nya världens översättning sades det därför: ”Det mest framträdande draget ... är att den låter Guds namn få sin rättmätiga plats i bibeltexten.” Guds egennamn, Jehova, förekommer på mer än 7 000 ställen i Nya världens översättning. Den här översättningen har verkligen på ett enastående sätt upphöjt namnet på vår himmelske Far – Jehova!

3. a) Vad kom våra bröder fram till när det gäller Guds namn? b) Hur ska vi förstå 2 Moseboken 3:13, 14? (Se rutan ” Innebörden i Guds namn”.)

³ Från början trodde bibelforskarna att Guds namn betydde: ”Jag är den jag är.” (2 Mos. 3:14, 1917) I Vakt-Tornet för 1 april 1926 sades det därför: ”Namnet Jehova betyder den självexisterande, ... den som inte hade någon begynnelse och ingen ände.” Men när översättarna av Nya världens översättning påbörjade sitt arbete hade Jehova hjälpt sitt folk att förstå att hans namn inte bara betecknar att han existerar i kraft av sig själv, utan först och främst att han är en Gud som har en avsikt och som är verksam. De  lärde sig att namnet Jehova ordagrant betyder ”han orsakar att någon (något) blir”. Ja, det var han som såg till att universum och intelligent liv kom till, och han fortsätter att se till att hans avsikt och vilja genomförs. Men varför är det så viktigt att Guds namn blir upphöjt, och hur kan vi bidra till det?

4, 5. a) Vad ber vi egentligen om när vi ber ”låt ditt namn bli helgat”? b) Hur och när ska Gud helga sitt namn?

⁴ Jehova vill att hans namn ska bli upphöjt. Hans främsta avsikt är faktiskt att helga sitt namn, och det var det första Jesus tog upp i bönen Fader vår: ”Låt ditt namn bli helgat.” (Matt. 6:9) När vi ber så, vad är det då vi egentligen ber om?

⁵ Som vi såg i kapitel 1 är de här inledande orden det första av tre vädjanden som har samband med Jehovas avsikt. De andra två är: ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske.” (Matt. 6:10) Så precis som vi ber att Jehova ska ingripa och låta sitt rike komma och att hans vilja ska ske, så ber vi att Jehova ska ingripa för att helga sitt namn. Vi ber med andra ord att Jehova ska rentvå sitt namn från all vanära som har hopats över det sedan upproret i Eden. Hur kommer Jehova att besvara en sådan bön? Han säger själv: ”Jag skall helga mitt stora namn, som har blivit vanhelgat bland nationerna.” (Hes. 36:23; 38:23) När Jehova tar bort ondskan från jorden vid Harmageddon helgar han sitt namn inför hela skapelsen.

6. Hur kan vi helga Guds namn?

⁶ Historien igenom har Jehova låtit sina tjänare ha del i att helga hans namn. Självklart kan vi inte göra hans namn mer heligt. Det är redan heligt i absolut bemärkelse. Så hur kan vi helga det? I Jesajas bok sägs det: ”Härarnas Jehova – det är honom ni skall hålla helig.” Och Jehova själv sa om sitt folk: ”De [kommer] att helga mitt namn, ... och Israels Gud kommer de att betrakta med vördnadsfull fruktan.” (Jes. 8:13; 29:23) Vi helgar alltså Guds namn genom att betrakta det som åtskilt från och högre än alla andra namn, genom att respektera vad det står för och genom att hjälpa andra att inse att det är heligt. Framför allt visar vi vår djupa vördnad och respekt för Guds namn när vi erkänner Jehova som vår härskare och helhjärtat lyder honom. (Ords. 3:1; Upp. 4:11)

7, 8. a) Varför dröjde det en tid innan Guds folk kunde få bära hans namn? b) Vad ska vi se på nu?

⁷ Guds tjänare i modern tid har använt Guds namn i sina publikationer sedan 1870-talet. Det fanns bland  annat med i Zion’s Watch Tower för augusti 1879 och i en sångbok som gavs ut samma år (Songs of the Bride). Men innan Jehova kunde låta sitt folk få den stora förmånen att bära hans heliga namn offentligt, såg han till att de uppfyllde vissa krav. Hur gjorde Jehova bibelforskarna redo att bära hans namn?

⁸ En tillbakablick på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet visar att Jehova gav sitt folk en tydligare förståelse av viktiga sanningar som hade med hans namn att göra. Vi ska se på tre av dem.

9, 10. a) Varför riktade Vakttornet till att börja med uppmärksamheten på Jesus? b) Hur förändrades situationen från och med 1919, och vad ledde det till? (Se också rutan ” Guds namn i Vakttornet”.)

⁹ För det första fick Jehovas tjänare en rätt syn på hur viktigt Guds namn är. Bibelforskarna trodde till en början att lösenanordningen var den viktigaste läran i Bibeln, och det förklarar varför Vakttornet så ofta riktade uppmärksamheten på Jesus. Under det första året tidskriften kom ut på engelska nämndes namnet Jesus tio gånger oftare än namnet Jehova. Och i numret för 1 augusti 1976 sades det att bibelforskarna i början lade ”överdrivet stor vikt” vid Jesus. Men med tiden hjälpte Jehova dem att förstå vilken framträdande plats hans namn har i Bibeln. Hur påverkades bibelforskarna av det? I samma artikel sades det att de i synnerhet från och med 1919 ”började ... visa större uppskattning av Messias’ himmelske Fader, Jehova”. Under de följande 10 åren fanns Guds namn med över 6 500 gånger i den engelska upplagan av Vakttornet.

¹⁰ Genom att våra bröder på det här sättet uppmärksammade namnet Jehova visade de hur mycket de värdesatte det. Precis som Mose i forna tider gick de in för att ”förkunna Jehovas namn”. (5 Mos. 32:3; Ps. 34:3) Och som Bibeln hade lovat lade Jehova märke till deras kärlek till hans namn och visade dem ynnest. (Ps. 119:132; Hebr. 6:10)

11, 12. a) Vad förändrades i våra publikationer kort efter 1919? b) Vad riktade Jehova sina tjänares uppmärksamhet på, och varför det?

¹¹ För det andra fick de sanna kristna en rätt syn på det arbete Gud hade gett dem. Kort efter 1919 fick Jehovas ande de smorda, ansvariga bröderna att börja granska Jesajas profetia. Det ledde till att innehållet i våra publikationer fick en annan inriktning. Varför var den här förändringen ”mat i rätt tid”? (Matt. 24:45)

¹² Före 1919 hade Vakttornet aldrig i detalj behandlat följande ord av Jesaja: ”’Ni är mina vittnen’, lyder Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare som jag har utvalt.’” (Läs Jesaja 43:10–12.) Men kort efter 1919 började de här verserna i Bibeln att uppmärksammas i vår litteratur, och alla  smorda uppmuntrades att ta del i det arbete Jehova hade gett dem – att vittna om honom. Enbart mellan 1925 och 1931 behandlades Jesajas 43:e kapitel i 57 olika nummer av The Watch Tower, och i varje nummer tillämpades Jesajas ord på de sanna kristna. Det är tydligt att Jehova under de här åren riktade sina tjänares uppmärksamhet på det arbete de skulle utföra. Varför det? De skulle så att säga ”först prövas i fråga om sin lämplighet”. (1 Tim. 3:10) Innan bibelforskarna kunde få bära Guds namn var de tvungna att i handling visa Jehova att de verkligen var hans vittnen. (Luk. 24:47, 48)

13. Hur visar Bibeln vilken fråga som är viktigast i hela universum?

¹³ För det tredje förstod Jehovas folk att Guds namn måste helgas. Under 20-talet insåg de att helgandet av Guds namn är den viktigaste frågan i hela universum. Hur kommer den viktiga sanningen fram i Bibeln? Vi kan ta två exempel. Vad var den främsta anledningen till att Jehova befriade israeliterna ur Egypten? Han sa själv: ”För att få mitt namn förkunnat över hela jorden.” (2 Mos. 9:16) Och varför visade han barmhärtighet mot israeliterna när de gjorde uppror mot honom? Han sa: ”Jag handlade för mitt eget namns skull för att det inte skulle bli vanhelgat inför ögonen på de nationer bland vilka de var.” (Hes. 20:8–10) Vad lärde sig bibelforskarna av de här och andra skildringar i Bibeln?

14. a) Vad insåg Guds folk i slutet av 20-talet? b) Hur påverkade den insikten predikoarbetet? (Se också rutan ” En stark motivation att predika”.)

¹⁴ I slutet av 20-talet förstod Guds folk innebörden i det som Jesaja hade sagt omkring 2 700 år tidigare. Han sa om Jehova: ”Så ledde du ditt folk för att göra dig ett skönt namn.” (Jes. 63:14) Bibelforskarna insåg att det var helgandet av Guds namn som var det viktigaste, inte den egna räddningen. (Jes. 37:20; Hes. 38:23) Så här sammanfattades den sanningen i boken Profetiorna, som gavs ut på engelska 1929: ”Jehovas namn och vad det innebär, är den mest vitala fråga, som hela skapelsen har att taga ståndpunkt till.” Den här justerade förståelsen gjorde Jehovas tjänare ännu mer motiverade att vittna om honom och rentvå hans namn.

15. a) Vad hade våra bröder förstått i början av 30-talet? b) Vad var nu tiden inne för?

¹⁵ I början av 30-talet hade våra bröder fått rätt syn på hur viktigt Guds namn är, och de förstod tydligare vilket arbete Gud hade gett dem och hur viktigt det är att Guds namn blir helgat. Nu hade Jehovas tid kommit då han skulle ge sina tjänare förmånen att få bära hans namn offentligt. Hur gick det till? För att förstå det ska vi först se på några händelser i det förgångna.

16. a) Hur upphöjer Jehova sitt namn på ett påtagligt sätt? b) Vilka utgjorde ett folk för Guds namn i forna tider?

¹⁶ Jehova upphöjer sitt namn på ett påtagligt sätt genom att ha ett folk på jorden som bär hans namn. Från och med 1513 f.v.t. var israeliterna hans folk som representerade honom. (Jes. 43:12) Men de höll inte sin del av det förbund de hade ingått med Gud, och år 33 v.t. förlorade de sitt särskilda förhållande till honom. Kort därefter vände Jehova ”sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apg. 15:14) Detta nya, utvalda folk blev känt som ”Guds Israel”, som består av Kristus smorda efterföljare från olika nationer. (Gal. 6:16)

17. Vad lyckades Satan med?

 ¹⁷ Omkring år 44 blev Kristus lärjungar ”genom gudomlig skickelse ... kallade kristna”. (Apg. 11:26) Till att börja med var det här namnet särskiljande, eftersom det då bara fanns sanna kristna. (1 Petr. 4:16) Men som liknelsen om vetet och ogräset visar lyckades Satan så småningom få det här unika namnet att syfta även på alla falska kristna. Under många hundra år kunde man därför inte se någon tydlig skillnad mellan sanna och falska kristna. Men under ”skördetiden”, som började 1914, förändrades situationen. Varför det? Därför att änglar började avskilja de falska kristna från de sanna. (Matt. 13:30, 39–41)

18. Vad hjälpte våra bröder att förstå att de behövde ett nytt namn?

¹⁸ När den trogne slaven hade förordnats 1919 hjälpte Jehova sitt folk att förstå vilket arbete han hade gett dem. De insåg snabbt att predikandet från hus till hus skilde dem från alla falska kristna. Och när de väl hade insett det dröjde det inte länge förrän de förstod att benämningen ”bibelforskare” inte var tillräckligt särskiljande. Deras främsta uppgift i livet var inte att studera Bibeln, utan att vittna om Gud och ära och upphöja hans namn. Så vilket namn skulle vara passande med tanke på det arbete de utförde? Den frågan besvarades 1931.

19, 20. a) Vilken spännande resolution lästes upp vid en sammankomst 1931? b) Hur reagerade vännerna?

¹⁹ I juli 1931 samlades omkring 15 000 bibelforskare i Columbus i Ohio till en sammankomst. När de fick se sammankomstprogrammet väcktes deras nyfikenhet av två stora bokstäver på framsidan, J och W, och många undrade vad de betydde. En del gissade på ”Just Watch”; andra på ”Just Wait”. Men på söndagen den 26 juli läste broder Rutherford upp en kraftfull resolution som bland annat löd: ”Vi ... åstunda att varda kända under och kallade med detta namn, nämligen Jehovas vittnen.” I den stunden förstod alla vad bokstäverna på programmet betydde – de stod för Jehovas vittnen, ett bibelenligt namn som bygger på Jesaja 43:10.

²⁰ Alla instämde i resolutionen med ett rungande ja, som sedan följdes av långa applåder. Via radio kunde deras glädje och entusiasm höras över halva jordklotet! Ernest och Naomi Barber i Australien berättade: ”När vi i Melbourne hörde applåderna dra i gång i USA formligen studsade vi upp och applåderade vi också. Det glömmer vi aldrig!” a

21. Hur påverkades predikoarbetet av det nya namnet?

²¹ Med det bibelenliga namnet Jehovas vittnen fick Guds tjänare ännu mer kraft att ta del i predikoarbetet.  Edward och Jessie Grimes, ett pionjärpar i USA som var med på sammankomsten i Columbus 1931, berättade: ”Vi åkte hemifrån som bibelforskare men kom tillbaka som Jehovas vittnen. Vi var så lyckliga över att vi nu hade ett namn som hjälpte oss att lovprisa namnet på vår Gud.” Efter sammankomsten började en del vittnen använda en ny metod för att göra just det. När de gick från dörr till dörr presenterade de sig genom att lämna fram ett kort med texten: ”Jag är ett JEHOVAS vittne och förkunnar om det kungarike som tillhör vår Gud, JEHOVA.” Ja, Guds tjänare var stolta över att få bära namnet Jehova, och de var redo att vitt och brett förkunna vad det namnet står för. (Jes. 12:4)

22. Vad visar att Jehovas folk har en egen, tydlig identitet?

²² Det har nu gått många år sedan Jehova fick våra smorda bröder att anta det här särskiljande namnet. Har Satan under tiden lyckats dölja Guds folks identitet? Har han lyckats få oss att smälta in i världens religiösa landskap? Nej, tvärtom! Vår identitet som vittnen för Gud är tydligare än någonsin. (Läs Mika 4:5; Malaki 3:18.) Vi har blivit så förknippade med Guds namn att alla som öppet använder det i dag direkt antas vara Jehovas vittnen. Den sanna tillbedjan har inte gömts undan bakom en rad berglika falska religioner, utan är i stället fast grundad ”ovan bergens topp”. (Jes. 2:2) Ja, den sanna tillbedjan och Jehovas heliga namn har verkligen blivit något upphöjt i dag.

23. Varför kan vi enligt Psalm 121:5 känna oss lugna och trygga?

²³ Vi känner oss lugna och trygga när vi vet att Jehova ska beskydda oss mot Satans angrepp, både nu och i framtiden. (Ps. 121:5) Vi instämmer helt i det psalmisten skrev: ”Lycklig är den nation vars Gud är Jehova, det folk som han har utvalt till sin arvedel.” (Ps. 33:12)