1, 2. a) Vad bevisar att vi är medborgare i Guds rike? b) Varför har Jehovas vittnen ibland behövt kämpa för rätten att utöva sin tro?

 ÄR DU en medborgare i Guds rike? Ja, som ett Jehovas vittne är du det! Vad är beviset för ditt medborgarskap? Det är inte ett pass eller något annat dokument. Det handlar i stället om på vilket sätt du tillber Jehova. Sann tillbedjan inbegriper inte bara dina trosuppfattningar, utan också det du gör – att du följer Guds rikes lagar. Och så är det för oss alla. Vår tillbedjan berör alla sidor av livet, däribland hur vi behandlar vår familj och till och med hur vi hanterar olika hälsofrågor.

² Men samhället runt omkring oss respekterar inte alltid vårt medborgarskap i Guds rike och de krav som är förknippade med det. En del regeringar och myndigheter har försökt begränsa vår verksamhet eller till och med helt sätta stopp för den. Ibland har Kristus undersåtar behövt kämpa för sin rätt att följa den messianske kungens lagar. Förvånar det oss? Nej, inte alls. Jehovas folk på Bibelns tid var ofta tvungna att kämpa för friheten att få tillbe Jehova.

3. Vilken kamp fick Guds folk utkämpa på drottning Esters tid?

³ På drottning Esters tid tvingades Guds folk att kämpa för sina liv. Varför det? Den onde statsministern i Persien, Haman, lade fram ett förslag inför kung Ahasveros om att alla judar i hans rike skulle dödas därför att ”deras lagar” var ”olika alla andra folks”. (Est. 3:8, 9, 13) Övergav Jehova sina tjänare? Nej, han välsignade Esters och Mordokajs ansträngningar när de vädjade till kungen om att beskydda Guds folk. (Est. 9:20–22)

4. Vad ska vi se närmare på i det här kapitlet?

⁴ Hur är det då i vår tid? Som vi såg i förra kapitlet har regeringar och myndigheter i många länder ibland motarbetat Jehovas vittnen. I det här kapitlet ska vi se närmare på hur dessa myndigheter försökt hindra oss i vår tillbedjan. Vi ska koncentrera oss på tre områden: 1) vår rätt att existera som organisation och tillbe som vi önskar, 2) vår frihet att välja medicinsk behandling som är förenlig med bibliska principer och 3) föräldrars rätt att fostra sina barn  i enlighet med Jehovas normer. På varje område ska vi se hur lojala medborgare i det messianska riket modigt värnat om sitt dyrbara medborgarskap och hur deras ansträngningar har välsignats.

5. Vilka fördelar finns det med att vara ett registrerat samfund?

⁵ Behöver vi lagligt erkännande från myndigheter för att tillbe Jehova? Nej, men det gör det lättare för oss att utöva vår religion, till exempel att fritt samlas i våra Rikets salar och sammankomsthallar, att trycka och importera biblisk litteratur och att sprida de goda nyheterna utan hinder. I många länder är Jehovas vittnen ett registrerat trossamfund och har därför samma rättigheter som andra erkända samfund. Men ibland har myndigheter vägrat ge oss lagligt erkännande eller försökt begränsa våra grundläggande fri- och rättigheter. Vad har vi gjort då?

6. Vilken utmaning ställdes Jehovas vittnen i Australien inför i början på 40-talet?

⁶ Australien. I början på 40-talet hävdade Australiens generalguvernör att våra trosuppfattningar var ”till skada” för krigsinsatsen, och vår verksamhet förbjöds. Vittnena kunde inte samlas eller predika offentligt, verksamheten vid Betel stängdes ner och Rikets salar konfiskerades. Det var förbjudet bara att äga vår bibliska litteratur. Vittnena fick arbeta under jord, men till sist kom en förändring. Den 14 juni 1943 upphävdes förbudet av Australiens högsta domstol.

7, 8. Beskriv den kamp som bröderna i Ryssland utkämpat för att fritt få utöva sin religion.

⁷ Ryssland. I årtionden verkade Jehovas vittnen under kommunistiskt förbud men blev slutligen registrerade 1991. Efter Sovjetunionens fall blev vi lagligen erkända i Ryska federationen 1992. Men det dröjde inte länge förrän några av våra motståndare, särskilt de som var förbundna med den ryska ortodoxa kyrkan, blev oroliga över vår snabba tillväxt. Därför lämnade de in en brottsanmälan mot Jehovas vittnen vid fem tillfällen mellan 1995 och 1998. Men varje gång fann åklagaren att dessa anmälningar var grundlösa. Motståndarna gav inte upp utan inledde i stället en civilprocess 1998. Först dömdes vittnena oskyldiga, men motståndarna överklagade domen, och i maj 2001 förlorade vittnena. I oktober samma år inleddes en omprövning av fallet, och 2004 kom ett beslut om att likvidera den inregistrerade sammanslutning som vittnena använde i Moskva och förbjuda dess verksamhet.

⁸ Därefter följde en våg av förföljelse. (Läs 2 Timoteus 3:12.) Vittnena utsattes för trakasserier och angrepp. Religiös litteratur beslagtogs, och möjligheterna att hyra eller bygga församlingslokaler begränsades avsevärt. Man kan  bara föreställa sig hur våra bröder och systrar kände det under dessa prövningar! Vittnena hade vänt sig till Europadomstolen 2001, och de lämnade in kompletterande information 2004. År 2010 kom Europadomstolen fram till ett beslut. Man insåg att det var religiös intolerans som låg bakom Rysslands förbud mot Jehovas vittnen och slog fast att det inte fanns något skäl att hålla fast vid besluten från de lägre instanserna, eftersom åklagaren inte kunde visa att ett enda Jehovas vittne hade begått något brott. Domstolen konstaterade vidare att förbudet var utformat för att beröva vittnena deras lagliga rättigheter. Domstolsutslaget fastställde vittnenas rätt att fritt utöva sin religion. Även om en del ryska myndigheter inte har följt Europadomstolens beslut, har Guds folk i Ryssland blivit mycket uppmuntrade av sådana här segrar.

9–11. Hur har Jehovas folk i Grekland kämpat för friheten att samlas för tillbedjan, och vilka resultat har det fått?

⁹ Grekland. År 1983 hyrde Titos Manoussakis ett rum i Heraklion på Kreta för att en liten grupp Jehovas vittnen skulle kunna hålla sina möten där. (Hebr. 10:24, 25) Men ganska snart lämnade en ortodox präst in ett klagomål till polisen och protesterade mot att vittnena använde rummet. Varför det? Helt enkelt därför att vittnenas trosuppfattningar skiljer sig från den ortodoxa kyrkans! Åklagarmyndigheten inledde en rättsprocess mot Titos Manoussakis och tre andra vittnen. De dömdes till böter och två månaders fängelse. Som lojala medborgare i Guds rike såg vittnena domen som en kränkning av deras religionsfrihet, och därför drev de fallet i de grekiska domstolarna och överklagade slutligen till Europadomstolen.

¹⁰ År 1996 kom Europadomstolen till sist med ett avgörande som verkligen var oväntat för våra motståndare. Det konstaterades att ”Jehovas vittnen innefattas i definitionen ’känd religion’ i grekisk lag” och att de lägre domstolarnas beslut hade ”påverkat de sökandes religionsfrihet”. Domstolen fann också att det inte var den grekiska regeringens sak att ”avgöra om religiösa trosuppfattningar och sätten att uttrycka sådana uppfattningar är berättigade”. Domarna mot vittnena upphävdes, och deras rätt att fritt utöva sin religion slogs fast.

¹¹ Innebar den här segern att problemen i Grekland var lösta? Nej, tyvärr inte. År 2012 avgjordes ett liknande fall i Kassandreia efter en närmare 12 år lång rättslig strid. Den här gången var det en ortodox biskop som låg bakom motståndet. Förvaltningsdomstolarnas högsta instans i Grekland, statsrådet, avgjorde fallet till förmån för Guds folk. Domen hänvisade till Greklands konstitutionella  religionsfrihet och motbevisade den ofta upprepade anklagelsen att Jehovas vittnen inte är en känd religion. Domstolen konstaterade: ”’Jehovas vittnen’ har inga hemliga lärosatser, och följaktligen utövar de en känd religion.” Förkunnarna i den lilla församlingen i Kassandreia är mycket glada för att de nu kan hålla möten i sin egen Rikets sal.

12, 13. Hur har våra motståndare i Frankrike försökt använda lagen för att orsaka svårigheter, och med vilket resultat?

¹² Frankrike. En del av våra motståndare har försökt använda ”lagstadgar” för att orsaka svårigheter för oss. (Läs Psalm 94:20.) I mitten på 90-talet genomförde skattemyndigheterna i Frankrike en taxeringsrevision av ett av de juridiska organ som Jehovas vittnen använder i landet (Association Les Témoins de Jéhovah). Budgetministern avslöjade det verkliga syftet med revisionen: ”Revisionen skulle kunna leda till likvidation eller straffrättsliga åtgärder ..., vilket förmodligen skulle försvåra sammanslutningens verksamhet eller tvinga den att upphöra i vårt land.” Även om revisionen inte kunde påvisa några oegentligheter lade skattemyndigheterna en förödande skatt på vittnenas sammanslutning. Om den här taktiken hade fungerat skulle våra bröder inte haft något annat val än att stänga avdelningskontoret och sälja byggnaderna för att kunna betala den enorma skatten. Det var ett hårt slag, men Guds folk gav inte upp. Vittnena protesterade kraftigt mot den här orättvisa behandlingen, och 2005 vände de sig slutligen till Europadomstolen.

¹³ Domstolen meddelade sitt utslag den 30 juni 2011. Den menade att religionsfriheten bör hindra staten från att, utom i extrema fall, bedöma om religiösa trosuppfattningar och sätten att uttrycka dem på äger legitimitet eller inte. Domstolen konstaterade vidare: ”Beskattningen ... innebar att sammanslutningens nödvändiga tillgångar skars ner, vilket i sin tur skulle hindra medlemmarna från att fritt utöva sin religion.” Europadomstolen dömde enhälligt till Jehovas vittnens fördel! Jehovas folk är mycket glada över att den franska staten slutligen återbetalade skatten med ränta och, i enlighet med domstolens beslut, upphävde kvarstaden för avdelningskontorets egendom.

14. Vad kan du göra för att hjälpa våra vänner som drabbats av juridiska orättvisor?

¹⁴ I likhet med Ester och Mordokaj i forna tider kämpar Jehovas folk i dag för friheten att få tillbe Jehova på det sätt som han har befallt. (Est. 4:13–16) Kan du göra något på det här området? Ja, det kan du. Du kan regelbundet be för dina andliga bröder och systrar som lider på grund av juridiska orättvisor. Sådana böner kan verkligen vara till hjälp för våra vänner som drabbats av svårigheter och förföljelse. (Läs Jakob 5:16.) Besvarar Jehova sådana böner? Våra  rättsliga segrar visar att han verkligen gör det! (Hebr. 13:18, 19)

15. Vad tar Guds folk med i beräkningen när det gäller användningen av blod?

¹⁵ Som vi såg i kapitel 11 har medborgarna i Guds rike fått tydlig vägledning från Bibeln att inte använda blod på fel sätt, något som är mycket vanligt i dag. (1 Mos. 9:5, 6; 3 Mos. 17:11; läs Apostlagärningarna 15:28, 29.) Men även om vi inte tar emot blodtransfusioner vill vi få bästa möjliga sjukvård för oss själva och våra närmaste, förutsatt att den inte strider mot Guds lagar. Många högsta domstolar har slagit fast att var och en har rätt att godta eller inte godta medicinsk behandling i enlighet med sitt samvete och sina trosuppfattningar. Men i en del länder har Guds folk mött svåra utmaningar på det här området. Vi ska se på några exempel.

16, 17. Vilken kränkande medicinsk behandling fick en syster i Japan, men hur blev hennes böner besvarade?

¹⁶ Japan. Misae Takeda, en 63-årig syster i Japan, behövde genomgå en stor operation. Som en lojal medborgare i Guds rike förklarade hon tydligt för sin läkare att hon ville ha behandling utan blod. Men några månader senare blev hon chockad när hon fick reda på att hon hade fått en blodtransfusion under operationen. Syster Takeda kände sig kränkt och förd bakom ljuset, och i juni 1993 lämnade hon in en stämningsansökan mot läkarna och sjukhuset. Den här anspråkslösa och milda systern hade en orubblig tro. Hon avgav ett modigt vittnesmål inför en fullsatt rättssal, och trots sin vacklande hälsa satt hon i vittnesbåset i över en timme. Hon var närvarande i domstolen för sista gången bara en månad innan hon dog. Visst beundrar vi hennes tro och mod! Syster Takeda sa att hon ständigt bad till Jehova att han skulle välsigna hennes kamp. Hon var övertygad om att hennes böner skulle bli besvarade. Blev de det?

¹⁷ Tre år efter syster Takedas död dömde Japans högsta domstol till förmån för henne – den instämde i att det var fel att ge henne en blodtransfusion mot hennes uttryckliga vilja. I domstolsutslaget den 29 februari 2000 sades det att ”rätten till självbestämmande” i sådana fall ”måste respekteras som en personlig rättighet”. Tack vare syster Takedas beslutsamhet att kämpa för sin rätt att välja medicinsk behandling i enlighet med sitt kristna samvete kan vittnena i Japan nu få medicinsk behandling utan att behöva frukta en påtvingad blodtransfusion.

18–20. a) Hur visar ett domstolsutslag i Argentina att individens önskan i ett medicinskt dokument måste respekteras? b) Hur kan vi visa att vi underordnar oss Kristus styre i blodfrågan?

¹⁸ Argentina. Hur kan Guds rikes medborgare vara förberedda om de skulle vara medvetslösa när ett medicinskt  beslut måste fattas? Vi kan alltid ha med oss ett juridiskt dokument som för vår talan. Det hade Pablo Albarracini. I maj 2012 blev han ett oskyldigt offer i samband med ett rånförsök och träffades av flera skott. Han var medvetslös när han fördes till sjukhus och kunde därför inte förklara sin ståndpunkt i blodfrågan. Men han hade med sig ett korrekt ifyllt medicinskt dokument som han undertecknat mer än fyra år tidigare. Även om tillståndet var allvarligt och en del läkare ansåg att det krävdes en blodtransfusion för att rädda hans liv, var vårdpersonalen inställd på att respektera hans önskemål. Men Pablos pappa, som inte var ett Jehovas vittne, skaffade ett domstolsbeslut som ogiltigförklarade Pablos önskan.

¹⁹ Advokaten som företrädde Pablos fru överklagade genast. Inom några timmar upphävde appellationsdomstolen den lägre domstolens beslut och slog fast att patientens önskemål i det medicinska dokumentet skulle respekteras. Då överklagade Pablos pappa till Argentinas högsta domstol. Men den fann ingen anledning att betvivla att formuleringarna i Pablos medicinska dokument var väl genomtänkta och att han hade undertecknat det helt frivilligt. Domstolen konstaterade: ”Varje vuxen människa som är vid sina sinnens fulla bruk kan ge skriftliga direktiv i hälsofrågor och kan välja att godta eller inte godta viss medicinsk behandling ... De här direktiven måste accepteras av den ansvariga läkaren.”

²⁰ Broder Albarracini har återhämtat sig helt sedan dess. Han och hans fru är mycket glada över att han hade fyllt i ett medicinskt dokument. Genom att ta det här enkla, men viktiga, steget visade han att han underordnade sig Kristus, kungen i Guds rike. Har du och din familj vidtagit liknande åtgärder?

21–24. a) Vilket avgörande beslut fattade Kanadas högsta domstol när det gäller underåriga och användningen av blod? b) Hur kan det här fallet uppmuntra ungdomar som tjänar Jehova?

²¹ Kanada. I allmänhet brukar domstolar erkänna föräldrarnas rätt att avgöra vilken medicinsk vård som är bäst för deras barn. Ibland har domstolar till och med slagit fast att en mogen underårig ska visas respekt i samband med medicinska beslut. Så var det för April Cadoreth. När April var 14 fördes hon till sjukhus med svåra inre blödningar. Några månader tidigare hade hon fyllt i ett medicinskt dokument som förklarade att hon inte ville ta emot blod, även om det uppstod en nödsituation. Läkaren valde att ignorera Aprils uttryckliga vilja och skaffade ett domstolsbeslut för att kunna ge henne blod. Mot sin vilja fick hon en transfusion med tre enheter koncentrerade röda blodkroppar. Längre fram liknade hon upplevelsen vid våldtäkt.

 ²² April och hennes föräldrar gick till domstol för att få rättvisa. Två år senare togs fallet upp i Kanadas högsta domstol. Tekniskt sett förlorade April i den meningen att det slogs fast att den lag som låg till grund för domstolsbeslutet var grundlagsenlig. Men Högsta domstolen tillerkände henne ersättning för rättegångskostnaderna och fällde ett utslag som gynnade alla mogna underåriga som vill utnyttja rätten att själva avgöra vilken medicinsk behandling de ska få. Domstolen konstaterade: ”I samband med medicinsk behandling bör ungdomar under 16 få möjlighet att visa att deras syn på en viss behandling i tillräcklig grad återspeglar självständigt tänkande och mognad.”

²³ Det här fallet var betydelsefullt eftersom Högsta domstolen riktade uppmärksamheten på de konstitutionella rättigheterna för mogna underåriga. Före den här domen kunde kanadensiska domstolar godkänna att ett barn under 16 fick en viss medicinsk behandling om de ansåg att behandlingen var till barnets bästa. Men efter det här  domslutet kan en domstol inte godkänna att personer under 16 ges medicinsk behandling som strider mot deras vilja utan att först ha gett dem möjlighet att visa att de är tillräckligt mogna att fatta egna beslut.

²⁴ Var det värt att kämpa tre år för den här segern? ”Ja, absolut!” säger April. Hon är nu reguljär pionjär och har god hälsa. Hon säger: ”Jag har haft en liten del i att försöka upphöja Guds namn och bevisa att Satan är en lögnare, och den tanken gör mig lycklig.” Aprils erfarenhet visar att våra ungdomar kan vara modiga och starka och därigenom bevisa att de verkligen är medborgare i Guds rike. (Matt. 21:16)

25, 26. Vilken situation uppstår ibland efter en skilsmässa?

²⁵ Jehova har gett föräldrar förtroendet och ansvaret att fostra sina barn i enlighet med hans normer. (5 Mos. 6:6–8; Ef. 6:4) Det här kan vara en tillräcklig utmaning i sig, men det kan bli ännu svårare i samband med en skilsmässa. Åsikterna om barnuppfostran kan gå vitt isär. En förälder som är ett Jehovas vittne tycker till exempel att ett barn ska uppfostras enligt kristna normer, medan däremot en förälder som inte är ett vittne kanske är av en annan uppfattning. Föräldern som är ett vittne måste givetvis inse och respektera att även om skilsmässan avslutar äktenskapet så är föräldrarollerna oförändrade.

²⁶ Den icke troende föräldern kanske försöker få vårdnaden om barnet eller barnen för att få kontroll över deras religiösa fostran. En del hävdar att man tar skada av att uppfostras som ett Jehovas vittne. Vissa kan påstå att det är synd om barnen som inte får fira födelsedagar och helgdagar, och de kanske påpekar att barnen i en nödsituation inte skulle få en ”livräddande” blodtransfusion. Dessbättre fokuserar de flesta domstolar på barnets bästa i stället för att göra en bedömning av den ena förälderns religion. Vi ska se på några exempel.

27, 28. Hur bedömde Ohios högsta domstol påståendet att det skulle vara till skada för ett barn att uppfostras som ett Jehovas vittne?

²⁷ USA. År 1992 tog Högsta domstolen i Ohio upp en sådan vårdnadstvist. En pappa som inte var ett Jehovas vittne hävdade att det skulle vara till skada för hans son att uppfostras som ett vittne. En lägre domstol hade dömt till pappans fördel och gett honom vårdnaden. Mamman, Jennifer Pater, fick umgängesrätt, men hon fick inte ”på något sätt lära ut eller exponera barnet för Jehovas vittnens trosuppfattningar”. Formuleringarna i den lägre domstolens beslut var så generella att de kunde tolkas som att syster Pater över huvud taget inte kunde prata med sin son, Bobby, om Bibeln eller dess moralnormer. Kan du föreställa  dig hur hon kände det? Jennifer var förtvivlad, men hon berättar att hon lärde sig att visa tålamod och att vänta på Jehova. Hon säger: ”Jehova fanns alltid där vid min sida.” Hennes advokat, som fick hjälp av vår organisation, överklagade till Ohios högsta domstol.

²⁸ Domstolen ogillade den lägre instansens beslut och slog fast att ”föräldrar har en grundläggande rätt att undervisa sina barn, och i den ingår rätten att lära ut moraliska och religiösa värderingar”. Domstolen framhöll att om man inte kan bevisa att Jehovas vittnens religiösa värderingar är till fysisk och psykisk skada för barnet, har domstolen ingen rätt att begränsa en förälders vårdnadsrätt på grund av religionstillhörighet. Den fann inga bevis för att vittnenas trosuppfattningar skulle påverka barnets psykiska eller fysiska hälsa negativt.

29–31. Varför förlorade en syster i Danmark vårdnaden om sin dotter, men vad beslutade landets högsta domstol?

²⁹ Danmark. Anita Hansen hamnade i en liknande situation när hennes före detta man gick till domstol för att få vårdnaden om deras sjuåriga dotter Amanda. År 2000 gav byretten vårdnaden till Anita. Men Amandas pappa överklagade till landsretten, som upphävde byrettens beslut och gav honom vårdnaden. Landsretten menade att eftersom föräldrarna hade skilda religiösa uppfattningar och  därför helt olika livssyn, skulle pappan vara bättre lämpad att avgöra vilken religiös fostran dottern skulle få. Anita förlorade vårdnaden om Amanda helt enkelt därför att hon var ett Jehovas vittne!

³⁰ Under den här svåra tiden mådde hon ibland så dåligt att hon inte visste vad hon skulle be till Jehova om. ”Men tankarna i Romarna 8:26, 27 tröstade mig mycket”, berättar hon. ”Jag kände hela tiden att Jehova förstod vad jag menade. Han hade sitt öga riktat på mig och fanns alltid där för mig.” (Läs Psalm 32:8; Jesaja 41:10.)

³¹ Anita överklagade till den högsta domstolen i Danmark. I sitt utslag förklarade domstolen: ”Vårdnadsfrågan ska avgöras utifrån en saklig bedömning av vad som är bäst för barnet.” Vidare menade domstolen att ett beslut om vårdnad bör vila på föräldrarnas förmåga att hantera konflikter, inte på Jehovas vittnens ”trosuppfattningar och åsikter”. Till Anitas stora lättnad bedömdes hon vara lämplig som förälder och återfick vårdnaden om Amanda.

32. Hur har Europadomstolen skyddat föräldrar som är Jehovas vittnen mot diskriminering?

³² Olika länder i Europa. En del vårdnadstvister har gått vidare från de högsta nationella domstolarna till ännu högre instanser. Sådana frågor har till och med behandlats i Europadomstolen. I två fall erkände den att de lägre, nationella domstolarna hade behandlat föräldrar som var Jehovas vittnen och föräldrar som inte var det olika enbart på grund av deras religion. Sådan behandling är diskriminerande enligt domstolen, och den konstaterade: ”Ett särskiljande som i själva verket enbart grundar sig på avvikelser i fråga om religiösa uppfattningar är inte godtagbart.” En mamma som hade vunnit en sådan seger i Europadomstolen kände sig mycket lättad och sa: ”Det gjorde så ont att jag blev anklagad för att skada mina barn, när allt jag försökte göra var att ge dem det jag menade var bäst för dem – en kristen fostran.”

33. Hur kan föräldrar som är Jehovas vittnen tillämpa principen i Filipperna 4:5?

³³ Föräldrar som är Jehovas vittnen och som får kämpa för sin rätt att undervisa sina barn om Bibelns normer försöker naturligtvis vara resonliga. (Läs Filipperna 4:5.) Samtidigt som de sätter värde på sin rätt att undervisa sina barn om Jehova, erkänner de att den icke troende föräldern också har ett föräldraansvar, om han eller hon är villig att ta på sig det. Hur allvarligt ser ett Jehovas vittne på sin roll som förälder?

34. Vad kan kristna föräldrar i dag lära av judarna på Nehemjas tid?

³⁴ Vi kan lära oss mycket av ett exempel från Nehemjas tid. Judarna arbetade hårt med att reparera och återuppbygga Jerusalems murar. De visste att det var viktigt att göra det för att skydda sig och sina familjer mot fiendenationerna  runt omkring. Nehemja uppmanade dem därför: ”Strid för era bröder, era söner och era döttrar, era hustrur och era hem.” (Neh. 4:14) För dessa judar var striden värd alla ansträngningar. Även i dag kämpar föräldrar som är Jehovas vittnen hårt för att fostra sina barn på sanningens väg. De vet att deras barn utsätts för dåligt inflytande i skolan och i sin omgivning. Sådant inflytande kan också smyga sig in i hemmiljön via media. Föräldrar, glöm aldrig att det är värt alla ansträngningar att kämpa för att era barn ska få en så trygg miljö som möjligt, så att de kan bli andligt starka.

35, 36. Vad har kampen för våra lagliga rättigheter lett till, och vad är du besluten att göra?

³⁵ Jehova har verkligen välsignat sin nutida organisation när den har kämpat för rätten att fritt få tillbe honom. Det har ofta lett till att Guds folk kunnat avge ett mäktigt vittnesbörd i domstolar och för allmänheten i stort. (Rom. 1:8) En positiv sidoeffekt är att deras många rättsliga segrar har stärkt de medborgerliga rättigheterna för många icke-vittnen. Men som Guds folk är vi inte ute efter att förändra samhället eller att upphöja oss själva. Vi har i första hand kämpat för våra lagliga rättigheter i domstolar för att främja sann tillbedjan och ge den laglig status. (Läs Filipperna 1:7.)

³⁶ Det finns många lärdomar att hämta från våra trogna vänner som har kämpat för rätten att få tillbe Jehova, och vi vill aldrig ta det de har gjort för givet. Må vi också fortsätta att vara trogna, övertygade om att Jehova stöder oss i vårt arbete och ger oss kraft att göra hans vilja. (Jes. 54:17)