1, 2. a) Vad sa broder Russell till en präst som ville veta hur bibelforskarna finansierade sin verksamhet? b) Vad ska vi se på i det här kapitlet?

 VID ett tillfälle blev broder Charles T. Russell kontaktad av en präst i reformerta kyrkan som ville veta hur bibelforskarna finansierade sin verksamhet.

 ”Vi tar aldrig upp någon kollekt”, sa broder Russell.

 ”Hur får ni in pengarna?” frågade prästen.

 ”Om jag berättar den enkla sanningen, kanske du inte ens tror mig”, svarade Russell. ”När människor blir intresserade och kommer på våra möten får de ingen kollekthåv framför näsan. Men de förstår att det finns utgifter, och det får dem att tänka: ’Den här lokalen är inte gratis ... Hur kan jag vara med och bidra?’”

 Prästen tittade skeptiskt på broder Russell.

 ”Jag säger bara som det är”, fortsatte Russell. ”Det är precis den frågan jag får: ’Hur kan jag vara med och bidra?’ När någon som har pengar känner att han har blivit välsignad, vill han använda dem för Herren. Och om han inte har några pengar, varför skulle vi då pressa honom?” a

² Broder Russell sa verkligen som det var. Guds folk har i alla tider gett frivilliga bidrag för att understödja sann tillbedjan. I det här kapitlet ska vi se på några bibliska exempel och även på vår historia i modern tid. När vi tänker på hur rikets verk finansieras i dag är det bra att vi frågar oss själva: Hur kan jag visa att jag understöder Guds rike?

3, 4. a) Vilket förtroende har Jehova för sina tjänare? b) Hur visade israeliterna sitt stöd när tältboningen skulle byggas?

³ Jehova har förtroende för sina tjänare. Han vet att de gärna visar sin kärlek till honom genom att ge frivilliga gåvor när de får möjlighet till det. Vi kan ta två exempel från Israels historia.

⁴ När Jehova hade fört israeliterna ut ur Egypten befallde han dem att bygga en tältboning, ett flyttbart tält, som  de skulle använda i sin tillbedjan. Den här konstruktionen och allt som hörde till den skulle kräva avsevärda resurser. Jehova uppmanade Mose att ge folket möjligheten att understödja projektet och sa: ”Var och en som har ett villigt hjärta skall komma med ... ett bidrag åt Jehova.” (2 Mos. 35:5) Hur reagerade folket, som hade det hårda slavarbetet i Egypten i färskt minne? (2 Mos. 1:14) De gav projektet sitt fulla stöd och bidrog villigt med guld, silver och andra värdefulla föremål. Det mesta av detta hade de sannolikt fått med sig från sina tidigare slavdrivare, egyptierna. (2 Mos. 12:35, 36) Israeliterna gav så mycket att de till slut ”avhölls ... från att komma med mer”. (2 Mos. 36:4–7)

5. Hur reagerade israeliterna när David gav dem möjlighet att bidra till tempelbygget?

⁵ Omkring 475 år senare tog David guld och silver från sin egen skattkammare för att bekosta byggandet av templet, det första permanenta centrumet för sann tillbedjan på jorden. Sedan gav han också folket möjlighet att bidra. Han frågade dem: ”Vem erbjuder sig frivilligt att fylla sin hand i dag med en gåva åt Jehova?” Folket gav då ”frivilliga gåvor” åt Jehova ”med odelat hjärta”. (1 Krön. 29:3–9) David insåg vem som ytterst stod bakom de här gåvorna och sa i bön till Jehova: ”Allting kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig.” (1 Krön. 29:14)

6. Varför behövs det pengar till det arbete som utförs i vår organisation, och vilka frågor väcker det?

⁶ Varken Mose eller David behövde pressa Guds folk att ge gåvor. Nej, de gav villigt. Hur är det i vår tid? Vi vet mycket väl att det arbete som utförs i vår organisation kostar pengar. Det går åt stora summor att publicera och distribuera biblar och biblisk litteratur, att bygga och underhålla möteslokaler och avdelningskontor och att ge hjälp åt medtroende när det inträffar katastrofer. Det här väcker ett par viktiga frågor: Varifrån kommer de medel som behövs? Måste Kristus efterföljare mer eller mindre tvingas att ge?

7, 8. Varför tigger inte Jehovas folk om pengar?

⁷ Broder Russell och hans medarbetare vägrade ta efter de metoder för att få in pengar som var vanliga i kristenhetens kyrkor. I andra numret av Zion’s Watch Tower riktade sig Russell till dem som ville läsa tidskriften: ”’Zion’s Watch Tower’ har, enligt vad vi fullt och fast tror, JEHOVA bakom sig, och fördenskull kommer denna tidskrift aldrig att tigga eller bedja människor om att ge den finansiellt stöd. När Han som säger: ’Allt guldet och silvret på bergen är mitt’ inte längre sörjer för de medel som behövs, då skall  vi inse att det är dags att sluta ge ut tidskriften.” (Hagg. 2:7–9) Nu, mer än 130 år senare, ges tidskriften Vakttornet fortfarande ut, och organisationen som ger ut den är fullt verksam!

⁸ Jehovas folk tigger inte om pengar. De tar inte upp kollekt och skickar inte ut brev för att få in bidrag. De anordnar inte heller bingospel, lotterier eller liknande för att få in pengar. De håller fast vid det som sades i Zion’s Watch Tower för länge sedan: ”Vi har aldrig ansett det vara rätt att tigga pengar för Herrens sak, enligt gängse sed ... Det är vår uppfattning att pengar som samlas in genom olika former av tiggeri i vår Herres namn är frånstötande och oacceptabla för honom, och de medför inte hans välsignelse, vare sig för givarna eller för det verk det är fråga om.” b

9, 10. Vad är ett av skälen till att vi ger frivilliga bidrag?

⁹ Som Guds rikes undersåtar i dag behöver vi inte tvingas att bidra till verksamheten. Det är snarare tvärtom. Vi använder gärna våra pengar och andra tillgångar för att understödja rikets verk. Varför gör vi så gärna det? Vi ska se på tre skäl.

¹⁰ För det första ger vi frivilliga bidrag därför att vi älskar Jehova och vill göra ”det som är välbehagligt i hans ögon”. (1 Joh. 3:22) Jehova blir verkligen glad när han ser att de som tillber honom ger därför att de uppriktigt vill det. Vi ska se vad aposteln Paulus skrev om detta. (Läs 2 Korinthierna 9:7.) De sanna kristna ger inte motvilligt eller bara pliktskyldigast. De ger i stället därför att de har ”beslutat i sitt hjärta” att göra det. c De har med andra ord sett ett behov och tänkt igenom hur de kan fylla det. Sådana vänner är mycket uppskattade av Jehova, för han ”älskar en glad givare”. I en annan översättning sägs det att han ”älskar dem som älskar att ge”.

11. Vad motiverar oss att ge Jehova det bästa vi kan?

¹¹ För det andra är våra materiella bidrag ett sätt att tacka Jehova för allt han har gjort och gör för oss. Vi ska se på en tänkvärd princip i den mosaiska lagen. (Läs 5 Moseboken 16:16, 17.) När männen i Israel var med vid de tre årliga högtiderna skulle var och en ge en gåva som stod ”i förhållande till den välsignelse som Jehova” hade gett honom. Före högtiden var varje man alltså tvungen att tänka igenom hur Jehova hade välsignat honom och utifrån det avgöra vad som var det bästa han kunde ta med sig som  gåva. När vi på liknande sätt begrundar allt som Jehova har gjort för oss motiveras vi att ge honom bästa tänkbara gåva. Vår helhjärtade gåva, som inbegriper våra ekonomiska bidrag, återspeglar vår uppskattning av alla välsignelser som Jehova har överöst oss med. (2 Kor. 8:12–15)

12, 13. Hur kan man säga att våra ekonomiska bidrag återspeglar vår kärlek till vår kung, och hur mycket ger var och en?

¹² För det tredje visar vi genom våra frivilliga bidrag att vi älskar vår kung, Jesus Kristus. Hur då? Tänk på vad Jesus sa till sina lärjungar den sista kvällen av sitt jordiska liv. (Läs Johannes 14:23.) Han sa: ”Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord.” I Jesus ”ord” ingår befallningen att predika de goda nyheterna om Guds rike över hela jorden. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Vi håller hans ”ord” genom att göra allt som står i vår makt, dvs. använda vår tid och energi och våra materiella tillgångar, för att främja predikoarbetet. På så sätt visar vi vår kärlek till den messianske kungen.

 ¹³ Ja, som lojala undersåtar vill vi helhjärtat visa att vi stöder Guds rike genom att bidra ekonomiskt. Hur mycket ger var och en? Det är ett personligt beslut. Alla ger efter bästa förmåga. Många bröder och systrar har mycket begränsade resurser. (Matt. 19:23, 24; Jak. 2:5) Men det känns verkligen skönt att veta att Jehova och hans son uppskattar även små bidrag som ges av ett villigt hjärta. (Mark. 12:41–44)

14. Hur erbjöds vår litteratur i många år?

¹⁴ I många år erbjöd Jehovas vittnen biblisk litteratur mot ett bidrag. Det föreslagna bidraget hölls så lågt som möjligt för att alla skulle ha möjlighet att skaffa sig litteraturen. Och de som var intresserade men inte hade råd att ge ett bidrag fick naturligtvis gärna behålla litteraturen ändå. Förkunnarna ville ju att den skulle hamna i händerna på uppriktiga personer som kunde få nytta av den.

15, 16. a) Vilken förändring genomförde den styrande kretsen 1990? b) Hur kan man ge frivilliga bidrag? (Se också rutan ” Vart går våra bidrag?”.)

¹⁵ År 1990 började den styrande kretsen göra en del förändringar på det här området. I USA började man det året lämna ut all litteratur mot frivilliga bidrag. I ett brev till alla församlingar i landet sades det: ”Tidskrifter och litteratur kommer att lämnas ut fritt till förkunnarna och till intresserade. Ingen bestämd summa kommer att begäras eller ens antydas. ... Alla som vill ge ett bidrag för att täcka kostnaderna för vårt undervisningsarbete kan göra det, men de får litteraturen oavsett om de lämnar ett bidrag eller inte.” På det här sättet blev det ännu tydligare att vi tar del i ett ideellt och religiöst arbete och att ”vi ... inte [är] försäljare av Guds ord”. (2 Kor. 2:17) Med tiden införde avdelningskontor världen över systemet med frivilliga bidrag.

¹⁶ Hur kan man ge frivilliga bidrag? I Jehovas vittnens Rikets salar finns det bidragsbössor, och den som vill kan diskret lägga bidrag i dem eller sända in pengar direkt till en av de sammanslutningar som Jehovas vittnen använder. Varje år kommer det en artikel i Vakttornet som beskriver hur man kan vara med och bidra till verksamheten.

17–19. Förklara hur de bidrag som kommer in används till a) den världsvida verksamheten, b) Riketssalsbyggen i hela världen och c) den lokala församlingens utgifter.

¹⁷ Den världsvida verksamheten. Pengar används för att täcka kostnader i samband med det världsvida predikoarbetet, däribland kostnader för att framställa och distribuera litteratur världen över, bygga och underhålla avdelningskontor och Betelhem och driva olika teokratiska  skolor. Pengar används också för att se till att missionärer, resande tillsyningsmän och specialpionjärer får det de behöver. Våra bidrag går dessutom till hjälpinsatser för medtroende när det inträffar katastrofer. d

¹⁸ Riketssalsbyggen i hela världen. Pengar används för att hjälpa församlingar att bygga eller renovera en Rikets sal. Allteftersom det kommer in bidrag kan ytterligare församlingar få ekonomisk hjälp. e

¹⁹ Den lokala församlingens utgifter. Pengar går till drift och underhåll av Rikets sal. De äldste kan föreslå att församlingen skickar in en viss summa till avdelningskontoret för att främja det världsvida arbetet. De lägger då fram ett förslag för församlingen, och om det godkänns sänder man in pengarna. Den broder som har hand om församlingens räkenskaper sammanställer varje månad en rapport som blir uppläst för församlingen.

20. Hur kan vi ära Jehova med våra ”värdefulla ting”?

²⁰ När vi tänker på allt som är inbegripet i det världsvida arbetet med att predika de goda nyheterna och göra lärjungar motiveras vi att ”ära Jehova med ... [våra] värdefulla ting”. (Ords. 3:9, 10) I våra värdefulla ting ingår allt vi kan bidra med i fysiskt, mentalt och andligt avseende. Vi vill verkligen använda alla våra förmågor fullt ut i vår tjänst för Guds rike. Men vi kommer ihåg att våra värdefulla ting också inbegriper våra materiella tillgångar. Låt oss vara beslutna att ge vad vi kan, när vi kan. Våra frivilliga bidrag ger ära åt Jehova och visar att vi ger det messianska kungariket vårt fulla stöd.