Elisabets barn ska snart födas. Hennes släkting Maria har varit hos henne i tre månader, men nu är det dags att skiljas åt. Maria ska göra den långa resan tillbaka till Nasaret i norr. Om sex månader ska hon också få en son.

Inte långt efter att Maria har rest får Elisabet sitt barn. Alla är säkert glada och lättade över att både Elisabet och barnet mår bra. Och när hon visar upp sin lille pojke för grannar och släktingar är glädjen stor.

Enligt Guds lag till israeliterna skulle en pojke omskäras när han var åtta dagar, och det var också då han fick sitt namn. (3 Moseboken 12:2, 3) En del förväntar att pojken ska få sin pappas namn, Sakarja. Men Elisabet protesterar och säger: ”Nej, han ska heta Johannes.” (Lukas 1:60) Du kommer säkert ihåg att ängeln Gabriel hade sagt att pojken skulle heta så.

Grannarna och släktingarna invänder: ”Men det finns ju ingen i din släkt som heter så.” (Lukas 1:61) Genom tecken frågar de Sakarja vad han tycker att sonen ska heta. Sakarja ber om en skrivtavla och skriver: ”Han ska heta Johannes.” (Lukas 1:63)

I samma ögonblick sker ett underverk, och Sakarja får tillbaka talförmågan. Han hade ju blivit stum när han inte trodde på ängeln som sa att han och Elisabet skulle få en son. Men när han nu börjar prata igen blir grannarna förbluffade och säger: ”Vad ska det bli av den här pojken?” (Lukas 1:66) De förstår att Gud har påverkat vilket namn Johannes får.

Sakarja uppfylls av helig ande och utropar: ”Prisa Jehova, Israels Gud, för han har tagit sig an sitt folk och befriat det. Han har låtit en mäktig räddare framträda åt oss i sin tjänare Davids släkt.” (Lukas 1:68, 69) ”En mäktig räddare”  syftar på Jesus, som inte har fötts än. Sakarja säger att genom honom kommer Gud ”att ge oss förmånen att tjäna Gud utan fruktan när vi har blivit befriade från våra fiender, så att vi lojalt kan göra det som är rätt så länge vi lever”. (Lukas 1:74, 75)

Sedan ser Sakarja på sin son och förutsäger: ”Du, lilla barn, du kommer att kallas den Högstes profet, för du ska gå framför Jehova och bana väg för honom och förkunna för hans folk att han ska rädda dem genom att förlåta deras synder på grund av sin djupa medkänsla. Denna medkänsla från ovan kommer att lysa på oss som den uppgående solen, för att ge ljus åt dem som är i mörkret och i dödens skugga, för att styra in våra fötter på fridens väg.” (Lukas 1:76–79) Vilken uppmuntrande profetia!

Vid den här tiden har Maria, som fortfarande är ogift, kommit hem till Nasaret igen. Hur kommer det att gå för henne när det börjar synas att hon väntar barn?