När Jesus är i Jerusalem vid påsken år 30 utför han flera uppseendeväckande underverk. Det gör att många börjar tro på honom. Nikodemos, en farisé och medlem av judarnas högsta domstol Sanhedrin, är imponerad av Jesus. Han vill veta mer och besöker därför honom, men han gör det i skydd av mörkret. Det är troligen för att han är rädd att andra judiska ledare ska se ner på honom om han blir sedd med Jesus.

”Rabbi”, säger Nikodemos, ”vi vet att du har kommit som lärare från Gud, för ingen kan göra sådana underverk som du gör om inte Gud är med honom.” Jesus förklarar för Nikodemos att ingen som ”inte föds på nytt” kan komma in i Guds rike. (Johannes 3:2, 3)

Men Nikodemos undrar hur det ska gå till. Han frågar: ”Hon kan väl inte komma tillbaka in i sin mor och födas igen?” (Johannes 3:4)

Nej, det är inte vad det betyder att födas igen. Jesus förklarar: ”Den som inte föds av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.” (Johannes 3:5) När Jesus döptes och helig ande sänkte sig ner över honom blev han född med ”vatten och ande”. Samtidigt sa en röst från himlen: ”Det här är min son, som jag älskar och har godkänt.” (Matteus 3:16, 17) Med de här orden visade Gud att Jesus blivit hans andlige son och skulle komma in i det himmelska riket. Senare, vid pingsten år 33, utgjuts helig ande över andra som är döpta. Med hjälp av anden föds de på nytt och blir söner till Gud. (Apostlagärningarna 2:1–4)

Nikodemos har svårt att förstå det Jesus säger om riket. Därför berättar Jesus lite mer om sin speciella roll som Guds son. Han säger: ”Precis som Mose höjde upp ormen i vildmarken, så måste Människosonen höjas upp, så att alla som tror på honom kan få evigt liv.” (Johannes 3:14, 15)

För länge sedan skulle de israeliter som blev bitna av giftormar se på en orm av koppar för att bli räddade. (4 Moseboken 21:9) På liknande sätt måste människor tro på Guds son för att bli räddade från döden och få evigt liv. Sedan betonar Jesus vilken kärlek Jehova visar i det här: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin ende son, för att den som tror på honom inte ska gå under utan få evigt liv.” (Johannes 3:16) Så här i Jerusalem, sex månader efter att han har börjat sin tjänst, säger Jesus rakt ut att han är vägen till räddning för mänskligheten.

Jesus säger till Nikodemos: ”Gud sände nämligen inte sin son till världen för att han skulle döma världen.” Nej, Jesus har inte kommit för att avkunna en dödsdom över mänskligheten, ”utan för att världen skulle bli räddad genom honom”. (Johannes 3:17)

Nikodemos är rädd för vad andra ska tycka och har kommit till Jesus i skydd av mörkret. Det är därför intressant hur Jesus väljer att avsluta samtalet. Eftersom Jesus upplyser människor om sanningen och hur de kan få liv, talar han om sig själv som ljuset. Han säger: ”Detta är grunden för domen: att ljuset har kommit till världen, men människorna har älskat mörkret i stället för ljuset, eftersom deras gärningar är onda. Den som gör det som är ont hatar nämligen ljuset, och han undviker ljuset för att hans  gärningar inte ska bli avslöjade. Men den som gör det som är rätt kommer till ljuset för att det ska bli uppenbart att det han gör är i harmoni med Guds vilja.” (Johannes 3:19–21)

Nu är det upp till Nikodemos, som är både farisé och lärare för folket, att begrunda det han just hört om den uppgift Jesus fått av Gud.