Någon gång efter påsken år 30 sattes Johannes döparen i fängelse. Sedan dess har ett antal månader passerat. Men fortfarande har en del av Johannes lärjungar inte tagit till sig av hans uppmaning att följa Jesus i stället.

Det är snart påsk år 31 när några av Johannes lärjungar kommer till Jesus. De frågar honom: ”Vi brukar fasta, och det gör fariséerna också. Hur kommer det sig att dina lärjungar inte fastar?” (Matteus 9:14) För fariséerna är fasta en religiös ritual. Senare använder Jesus till och med en liknelse med en självgod farisé som ber: ”Gud, jag tackar dig för att jag inte är som alla andra ... Jag fastar två gånger i veckan.” (Lukas 18:11, 12) Johannes lärjungar har kanske för vana att fasta på samma sätt. Eller så fastar de för att sörja att Johannes sitter i fängelse. En del av dem undrar varför inte Jesus lärjungar också fastar och tycker kanske att även de ska visa sin sorg över det som hänt Johannes.

Jesus svarar genom att säga: ”Brudgummens vänner behöver väl inte sörja så länge brudgummen är kvar hos dem? Men det ska komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta.” (Matteus 9:15)

Vid ett tidigare tillfälle hade Johannes beskrivit Jesus som en brudgum. (Johannes 3:28, 29) Så länge Jesus är kvar behöver hans lärjungar inte fasta. Men när Jesus dör kommer de att sörja och inte vilja äta. Hur blir det då när han väcks till liv igen? Då kommer de inte längre ha orsak att sörja och fasta.

Därefter berättar Jesus två liknelser: ”Ingen använder en bit av ett nytt tyg för att lappa ett gammalt plagg. När tyglappen krymper blir ju revan värre. Och man häller inte nytt vin i gamla vinsäckar. Då sprängs ju vinsäckarna, vinet rinner ut och vinsäckarna blir förstörda. I stället häller man det nya vinet i nya vinsäckar.” (Matteus 9:16, 17) Vad menar Jesus?

Jesus hjälper Johannes lärjungar att förstå att ingen bör förvänta att hans lärjungar ska följa judarnas gamla traditioner, till exempel rituell fasta. Jesus har inte kommit för att lappa och laga ett gammalt slitet sätt att tillbe. Den formen av tillbedjan är redo att kasseras. Jesus uppmuntrar inte sina efterföljare att anpassa sig till de mänskliga traditioner som den tidens judar följde. Han vill alltså inte sätta en lapp på ett gammalt plagg eller hälla vin i en gammal torr vinsäck.