Jesus har nyligen undervisat om förlåtelse i farisén Simons hem. Och nu beger han sig av på ännu en predikofärd genom Galileen. Det är andra året av hans tjänst, och han har många som följer honom. Tillsammans med Jesus färdas inte bara de 12 apostlarna, utan också ”några kvinnor som hade befriats från onda andar och blivit botade från sjukdomar”. (Lukas 8:2) Bland dem är Maria Magdalena, Susanna och även Johanna vars man arbetar nära kung Herodes Antipas.

Fler och fler människor hör talas om Jesus, men meningarna om honom går isär. Det blir särskilt påtagligt nu när Jesus hjälper en demonbesatt man som är både blind och stum. Mannen blir fri från demonen och kan se och tala igen. Människor blir alldeles till sig, och många börjar undra: ”Skulle det här kunna vara Davids son?” (Matteus 12:23)

Det har kommit så mycket folk till huset där Jesus befinner sig att Jesus och hans lärjungar inte ens får möjlighet att äta. Det är dock inte alla som tror att Jesus är ”Davids son”, eller Messias. Några skriftlärda och fariséer har kommit ända från Jerusalem med helt andra motiv än att lyssna till honom. De säger i stället till folket: ”Han är besatt av Beelsebub.” Och de påstår att Jesus är i maskopi med ”demonernas härskare”! (Markus 3:22) När Jesus familj får höra om all uppståndelse kring honom, försöker de få tag i honom. Varför det?

Än så länge tror inte ens Jesus egna bröder att han är Guds son. (Johannes 7:5) De har vuxit upp med Jesus i Nasaret och kan inte förstå  varför han skapar en sådan debatt. De tror att han har blivit knäpp och säger: ”Han har förlorat förståndet.” (Markus 3:21)

Men vad visar fakta? Människor har precis sett hur Jesus befriat en man från en demon och gett honom syn- och talförmågan tillbaka. Ingen kan förneka det som hänt. Och därför försöker de skriftlärda och fariséerna i stället att svartmåla Jesus. ”Den där mannen kan bara driva ut demoner om han får hjälp av Beelsebub, demonernas härskare.” (Matteus 12:24)

Jesus är medveten om vad de skriftlärda och fariséerna tänker, så han säger till dem: ”Ett rike som är splittrat går under, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. Om Satan driver ut Satan motarbetar han sig själv, och hur kan då hans rike bestå?” (Matteus 12:25, 26)

Vilken fantastisk logik! Fariséerna vet att även andra judar driver ut demoner. (Apostlagärningarna 19:13) Därför frågar Jesus dem: ”Om jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, med vems hjälp driver då era efterföljare ut dem? Era egna efterföljare visar alltså hur fel ni har. Men om det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna, då har faktiskt Guds rike kommit utan att ni har märkt det.” (Matteus 12:27, 28)

Att Jesus driver ut demoner är ett tydligt bevis för att han faktiskt är överlägsen Satan. För att förklara det använder Jesus ett bildspråk: ”Hur kan någon bryta sig in hos en stark man och stjäla det han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan han tömma hans hus. Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.” (Matteus 12:29, 30) De skriftlärda och fariséerna motarbetar verkligen Jesus, så i själva verket är det de som går Satans ärenden. De försöker skrämma bort människor från Jesus, som Jehova själv har sänt och gett sitt stöd.

Jesus varnar sina motståndare: ”Människor ska få förlåtelse för allt, vilka synder de än begår och vilka hädelser de än gör sig skyldiga till. Men den som hädar den heliga anden kan aldrig någonsin bli förlåten utan har begått en evig synd.” (Markus 3:28, 29) Tänk vad det här innebär för dem som tillskriver Satan det som faktiskt är underverk genom Guds kraft.