När Jesus, Petrus, Jakob och Johannes kommer ner från berget ser de en stor folksamling. Det är något som inte står rätt till. Några skriftlärda håller på att diskutera med lärjungarna. Människorna blir lättade av att se Jesus, och de springer för att möta honom. Jesus frågar: ”Vad håller ni på att diskutera?” (Markus 9:16)

En man ur folksamlingen kommer fram och faller ner på knä framför Jesus. Mannen förklarar: ”Lärare, jag har tagit med min son till dig, för han har en ande som gör honom stum. Så fort anden angriper honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och tappar all kraft. Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte det.” (Markus 9:17, 18)

Det verkar som att de skriftlärda klankar ner på lärjungarna och kanske även gör sig lustiga över dem för att de inte kan bota pojken. Så i stället för att svara den förtvivlade pappan vänder sig Jesus mot folksamlingen och säger: ”Denna fördärvade generation utan tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge ska jag behöva stå ut med er?” Det här är verkligen passande ord med tanke på hur de skriftlärda besvärat lärjungarna medan Jesus var borta. Nu vänder sig Jesus till den bekymrade pappan och säger: ”Hämta honom till mig.” (Matteus 17:17)

När pojken närmar sig Jesus får demonen honom att falla ihop i ett kraftigt krampanfall. Pojken vänder sig av och an på marken med fradga runt munnen. Jesus frågar pappan: ”Hur länge har det här pågått?” Han svarar: ”Ända sedan han var liten, och anden kastar honom ofta både i elden och i vattnet för att ta livet av  honom.” Mannen vädjar: ”Men om du kan göra något, så ha medlidande med oss och hjälp oss.” (Markus 9:21, 22)

Pappan vet inte vad han ska ta sig till, eftersom inte ens lärjungarna kunnat hjälpa honom. Men Jesus ger honom en uppmuntrande försäkran: ”’Om du kan’, säger du. Allt är faktiskt möjligt för den som har tro.” Den desperata pappan utbrister: ”Jag har tro! Hjälp mig där jag brister i tro!” (Markus 9:23, 24)

Jesus lägger märke till hur folk tränger sig allt närmare inpå. Inför alla åskådare säger Jesus strängt till demonen: ”Du stumma och döva ande, jag beordrar dig: Far ut ur pojken och kom aldrig mer in i honom!” När demonen far ut ur pojken börjar han skrika och drabbas av fruktansvärda kramper. Sedan ligger han alldeles orörlig. Många säger: ”Han är död!” (Markus 9:25, 26) Men när Jesus tar pojkens hand reser han sig upp, och ”från den stunden” är han frisk. (Matteus 17:18) Människor häpnar över vad Jesus har gjort mitt framför deras ögon.

Tidigare när Jesus skickade ut lärjungarna för att predika kunde de driva ut demoner. Nu när de är för sig själva i ett hus frågar lärjungarna därför: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?” Jesus förklarar att det berodde på att de inte hade tillräckligt stark tro. Han säger: ”Den här sorten kan bara drivas ut med bön.” (Markus 9:28, 29) Stark tro och bön om Guds hjälp behövdes för att driva ut den mäktiga demonen.

Jesus sammanfattar: ”Jag säger som det är: Om ni bara har tro så stor som ett senapskorn ska ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort’, och det ska flytta sig. Och ingenting ska vara omöjligt för er.” (Matteus 17:20) Stark tro kan verkligen göra underverk!

Problem och svårigheter som hindrar oss att gå framåt i tjänsten för Jehova kan kännas lika oöverstigliga och orubbliga som berg. Men om vi jobbar på att stärka vår tro kan vi klara av mer än vi någonsin kunnat föreställa oss.