Jesus har undervisat och botat människor i Judeen och Jerusalem. Han har korsat Jordanfloden och undervisar nu i olika städer i Pereen på vägen tillbaka till Jerusalem.

När Jesus är i Pereen frågar en man: ”Herre, är det bara några få som kommer att bli räddade?” Den här mannen har kanske hört de religiösa ledarnas debatter kring hur många som ska bli räddade. Men Jesus flyttar fokus från hur många som ska bli räddade till vad som krävs för att kunna bli räddad. Han säger: ”Kämpa hårt för att komma in genom den trånga dörren.” Det krävs verkligen ansträngning. Varför då? Jesus förklarar: ”För jag säger er att många ska försöka komma in men inte lyckas.” (Lukas 13:23, 24)

För att betona behovet av att kämpa hårt säger Jesus: ”När husets herre stiger upp och låser dörren kommer ni att stå där utanför och bulta på och ropa: ’Herre, öppna för oss!’ Men då kommer han att säga: ’Jag vet inte vilka ni är ... Försvinn härifrån, alla ni som gör det som är ont!’” (Lukas 13:25–27)

Den här liknelsen visar hur det blir för en person som kommer för sent och dyker upp först när det passar. Till sin stora besvikelse kommer han först när dörren redan är stängd och låst. Han borde ha kommit tidigare, även om det hade varit besvärligt. Så kommer det att bli för många som kunde haft nytta av Jesus undervisning. De tar inte chansen att göra sann tillbedjan till det viktigaste i livet. De allra flesta vill inte erkänna att Jesus är den som Gud sänt för att rädda dem. Jesus säger att de kommer att ”gråta och gnissla tänder” när de kastas ut. Men vilka kommer att få komma in? Jesus fortsätter: ”Människor [ska] komma från öster och väster och från norr och söder”, alltså från alla länder, ”och lägga sig till bords i Guds rike.” (Lukas 13:28, 29)

Jesus förklarar: ”Några av dem som är sist [som icke-judar och förtryckta judar] ska vara först, och några av dem som är först [religiösa ledare som är stolta över att de är Abrahams avkomlingar] ska vara sist.” (Lukas 13:30) De som är ”sist” kommer aldrig att få vara med i Guds rike.

Några fariséer kommer till Jesus och varnar honom: ”Ge dig av härifrån, för Herodes [Antipas] vill döda dig!” Det kan vara kung Herodes själv som ligger bakom det här ryktet för att få Jesus att lämna området. Herodes var inblandad i mordet på Johannes döparen, och han är kanske rädd för att han ska bli involverad i mordet på ännu en profet. Jesus säger till fariséerna: ”Hälsa den räven att jag driver ut demoner och botar sjuka både i dag och i morgon, men i övermorgon är jag klar.” (Lukas 13:31, 32) När Jesus kallar Herodes för räv syftar han kanske på hur  sluga rävar kan vara. Men Jesus kommer inte att låta sig styras, eller jäktas, av Herodes eller någon annan. Jesus är helt inriktad på uppdraget som hans Far gett honom, han vill följa Guds planering och inte människors.

Jesus reser vidare mot Jerusalem. Han säger att ”det vore otänkbart att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem”. (Lukas 13:33) Det finns ingen profetia i Skrifterna som säger att Messias måste dö i den staden, så varför pratar Jesus om att han ska dödas där? Jerusalem är landets huvudstad och där finns judarnas högsta domstol, Sanhedrin, som består av 71 medlemmar. Om någon anklagas för att vara en falsk profet, ska han försvara sig inför Sanhedrin. Det är också i Jerusalem som man frambär offer för synder. Så Jesus har förstått att det är otänkbart för honom att dö någon annanstans.

Jesus beklagar sig över hur tragisk situationen är: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som sänds ut till dig. Tänk så ofta jag har velat samla ihop dina barn precis som en höna samlar ihop sin kycklingkull under sina vingar! Men ni har vägrat. Ni kommer att få stå där ensamma med ert hus.” (Lukas 13:34, 35) Nationen avvisar Människosonen och måste därför ta konsekvenserna av det.

Innan Jesus kommer fram till Jerusalem blir han inbjuden till en måltid hos en av fariséernas ledare under en sabbat. Där finns en man som lider av ödem (vätskeansamlingar i kroppen). De närvarande iakttar Jesus för att se om han kommer att bota mannen. Jesus frågar fariséerna och de som är kunniga i lagen: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?” (Lukas 14:3)

De blir helt tysta. Jesus botar mannen och frågar dem sedan: ”Vem av er skulle inte skynda sig att dra upp sin son eller tjur om någon av dem föll ner i en brunn på sabbaten?” (Lukas 14:5) Återigen vet de inte hur de ska bemöta hans logik.