Jesus har under en tid predikat i Pereen på andra sidan Jordan. (Johannes 10:40) Men nu beger han sig söderut mot Jerusalem.

Hans lärjungar reser tillsammans med honom, och det gör även ”stora folkskaror” som inbegriper ”skatteindrivare och syndare”. (Lukas 14:25; 15:1) Några kritiska fariséer och skriftlärda är också där. Jesus har sagt mycket tänkvärt i liknelserna om det förlorade fåret, den förlorade sonen och Lasarus och den rike mannen. (Lukas 15:2; 16:14)

Hans motståndare har nyligen kritiserat och hånat honom. Och det är antagligen därför som han nu vänder sig till lärjungarna och upprepar några tankar som han tog upp i Galileen.

Jesus säger: ”Det är oundvikligt att det kommer sådant som får människor att snubbla och falla. Men det kommer att gå illa för den som orsakar det! ... Akta er noga. Om din broder syndar mot dig ska du tillrättavisa honom, och om han ångrar sig ska du förlåta honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig’, ska du förlåta honom.” (Lukas 17:1–4) Den sista kommentaren påminner säkert Petrus om hans fråga om att förlåta upp till sju gånger. (Matteus 18:21)

Kommer lärjungarna att kunna följa Jesus uppmaning? När de ber honom ”ge oss mer tro” svarar han: ”Om ni bara hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni säga till det här svarta mullbärsträdet: ’Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet!’ och det skulle lyda er.” (Lukas 17:5, 6) Så även lite tro kan göra storverk.

Jesus börjar nu prata om hur viktigt det är att vara ödmjuk och ha en balanserad syn på sig själv. Han säger till apostlarna: ”Tänk er att en man har en tjänare som kommer in efter att ha plöjt marken eller vaktat hjorden. Skulle han säga till tjänaren: ’Skynda dig hit och lägg dig till bords’? Nej, i stället skulle han säga: ’Gör i ordning min kvällsmat, och sätt på dig förklädet och betjäna mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du äta och dricka.’ Han är väl inte tacksam mot tjänaren bara för att han har gjort det som förväntas av honom? Så när ni har utfört era uppgifter ska ni säga: ’Vi är bara enkla tjänare. Vi har bara gjort det vi borde göra.’” (Lukas 17:7–10)

Var och en av Guds tjänare behöver inse att tillbedjan av Gud är viktigare än allt annat. Det är verkligen en förmån att få tjäna Gud som en medlem av hans hushåll, och den tanken är alltid bra att bära med sig.

Troligen är det kort efter det här som Jesus får ett meddelande från Lasarus systrar, Marta och Maria, som bor i Betania i Judeen. Vad är det för meddelande? ”Herre, den som du tycker så mycket om är sjuk.” (Johannes 11:1–3)

Jesus vän Lasarus är allvarligt sjuk, men Jesus blir inte handlingsförlamad av det sorgliga beskedet. I stället säger han: ”Den här sjukdomen ska inte sluta med döden. Den ska bli till ära för Gud, så att Guds son får ära genom den.” Jesus stannar faktiskt kvar där i två dagar innan han säger till lärjungarna: ”Kom, så går vi till Judeen igen.” Men de protesterar: ”Rabbi, nyss ville judéerna stena dig, och nu vill du gå dit igen?” (Johannes 11:4, 7, 8)

Jesus svarar: ”Är det inte 12 timmars dagsljus? Om någon vandrar på dagen stöter han inte emot något, eftersom ljuset lyser upp världen. Men om någon vandrar på natten kommer han att stöta emot saker därför att han inte  ser något.” (Johannes 11:9, 10) Jesus menar uppenbarligen att tiden som Gud bestämt för hans tjänst inte är slut än. Jesus behöver göra allt han kan den korta tid som är kvar.

”Vår vän Lasarus har somnat”, tillägger Jesus, ”men jag är på väg dit för att väcka honom.” Lärjungarna, som tydligen tror att Lasarus bara vilar och snart kommer att bli bra, säger: ”Herre, om han sover kommer han att bli frisk.” Då säger Jesus rakt ut: ”Lasarus har dött. ... Men nu går vi till honom.” (Johannes 11:11–15)

Tomas är helt inställd på att stötta Jesus, trots att han vet att det är livsfarligt för Jesus att resa till Judeen. Så han säger till de andra lärjungarna: ”Vi följer med, så att vi kan dö med honom.” (Johannes 11:16)