Jesus och lärjungarnas resa mot Jerusalem går mot sitt slut. De färdas söderut genom Pereen och korsar Jordanfloden nära Jeriko. Påsken år 33 närmar sig, och det är därför ett stort resesällskap som färdas tillsammans med dem.

Jesus går framför lärjungarna, besluten att komma till påsken i god tid. Men lärjungarna är rädda. Tidigare när Lasarus dog och Jesus tänkte gå från Pereen till Judeen, sa Tomas till de andra: ”Vi följer med, så att vi kan dö med honom.” (Johannes 11:16, 47–53) Det är riskabelt att resa till Jerusalem, så lärjungarnas oro är befogad.

Jesus tar apostlarna åt sidan för att de ska vara beredda på vad som kommer att hända: ”Nu är vi på väg till Jerusalem, och där kommer Människosonen att bli överlämnad till de främsta prästerna och de skriftlärda. De kommer att döma honom till döden och överlämna honom åt icke-judar som kommer att håna och prygla honom och avrätta honom på en påle. Och på tredje dagen ska han uppstå.” (Matteus 20:18, 19)

Det här är tredje gången som Jesus pratar om att han ska dö och bli uppväckt. (Matteus 16:21; 17:22, 23) Men den här gången nämner han också att han ska avrättas på en påle. Lärjungarna hör vad han säger, men det går ändå inte riktigt in. De kanske tror att Israel ska återställas och bli ett självständigt rike igen, och de tänker kanske att de tillsammans med Jesus ska hedras och äras i ett jordiskt rike.

I resesällskapet finns Jakobs och Johannes mamma, som tydligtvis är Salome. Jesus har tidigare kallat dem för ”åskans söner”, förmodligen för att de har ett hett temperament. (Markus 3:17; Lukas 9:54) De här två har under en tid haft siktet  inställt på att få upphöjda positioner i riket. Det känner deras mamma till, och å deras vägnar går hon till Jesus. Hon bugar sig och ber Jesus om en tjänst. ”Vad vill du?” undrar han. Hon svarar då: ”Lova att mina båda söner här ska få sitta bredvid dig i ditt rike, en till höger och en till vänster om dig.” (Matteus 20:20, 21)

Den här frågan kommer egentligen från Jakob och Johannes, som precis har hört Jesus berätta om den skam och förnedring han kommer att få utstå. Han säger till dem: ”Ni förstår inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?” De svarar: ”Ja, det kan vi.” (Matteus 20:22) Det är uppenbart att de inte riktigt förstår vad de svarar ja på.

Trots det säger Jesus: ”Ni ska sannerligen få dricka min bägare. Men vem som ska sitta på min högra eller vänstra sida är inte min sak att avgöra, utan det bestämmer min Far.” (Matteus 20:23)

De andra apostlarna blir arga när de får höra om Jakobs och Johannes önskemål. Kanske var det Jakob eller Johannes som hördes mest när apostlarna tidigare diskuterade vem som var störst. (Lukas 9:46–48) Oavsett om det var så eller inte, så har apostlarna inte följt Jesus råd att de ska vara ödmjuka. De hungrar fortfarande efter status och position.

Jesus bestämmer sig för att reda ut diskussionen och den fientlighet som den mynnat ut i. Han kallar samman de tolv och ger dem ett kärleksfullt råd: ”Ni vet att de som anses vara folkens styresmän har makt över människorna och att ledarna härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er. Den som vill bli stor bland er, han ska vara er tjänare, och den som vill vara främst bland er, han ska vara allas slav.” (Markus 10:42–44)

Jesus vill att lärjungarna ska följa i hans fotspår. Han säger: ”Inte heller Människosonen har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sitt liv som en lösen: ett liv i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) I omkring tre år har Jesus betjänat andra. Han kommer fortsätta att ge av sig själv, och till slut kommer han att dö för alla människors skull. Lärjungarna behöver lära sig att tänka som Jesus. I stället för att söka efter status och position ska de söka efter andras bästa. I stället för att vilja bli upphöjda ska de höja upp andra.