Jesus hymlar inte med att han är en kung. Men trots det behöver inte Pilatus se honom som ett hot mot Rom. Jesus förklarar: ”Mitt rike är ingen del av den här världen. Om det hade varit en del av den här världen skulle mina efterföljare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” (Johannes 18:36) Jesus är kung i ett rike, men det riket finns inte i den här världen.

Pilatus nöjer sig inte med det, utan frågar: ”Så du är alltså en kung?” Jesus bekräftar Pilatus slutsats och svarar: ”Du säger själv att jag är en kung. Jag föddes och kom hit till världen för att vittna om sanningen. Den som är på sanningens sida lyssnar till min röst.” (Johannes 18:37)

När Jesus tidigare pratade med Tomas sa han: ”Jag är vägen och sanningen och livet.” Nu får också Pilatus höra honom säga rakt ut varför han kommit till jorden. Det är för att ”vittna om sanningen” och, mer specifikt, sanningen om Guds rike. Jesus är besluten att hålla fast vid den sanningen, trots att det kommer att kosta honom livet. Pilatus frågar: ”Vad är sanning?” Men han vill egentligen inte ha något svar, för han känner att han har hört tillräckligt för att kunna döma honom. (Johannes 14:6; 18:38)

Pilatus går tillbaka till de främsta prästerna och folket som väntar utanför palatset. Jesus står tydligen bredvid när Pilatus deklarerar: ”Jag kan inte se att den här mannen är skyldig till något.” Folket blir rasande och insisterar: ”Han uppviglar folket i hela Judeen med sin undervisning, ända från Galileen och hit.” (Lukas 23:4, 5)

Judarna är obevekliga, och de äldste och de främsta prästerna fortsätter sitt fanatiska skränande. Pilatus vänder sig till Jesus och frågar häpet: ”Hör du inte allt de beskyller dig för?” (Matteus 27:13) Till Pilatus stora förvåning svarar inte Jesus. Anklagelserna haglar, men han rör inte en min.

Pilatus tar fasta på att folket sa att Jesus undervisat ”ända från Galileen och hit”. Och när han undersöker saken närmare får han reda på att Jesus faktiskt är galilé. Pilatus ser nu sin chans att slippa undan ansvaret att döma Jesus. Herodes Antipas (son till Herodes den store) är landsdelshärskare i Galileen, och han befinner sig i Jerusalem för påsken. Så Pilatus skickar Jesus till Herodes Antipas. Det här är samma Herodes som fick Johannes döparen halshuggen. När Herodes efter det fick höra om Jesus och hans underverk, blev han orolig att Jesus kanske var Johannes som uppväckts från de döda. (Lukas 9:7–9)

Herodes blir glad över att han ska få träffa Jesus. Men det är inte för att han är intresserad av att hjälpa honom eller för att ta reda på om det finns någon grund för anklagelserna. Herodes är helt enkelt nyfiken och hoppas att han ska ”få se ett underverk”. (Lukas 23:8) Men de förhoppningarna grusas. Jesus säger inte ett ord under förhöret. Herodes blir besviken, och han och hans soldater börjar därför behandla Jesus ”med förakt”. (Lukas 23:11) De klär Jesus i praktfulla kläder och börjar göra narr av honom. Sedan skickas Jesus tillbaka till Pilatus. Herodes och Pilatus är sedan tidigare fiender, men i och med det här blir de goda vänner.

När Jesus kommer tillbaka kallar Pilatus till sig folket, de främsta prästerna och de judiska ledarna. Han säger: ”Nu har jag förhört honom inför er och inte hittat någon grund för era anklagelser. Det har inte Herodes heller,  och därför skickade han tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. Därför tänker jag piska honom och sedan frige honom.” (Lukas 23:14–16)

Pilatus inser att det är prästernas avundsjuka som ligger bakom allt det här. Därför vill han verkligen frige Jesus. Samtidigt som Pilatus sitter på domarsätet och försöker hitta en bra lösning får han ytterligare skäl att frige honom. Hans fru meddelar: ”Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft en mardröm [tydligen från Gud] på grund av honom, och jag har plågats mycket av den i dag.” (Matteus 27:19)

Men hur ska Pilatus kunna frige denne oskyldige man?