Det är fredagen den 14 nisan, och det börjar bli sent på eftermiddagen. Vid solnedgången börjar sabbaten den 15 nisan. Jesus är redan död, men brottslingarna som hänger bredvid honom är fortfarande vid liv. Enligt Moses lag ska en död kropp ”inte vara kvar över natten på pålen”, utan begravas ”samma dag”. (5 Moseboken 21:22, 23)

Den här fredagen är det också förberedelsedag, då man förbereder mat och ordnar med annat som inte kan vänta till efter sabbaten. Det blir dessutom en dubbel eller ”stor” sabbat när solen går ner, eftersom den 15 nisan är första dagen av det osyrade brödets högtid, som varar i sju dagar. (Johannes 19:31) Den första dagen av den högtiden är alltid en sabbat. (3 Moseboken 23:5, 6) Och den här gången sammanfaller den med veckosabbaten.

Judarna ber därför Pilatus att påskynda Jesus och brottslingarnas död genom att krossa båda benen på dem. När benen inte längre kan ge kroppen stöd kommer det att bli svårt för dem att andas. Soldaterna krossar benen på de två brottslingarna. Men de rör inte Jesus, eftersom han redan verkar vara död. Det här uppfyller Psalm 34:20: ”Han bevarar alla benen i hans kropp, inte ett enda av dem bryts sönder.”

För att försäkra sig om att Jesus verkligen är död sticker en soldat in ett spjut i honom som tränger in i närheten av hjärtat. Då kommer  det ut ”blod och vatten”. (Johannes 19:34) Det här uppfyller ett annat skriftställe: ”De skall se på honom som de har genomborrat.” (Sakarja 12:10)

Josef från Arimatea, en rik och respekterad medlem av Sanhedrin, är närvarande vid avrättningen. (Matteus 27:57) Han beskrivs som ”en god och rättfärdig man” som väntar ”på Guds rike”. Josef röstade inte för domstolens beslut mot Jesus. Han beskrivs också som en ”lärjunge till Jesus i hemlighet eftersom han var rädd för judarna”. (Lukas 23:50; Markus 15:43; Johannes 19:38) Men nu tar Josef mod till sig och ber Pilatus om att få Jesus kropp. Pilatus kallar på officeren som ansvarar för avrättningen, och han bekräftar att Jesus är död. Då beviljar Pilatus Josefs begäran.

Josef köper rent fint linne och tar ner kroppen från pålen. Han förbereder den för begravning genom att svepa in den i linnet. Och Nikodemos som tidigare ”sökt upp Jesus på natten” hjälper till. (Johannes 19:39) Han kommer med en värdefull blandning av myrra och aloe som väger drygt 30 kilo. Och enligt judisk tradition lägger de in kryddorna i tygerna som de lindar kroppen med.

Josef äger en tom grav som är uthuggen i en klippa i närheten. Där lägger de Jesus, och sedan rullar de en stor sten framför ingången. Det här är allt de hinner innan sabbaten börjar. Maria Magdalena och Maria (mamma till Jakob den lille) har kanske hjälpt till med att förbereda Jesus kropp. De skyndar sig nu hem ”för att göra i ordning väldoftande kryddor och oljor” så att de kan fortsätta att förbereda Jesus kropp efter sabbaten. (Lukas 23:56)

På sabbaten nästa dag går de främsta prästerna och fariséerna till Pilatus och säger: ”Vi kommer ihåg att medan den där bedragaren fortfarande var i livet sa han: ’Efter tre dagar ska jag bli uppväckt.’ Befall därför att graven säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl kroppen och säger till folket: ’Han har blivit uppväckt från de döda!’ Detta sista bedrägeri skulle bli värre än det första.” Pilatus svarar: ”Ni ska få en vaktstyrka. Gör vad ni kan för att säkra graven.” (Matteus 27:63–65)

Mycket tidigt på söndagsmorgonen tar Maria Magdalena, Maria (Jakobs mamma) och några andra kvinnor med sig kryddor för att smörja in Jesus kropp. På vägen dit pratar de om vem som skulle kunna ”rulla bort stenen från ingången till graven”. (Markus 16:3) Men när de kommer dit är graven redan öppen! Det har inträffat en jordbävning, och en ängel har rullat bort stenen. Vakterna är borta och graven verkar vara tom!